till afresa följande dagen — och började ef-
ter dettta korta besök en ny serie af efterspa-
ningarr med lika liten framgång söm alla mi-
na föregående, men nästan säkrare än någon-
sin att den okända var Adele, och fördöman-
de i tysthet den stackars, oskyldiga Therese,
till hvilken jag troligen ansetts stå i det inti-
maste förhållande — en sak, som jag för allt
i verlden icke velat att Adele skulle trott,
ehuru hon sjelf efter all sannolikhet var gift
och sälunda utan alla anspråk på min egen
beständighet.
Här torde det emellertid vara bäst att låta
de två syskonen taga afsked af läsaren, och
bedja honom om tillgift, i fall de alltför län-
ge tröttat hans tålamod. De skola i stället
icke vidare återkomma, ty redan samma höst
upphörde deras syskonliga förhållande och ett
annat inträdde, som trots deras olikhet i ål-
der bef ganska lyckligt och hugnades med
en doters födelse; länge fingo de dock icke
njuta af sin sällhet, eller rättare sagt de gin-
go bat för att finna den i ännu högre mått.
ty koera-hösten 1554 skördade äfven bland
andra offer denna lilla familj, och Wilhelm
Stålbrand hvilar i samma graf med sin fru
och dotter.