somisk kraft sprittande duetten emellan g:ef-
ven och Elisetta uti andra akten blifvit Jaelt
och hållet undertryckt? Elisettas parti är j
lenna duett så lätt, att det icke rimligtvis kan
bereda någon svårighet, och grefvens har åter
uti hr Della Santa fått en sitt parti så full-
komligt vuxen målsman, att äfven från detta
håll omöjligen något hinder kunnat möta.
Hvad är då orsaken? Vi söka förgäfves ett
svar på dessa frågor.
—
Revy af Tidningarne.
— Morgonbladet. hade i förrgår ändtliger
åtit förmå sig att svara på vår åtskilliga gån ger
förnyade uppmaning att framtaga något bevis;
på den ofta upprepade försåtliga beskyllrin-
gen, ämnad att verka på dem som icke kunne
påminna sig Aftonbladets innehåll för alla d:
förflutna årgångarne, att nemligen denna tid-
ning under sin yngre period skulle hafva sökt!q
sin uppkomst på att idkeligen smäda framlidne 3
konungen Carl Johan. Kan någon gissa på
hvad sätt Morgonbladet nu söker komma u
sitt trångmål? Jo, genom att svara, att Af-
tonbladets smädelser icke voro en eller anrian
enstaka, utan hela Aftonbladet, ifrån den
sförsta utgifningsdagen och allt intill den 8
Mars 1844 var ingenting annat, än en enda
med länk vid länk — ehuru länkarna voro
paf olika dimensioner — sammanhängande
skedja af smädelser mot den hädangän;zne
vhjelten och mot alla som voro honom kära
seller trogna. För öfrigt säger Morgonbla-
det: Vi hafva nogsamt aktat oss att ur den
sglömska, der dessa smädelser hvila, å nyo
framdraga dem i dagen, och skole ej helle:
slåta oss bevekas att framdeles reproducera
demp.
Så beter sig den som blifvit gripen på bar
gerning, men icke en hederlig man. Den yt-
terst torftiga förklaring, som Morgonbladet här
afgifvit, torde ock vara tillräcklig att upplysa
allmänheten i afseende på halten af dess srätt-
skaffenhet,.
Morgonbladet har sjelf framställt ofvan-
nämnda tillvitelse om Aftonbladets förmenta
smädelser mot Carl Johan såsom bevis på en
gemen karakter hos Aftonbladet, på pressens
låga ståndpunkt., på en del af det förfoll,
hvarur den borde räddas m. m. En beskyll-
ning af så grav beskaffenhet ntkastar eller åt-
minstone upprepar ingen man af conduite,
utan att vara beredd att kunna framlägga till-
räckiiga bevis derför när han blir uppmanad:
— i motsatt händelse, eller om en sådan be-
visning ej kan åstadkommas, faller den som
gjort påståendet, sjelf inom de gemena be-
lackarnes kathegori. Detta är en regel, som
gäller inom allmänna lifvet och äfven för
blott muntliga yttranden; den måste då med
mångdubbelt skäl kunna göras gällande i af-
seende på omdömen om en skrift, der man
har allt hvad motparten yttrat framför sig i
tryck, och således utan svårighet bör kunna
uppsöka bevisen, i fall de finnas. Det torde
derföre ursäktas oss om vi ännu hålla Mor-
gonbladet fast i örat, till dess vi fått fram
sanningen. Sådant kostar väl på, men kan
icke hjelpas.
En och annan torde härvid anmärka, att
Aftonbladet kan synas för mycket ömtåligt
att röra vidare i denna sak, och förmena att
åtskilligt äfven i vårt blad förekommit, hvarmed
kan qvittas. Händelsen är likväl — och all-I
mänheten är bästa domaren deröfver — att!
vi, utan att tfritaga oss från misstag eller nå-
gon gång möjligen ett för varmt uttryck, i
allmänhet aktgifva på valören af de ord
vi begagna, när det gäller andras personer.
och med full visshet kunna trotsa enhvar att
I framdraga uti tidigare eller sednare årgångar
TJaf Aftonbladet någonting som innefattar smör
Idelser mot den aflidne konungen.
Läsaren skall ock troligen vara öfverens
med oss derom, att om sådana smädelser hade
förekommit i Aftonbladet, så hade man, under
allt det skrän, som hyrlakejerna inom pres-
sen oupphörligt upphäft emot oss, ingalunda
I försummat att framdraga hvad som kunde
luppsökas oss till last och krydda det med
kommentarier.
Något tvifvel kan ej återstå härom, då man
sett, huru mångfaldiga gånger nyssnämnde
varti inom pressen ältat om en annons, som
lvid ett tillfälle efter konung Carl Johans död
Ikom att inflyta i Aftonbladet, och hvari nämn-
des om hofsorgen. När detta nu är allt hvad
som kunnat framdragas ur 21 årgångar, och
det icke ens tillhörde den delen af tidningen,
som kommer från redaktionen, så kan man
döma till halten af Morgonbladets beskyllning
i det öfriga. I sjelfva verket är detta också
blott ett exempel på hvad som utgör den sa-
larierade pressens taktik, att genom den sam-
lade ansträngningen af sitt toma skrän söka
inbilla de lättrognare, att någon verklighet
ligger till grund derför, enär en stor del al
publiken behöfver en långvarig erfarenhet för
att inse, att alltsammans endast är ett klackörs-
knep.
tt
LITTERATUR,
Tre år under och efter Ungerns frihetsstrid, af
Samu Manovill, f. d. premierlöjtnant vid
Ungerska Donauarmeen, Stockholm, J.
; Beckman, 1551.
vel Enligt hvad af förordet synes, har förf. till
mi dessa skildringar sjelf såsom officer vid un-
1- I gerska Donauarmeen, hvilken stod under Gör-
1- geys befäl, deltagit i det under alla tider minnes-
värda Ungerska frihetskriget, som ej var min-
vildre stort och ärorikt derföre att det dubbla för-
va I räderiet — den österrikiska regeringens och den
delnämnde ungerska generalens — tillintetgjorde
rt hvad nationens entHusiasm och sagolikatapperhet
-lvunnit. Såsom åsyna vitine ti:l och deltagare
a- li denna kamp, har förf. haft tillfälle att med-
saldela en mängd skildringar af det största in-
valtresse. Vid redogörelsen öfver de händelser,
inli hvilka han icke sjelf deltagit, hafva de offi-
.iciella armebulletinerna blifvit hufvudsakligen
- följde. Skildringarne äro merendels gjorda
sd i med den åskådlighet och liflighet, som ut-
i göra en inre authenticitet derför, att det är
on ett åsvna vittne man hör. Framstillningssättet
Oo