kan. Om några år hoppas äfven jag ha dem
bättre inskärpta i minnet. .
;Hur länge skall din syster stanna qvar 1
Brackeby ? frågade jag.
Det vet jag ej. Therese,som nu talte full-
komligt öppet och redigt om sig sjelf, behöfde
ännu länge, sade hon, uppmuntran och hjelp
att styrka och befästa sig i det nya lit, hvar-
till rådmanskan återväckt henne, och ville ej
lemna det fridhem, som Försynen låtit henne
finna, förr än hon kände sig mera betryggad
mot faran att återfalla i sitt förra tillstånd,
medan gumman å sin sida tycktes lika intres-
serad af att få behålla henne; således trorjag
ej de brådt komma att skiljas åt. Emellertid
är det dig, Waldberg, vi i första hand ha att
tacka för min systers räddning, och jag vet
ej på hvad sätt jag skall kunna bevisa dig
min eviga, outsägliga erkänsla. .
Derigenom att du aldrig nämner den, sade
jag; ty jag vet ingenting plågsammare än
att i hvart ögonblick tackas för den simplaste
sak i verlden. Säg sjelf om jag gjort något
mer än gifvit dig anvisning på ett tjenligt
sällskap för din syster?s
Jaså ... reste du inte dit med mig just
för att öfvertala gumman , och gaf henne, som
hon sjelf säger, många goda upplysningar och
råd i afseende på Thereses behandling ...
Det säger hon bara för att i dina ögon
minska sin egen förtjemst., afbröt jag skrat-
tande; nej, Wilhelm, jag är beklagligtvis i
denna sak oskyldig som ett barn.s
Du är lik din gamla vän, det är alltsam-
mans, sade Wilhelm; men också håller jag
af dig dubbelt derför.x
Wilhelm dröjde hos mig ett par dagar,
hvarunder han icke taste om något annat än
Therese; jag såg nog hur det var fatt och
kommer än en gång ihåg ordspråket: gam-
mal kärlek rostar icke, men undrade myc-
ket hvarthän det här vid lag kunde komma
att leda.
Tidigt på våren befann jag mig fullkomligt
återställd ånye i Stoekholm. En vacker dag
återvände jag helt förtretad från ett fruktlöst