sängen Upfplofdes — UCL val I YIT an fe under den snillrike kompositörens egen ledning — uppväckte den en sådan entusiasm bland åhörarne, att den på kejsarens befallning ännu samma afton måste hel och hållen gifvas om för andra gången för samma åhörare. Det var det mest smickrande, likasom det mest sitorartade da capo, hvarom musikens nistoria vet att berätta. Och det förmäles, att kejsaren med sitt hof icke allenast blef pa äfven under det andra uppförandet, sedan han först emellan de båda representationerna hade låtit undfägna artisterna med en improviserad souper; utan att han, likasom de öfriga åhörarne, under det andra uppförandet gåfvo om möjligt ännu lifligare uttryck åt sin förtjusning, än under det första. När demna Op a, efter ett halft århundrades hvila, i måndags ånyo för första gången gick öfver den svenska scenen, skedde det inför en allmämet, hvars musikaliska vanor och smak måste anses vara helt andra, än Wienerpublikens voro för 60 år sedan. Och dock — sådan är makter af de konstens verk, hvarpå det sanna snillet tryckt sin prägel — följde det fulla huset den återuppståndna skapelser från ett ammnat århundrade med ett deltagande och ett biifall, som eljest, af kompositörerne för scenem från förgångna tidehvarf, ingen annan än Mozart, Cimarosas store samtida, förstått att ännu i vår tid tillvinna sina tondikter. Vi glädja oss så mycket mera åt detta gynnsamna emottagande å allmänhetens sida. som åtsklliga brister 1 operans nuvarande uppsättning å vår scen lätt hade kunnat föran-(, leda, att försöket med dess återupptagande hade misslyckats. Vi skola nedanföre eller framdeles påpeka några af dessa brister, hvaral vi hoppas att åtminstone småningom få se en och annan afhjelpt, då den klassiska operan nu utan tvifvel kommer att bibehålla sig på repertoiren. Men vi vilja först för denna gång i korthet: gifva läsaren en föreställning om den handlling, som gifvit det komiska stoffet åt kompositören. En gammal rik köpman i Livorno, Geronimo, har tvenne täcka döttrar, Elisetta och Carolina, af hvilka den sednare, som är den yngre, har fattat tycke för sin fars bokhåljare Paolino och redan för fyra veckor sedan, utan sin faders vetskap, med denne ingått hemligt äktenskap. Under det de unga kärleksdruckna makarne grufva sig, huru de skola våga yppa sitt förhållande för fadern, har gublben, hvars högfärd åtrår att få en förnäm måg, afslutat en affär med en grefve Robinsom, till följe hvarat denne skall taga den äldree dottern Elisetta till äkta, naturligtvis i förening nmeden stor penningsumma såsom hemgift. Men när grefven kommer för att göra sin dittills okända fästmös bekantskap, tger han den yngre systern för sin sköna, ch ehuru han både af henne och af den äldre, som icke försummar att göra sina anspråk gällande, genast upplyses om sitt misstag, har han redan vid den första anblicken blifvit för mycket betagen af den förra, föjr att godvilligt kunna bringas till reson. Ham slösär all sin artighet på Carolina, bemöter deremot sin utkorade på ett stötande sätt, beggär omsider formligen hos fadern att få göra ett byte, och ehuru gubben till en början avf förargcelse och af missförstånd, tll en del iföranledt af hans döfhet, sätter sig tvärsför,, lyssnar denne slutligen till förslaget, sedan grefven lofvat att i sådant fall afstå sina 50,000 på hemgiften. Men Geronimola har äfven i sitt hus en syster, Fidalma, en ang gifaslysten enka, som under tiden harla kastat sna ögon på bokhållaren och beslutat!k att lyckiggöra honom med sin hand och sitt hjerta. När Paolino nu i sin förtviflan öfver de faror, som hota hans unga äktenskapliga dycka, omsider närmar sig patronens syster i afsigt att för henne yppa sitt hemliga giftersnål med Carolina och begära hennes förbön hos brosdern, tager hon genast förtjust hans förlägnar och börfallande utseende för en kärleksförkslaring, och utan att lemna honom tid att närmare förklara sig, gifver hon honom genast ett ja, som slår honom med häpnad . och försätter Carolina, som händeltevis blirk. vistne tll den ömma scenen och af sin fasta l. får Sörroende af den förmenta kärleksförklaringen, uti ny oro och förskräckelse. Paolino vet nu ingen annan råd än att genom flykten rädda både sig och sin maka undan de påträngande kärleksfarorna och söker öfvertala Carolina att dertill samtycka. Emellertid sammansvärja sig fastern och systern, som bådal funnit Carolina vara i vägen för deras giftasvjaner, emot henne och utverka af den egennyttiga. fadern, som är angelägen att för de hos bomom innestående pengarnes skull bevara godt förstånd till systern, attsamtycka till dem vlan de uppgjort, att Carolina genast skall sättas i kloster. I sin nöd är Carolina nu i sin ordning på väg att yppa alltsammans för grefven, men öfverraskas af de öfriga just i detsamma grefven lofvat att uppfylla henne: begäran utan att ännu känna den, och till bekräftelse derpå kysser hennes hand. Härat naturligtvis nya rissförstånd och ny uppståndelse. Under natten bereda sig Paolino och Carolina omsider till flykt, men hindras i verk:ställigheten af Eliseita, som har sina misstankar mot grefven och deraf töranledes att, när ihon bör buller i Carolinas rum, slå allarm i huset. De unga makarne falla nu till faderns fötter, bekänna sitt förhållande och erhålla omsider hans förlåtelse, sedan nemligen den ädle grefven också fällt sin förbön för dem och tillfredestillt Elisetta med utsigten att; stället få bli bans grefvinna. Afven Fidalme måste förklara sig nöjd; ty nöden har ingen lag. Och förhänget faller sålunda under allmän glädje öfver de båda stundande brölioppen. . oo Det är begripligt, att den intrig, hvartill vi här blott meddelat uppränningen, kan gifva anledning till en mängd komiska lägen för de handlands personerna samt mer eller mindre löjliga förvecklingar. Huru snillrikt kompositöremn förstå att uti musiken gifva ett iarakterristiskt och intagande uttryck åt dessa ligen och förvecklingar, låter icke beskrifva sig. Det måste höras. Och ingen musikvän lärer försumma att göra denna bekantskap. -Cimarosas rikedom på sköna, aflif och qvickJa I nu 5 TUQ Gc