) med deras. Geijer talade en gång om de: lata trok hos dem, som togo christendomen såsom et medel att sslippa tänka. Äfven vi vilja, med den be römde mamnens ord, tala om den lata konservattv tron hos ddem, som i samhällets upprätthållande en dast se ettt medel att upprätthålla sig sjelfve, sin: fördelar, stina beqvämligheter, sin samhällsställning aktande förr öfrigt ringa det folk, de tillhöra, ätmin stone till naamnet. Ännu en gäng, deras sak är iek vår. Vi änro konservative, icke at blod, ieke af lättja icke af föördel, utan af grundsats, i följd af öfver läggning, :i följd af nägon forskning, någon me: öppna ögon skedd läsning af vär och andra länder historia, mied passionsfri blick öfver tidens händelser med fast öjfvertygelse, att det för fädermeslandet är a wigt, att (dess öden icke öfverlemnas i oförsökta lä Tors våld, ät radikalismens omfamning, hvaraf änm aldrig någon välskapad politisk lifsfrukt sett dagen: ljus. Vi äro konservative derföre, att vi tro dess ä sigter leda till de verkliga samhällsförbättringarne till dem, som med varsamhet och klokhet ske, och der. igenom innebära en verklig framgång, då deremo framrusandet på inbillade förbättringars strät föranleda de orcoliga framoch tillbakaryckningar, som ärc förderfliga . för ett samhälles lif. Hvad är i korthet hufvudsumman häraf? Jo, att ddet i och för sig sjelf är ganska bra. att armecen står färdig, artilleriet har laddadt och bajopnetterna äro påsatta; men det är icke nog; någgot mera måste göras för att befästa konservattismens sak. Det är nemligen att märka, att Svenska Tidningen alldeles icke uttalat något ogillande af regeringarnes löftesbrott emot sina folk; detta utgör icke det som skiljer honom från en delaf de konservativa, utan det är blott deras lamhet och sömnaktighet, som han klandrar och i följd hvarat han befarar att soförsökta, läror skola få insteg. Nu läre denna sista vändning svårligen kunna anses förr en taktisk manöver att skrämma med ett föregiifvande, som ej har någon grund i verkligheeten. Det finnes en stor massa af nyttiga reeformer och förbättringar som kunde införas, jinnan man löper fara att komma in på de offörsökta lärornas gebiet. Hvad har Svenska Tidningen sagt i sitt programm? Att just det närvarande statsskicket är dess utgångspunkt i politiskt afseende. Men hvad utgör då karakteren af detta nuvarande statsskick? Sanningen måste uttalas: det är egentligen en komplett desorganisation under formen af en skenbar konstitutionalism, som de liberala nu i fyratio år, fastän förgäfves, sökst bringa till verklig konstitutionalitet och verkklig ansvarighet, genom ingjutande af en amnan anda i styrelse och förvaltningsvästendet, inom de närvarande formerna. Men ett bevis på hurudant det närvarande tillståndet är i denna del, har ju hr Hazelius sjelf gifrit redan i det första numret af sitt blad, då han der proklamerat en verklig grand misere owert uti sin skildring om huru det är stäldt med ärenderna inom sjelfva regeringen, memligen att herrar statsråders tid är så upptagen af blott de kuranta göromålen, att de svårligen kunna medhinna några statsmannabestyr, emär, såsom han säger, deras tid knappt räcker tilll att ögna på tidningarne. Deruti förekommer likväl ännu ingenting om en lbrist, som i nationens ögon måste vara en lika väsendtlig,? nemligen att all ansvarighet: för rådgifvarne för det mesta försvinner under konungamanteln, och om någon gång ett försök skulle ske att tillämpa densamma, helt och hållet paralyseras genom representationens ståndsplittring. Ehuru således de mera skarpsynte temligen lätt kunna inse, hvad den Svenska tidningens konservetism, äfven med antagande att hr H. sjelf icke hörer till de stockkonservativa, måste betyda, då han utgår från försvarandet af det nuvarande politiska statsskicket quand meme, af rådgifvarnes betydelselöshet inför allenastyrandett å ena sidan, af deras ansvarslöshet inför nattionen å den andra, samt af deras kraftlöshÅet i frågan om det behöfliga tillfredsställandert af det allmännas anspråk på förbättrade organisationer af statsinrättningarne öfverhufvud, — så vore det att önska, att vår kollega täcktes yttra sig med ett mindre nebulöst ramställningssätt öfver den frågan, hvad ham säger om dessa punkter specielt. Derigenim kunde vi snart komma frän ord till sak med hvarandra.