på qvällen ville se bruden. Hon ställde sig
då i ett fönster, och de så kallade marskal-
karne med stora armstakar på ömse sidor, och
så lemnade den ena strömmen rum åt den
andra. Jag gick för ro skull ned en stund
för att se hur det tog sig ut oeh höra litet
hvad folket sade, men det ångrade jag nästan,
fast sjelfva synen var så vacker, ty de der
Stockholmsmenniskorna voro gröfre i mun än
andra. Rätt som det var fick jag se en lång
karl med masque för ansigtet, stor slokig hatt
och vid kappa. Han skojade inte med den
andra hopen, utan stod ifrån ett stycke han
som jag, och såg uppåt fönsterna; men det
var strax som jag blifvit rädd för honom, och
sen kunde jag inte inte fästa ögonen på nå-
got annat. Han såg väl det, kan jag tro, och
kom så närmare. Kanske jungfrun hör hit
till värdshuset? frågade han med en röst som
jag ryste för, ty den lät alldeles som en graf-
klocka. Nej! sade jag och steg baklänges,
jag hör ingen annan än bruden till. Så myc-
ket bättre då! sa han på nytt. Kan jung-
frun vara så god och laga att jag får se bru-
den på nära håll? Det behöfs ju bara att
hermn stiger närmare fönstret, svarade jag och
drog mig än längre bort, folket går nog snart
undan. Nej, det är inte så jag menar., åter-
tog han,utan om jungfrun kunde skaffa mig
att få se bruden i ett rum deruppe, skulle hon
få hederliga drickspengar., Han tog upp en
pung med silfvermynt och ville gifva mig.
Jag skall försöka först! lofvade jag, bara för
att slippa ifrån honom, och sprang så mina
färde det fortaste jag kunde, utan att se mig
tillbaka; men inte ett ord tordes jag nämna
om hela karlen åt någon menniska, fast det
mången gång sedan förebrått mig, ty kanske
hade det gått bättre om jag förut hade varnat
mamsell, eller grefvinnan, som hon då nu till
olycka var blifven.s
Det hade gått om en halftimma eller så,
kunde jag tycka, sedan jag talte vid ma-
squen derute, när frun kom sättandes med
andan ihalsen ut i rummet, der jag stod.
Fort hit med den stora merinos-schaln, Ka-
rin! ropade hon, jag måste i ögonblicke
ut! Du kan tänka, tillade hon saktare nu
ljag hjelpte henne på med gchalen, prinser
.är här och vill se Ida! h, Gud bevars!