somisk kraft sprittande duetten emellan g:efven och Elisetta uti andra akten blifvit Jaelt och hållet undertryckt? Elisettas parti är j lenna duett så lätt, att det icke rimligtvis kan bereda någon svårighet, och grefvens har åter uti hr Della Santa fått en sitt parti så fullkomligt vuxen målsman, att äfven från detta håll omöjligen något hinder kunnat möta. Hvad är då orsaken? Vi söka förgäfves ett svar på dessa frågor. — Revy af Tidningarne. — Morgonbladet. hade i förrgår ändtliger åtit förmå sig att svara på vår åtskilliga gån ger förnyade uppmaning att framtaga något bevis; på den ofta upprepade försåtliga beskyllringen, ämnad att verka på dem som icke kunne påminna sig Aftonbladets innehåll för alla d: förflutna årgångarne, att nemligen denna tidning under sin yngre period skulle hafva sökt!q sin uppkomst på att idkeligen smäda framlidne 3 konungen Carl Johan. Kan någon gissa på hvad sätt Morgonbladet nu söker komma u sitt trångmål? Jo, genom att svara, att Aftonbladets smädelser icke voro en eller anrian enstaka, utan hela Aftonbladet, ifrån den sförsta utgifningsdagen och allt intill den 8 Mars 1844 var ingenting annat, än en enda med länk vid länk — ehuru länkarna voro paf olika dimensioner — sammanhängande skedja af smädelser mot den hädangän;zne vhjelten och mot alla som voro honom kära seller trogna. För öfrigt säger Morgonbladet: Vi hafva nogsamt aktat oss att ur den sglömska, der dessa smädelser hvila, å nyo framdraga dem i dagen, och skole ej helle: slåta oss bevekas att framdeles reproducera demp. Så beter sig den som blifvit gripen på bar gerning, men icke en hederlig man. Den ytterst torftiga förklaring, som Morgonbladet här afgifvit, torde ock vara tillräcklig att upplysa allmänheten i afseende på halten af dess srättskaffenhet,. Morgonbladet har sjelf framställt ofvannämnda tillvitelse om Aftonbladets förmenta smädelser mot Carl Johan såsom bevis på en gemen karakter hos Aftonbladet, på pressens låga ståndpunkt., på en del af det förfoll, hvarur den borde räddas m. m. En beskyllning af så grav beskaffenhet ntkastar eller åtminstone upprepar ingen man af conduite, utan att vara beredd att kunna framlägga tillräckiiga bevis derför när han blir uppmanad: — i motsatt händelse, eller om en sådan bevisning ej kan åstadkommas, faller den som gjort påståendet, sjelf inom de gemena belackarnes kathegori. Detta är en regel, som gäller inom allmänna lifvet och äfven för blott muntliga yttranden; den måste då med mångdubbelt skäl kunna göras gällande i afseende på omdömen om en skrift, der man har allt hvad motparten yttrat framför sig i tryck, och således utan svårighet bör kunna uppsöka bevisen, i fall de finnas. Det torde derföre ursäktas oss om vi ännu hålla Morgonbladet fast i örat, till dess vi fått fram sanningen. Sådant kostar väl på, men kan icke hjelpas. En och annan torde härvid anmärka, att Aftonbladet kan synas för mycket ömtåligt att röra vidare i denna sak, och förmena att åtskilligt äfven i vårt blad förekommit, hvarmed kan qvittas. Händelsen är likväl — och all-I mänheten är bästa domaren deröfver — att! vi, utan att tfritaga oss från misstag eller någon gång möjligen ett för varmt uttryck, i allmänhet aktgifva på valören af de ord vi begagna, när det gäller andras personer. och med full visshet kunna trotsa enhvar att I framdraga uti tidigare eller sednare årgångar TJaf Aftonbladet någonting som innefattar smör Idelser mot den aflidne konungen. Läsaren skall ock troligen vara öfverens med oss derom, att om sådana smädelser hade förekommit i Aftonbladet, så hade man, under allt det skrän, som hyrlakejerna inom pressen oupphörligt upphäft emot oss, ingalunda I försummat att framdraga hvad som kunde luppsökas oss till last och krydda det med kommentarier. Något tvifvel kan ej återstå härom, då man sett, huru mångfaldiga gånger nyssnämnde varti inom pressen ältat om en annons, som lvid ett tillfälle efter konung Carl Johans död Ikom att inflyta i Aftonbladet, och hvari nämndes om hofsorgen. När detta nu är allt hvad som kunnat framdragas ur 21 årgångar, och det icke ens tillhörde den delen af tidningen, som kommer från redaktionen, så kan man döma till halten af Morgonbladets beskyllning i det öfriga. I sjelfva verket är detta också blott ett exempel på hvad som utgör den salarierade pressens taktik, att genom den samlade ansträngningen af sitt toma skrän söka inbilla de lättrognare, att någon verklighet ligger till grund derför, enär en stor del al publiken behöfver en långvarig erfarenhet för att inse, att alltsammans endast är ett klackörsknep. tt LITTERATUR, Tre år under och efter Ungerns frihetsstrid, af Samu Manovill, f. d. premierlöjtnant vid Ungerska Donauarmeen, Stockholm, J. ; Beckman, 1551. vel Enligt hvad af förordet synes, har förf. till mi dessa skildringar sjelf såsom officer vid un1I gerska Donauarmeen, hvilken stod under Gör1 geys befäl, deltagit i det under alla tider minnesvärda Ungerska frihetskriget, som ej var minvildre stort och ärorikt derföre att det dubbla förva I räderiet — den österrikiska regeringens och den delnämnde ungerska generalens — tillintetgjorde rt hvad nationens entHusiasm och sagolikatapperhet -lvunnit. Såsom åsyna vitine ti:l och deltagare ali denna kamp, har förf. haft tillfälle att medsaldela en mängd skildringar af det största invaltresse. Vid redogörelsen öfver de händelser, inli hvilka han icke sjelf deltagit, hafva de offi.iciella armebulletinerna blifvit hufvudsakligen följde. Skildringarne äro merendels gjorda sd i med den åskådlighet och liflighet, som uti göra en inre authenticitet derför, att det är on ett åsvna vittne man hör. Framstillningssättet Oo