) med deras. Geijer talade en gång om de:
lata trok hos dem, som togo christendomen såsom et
medel att sslippa tänka. Äfven vi vilja, med den be
römde mamnens ord, tala om den lata konservattv
tron hos ddem, som i samhällets upprätthållande en
dast se ettt medel att upprätthålla sig sjelfve, sin:
fördelar, stina beqvämligheter, sin samhällsställning
aktande förr öfrigt ringa det folk, de tillhöra, ätmin
stone till naamnet. Ännu en gäng, deras sak är iek
vår. Vi änro konservative, icke at blod, ieke af lättja
icke af föördel, utan af grundsats, i följd af öfver
läggning, :i följd af nägon forskning, någon me:
öppna ögon skedd läsning af vär och andra länder
historia, mied passionsfri blick öfver tidens händelser
med fast öjfvertygelse, att det för fädermeslandet är a
wigt, att (dess öden icke öfverlemnas i oförsökta lä
Tors våld, ät radikalismens omfamning, hvaraf änm
aldrig någon välskapad politisk lifsfrukt sett dagen:
ljus. Vi äro konservative derföre, att vi tro dess ä
sigter leda till de verkliga samhällsförbättringarne
till dem, som med varsamhet och klokhet ske, och der.
igenom innebära en verklig framgång, då deremo
framrusandet på inbillade förbättringars strät föran-
leda de orcoliga fram- och tillbakaryckningar, som ärc
förderfliga . för ett samhälles lif.
Hvad är i korthet hufvudsumman häraf?
Jo, att ddet i och för sig sjelf är ganska bra.
att armecen står färdig, artilleriet har laddadt
och bajopnetterna äro påsatta; men det är icke
nog; någgot mera måste göras för att befästa
konservattismens sak. Det är nemligen att
märka, att Svenska Tidningen alldeles icke
uttalat något ogillande af regeringarnes löftes-
brott emot sina folk; detta utgör icke det som
skiljer honom från en delaf de konservativa,
utan det är blott deras lamhet och sömnak-
tighet, som han klandrar och i följd hvarat
han befarar att soförsökta, läror skola få in-
steg.
Nu läre denna sista vändning svårligen kunna
anses förr en taktisk manöver att skrämma med
ett föregiifvande, som ej har någon grund i
verkligheeten. Det finnes en stor massa af
nyttiga reeformer och förbättringar som kunde
införas, jinnan man löper fara att komma in
på de offörsökta lärornas gebiet. Hvad har
Svenska Tidningen sagt i sitt programm?
Att just det närvarande statsskicket är dess
utgångspunkt i politiskt afseende. Men hvad
utgör då karakteren af detta nuvarande stats-
skick? Sanningen måste uttalas: det är
egentligen en komplett desorganisation under
formen af en skenbar konstitutionalism, som
de liberala nu i fyratio år, fastän förgäf-
ves, sökst bringa till verklig konstitutionalitet
och verkklig ansvarighet, genom ingjutande
af en amnan anda i styrelse och förvalt-
ningsvästendet, inom de närvarande formerna.
Men ett bevis på hurudant det närvarande
tillståndet är i denna del, har ju hr Hazelius
sjelf gifrit redan i det första numret af sitt
blad, då han der proklamerat en verklig grand
misere owert uti sin skildring om huru det är
stäldt med ärenderna inom sjelfva regeringen,
memligen att herrar statsråders tid är så upp-
tagen af blott de kuranta göromålen, att de
svårligen kunna medhinna några statsmanna-
bestyr, emär, såsom han säger, deras tid knappt
räcker tilll att ögna på tidningarne.
Deruti förekommer likväl ännu ingenting
om en lbrist, som i nationens ögon måste
vara en lika väsendtlig,? nemligen att all an-
svarighet: för rådgifvarne för det mesta för-
svinner under konungamanteln, och om nå-
gon gång ett försök skulle ske att tillämpa
densamma, helt och hållet paralyseras genom
representationens ståndsplittring.
Ehuru således de mera skarpsynte temligen
lätt kunna inse, hvad den Svenska tidningens
konservetism, äfven med antagande att hr H.
sjelf icke hörer till de stockkonservativa, måste
betyda, då han utgår från försvarandet af det
nuvarande politiska statsskicket quand meme,
af rådgifvarnes betydelselöshet inför allena-
styrandett å ena sidan, af deras ansvarslöshet
inför nattionen å den andra, samt af deras
kraftlöshÅet i frågan om det behöfliga tillfreds-
ställandert af det allmännas anspråk på för-
bättrade organisationer af statsinrättningarne
öfverhufvud, — så vore det att önska, att vår
kollega täcktes yttra sig med ett mindre ne-
bulöst ramställningssätt öfver den frågan,
hvad ham säger om dessa punkter specielt.
Derigenim kunde vi snart komma frän ord
till sak med hvarandra.