våld. I söndags afton hade han, i sällskap med fa-
briksarbetaren Anders Andersson och artilleristen Ro-
lander, under gåendet förbi huset JM 133 vid Nya
Vägen, först på gatan öfverfallit i huset boende slag-
taredrängen Svensson med hugg och slag, i hvilken
väldsbragd Anders Andersson äfven varit behjelplig.
Svensson hade derefter skyndat in genom porten, som
han efter sig igenläst; men Anders Johan Andersson
var ej sen att äfven uppsparka porten, och inkommen
å gärden, blef Svensson ånyo misshandlad och slagen.
Andersson nekade till angifvelsen, oaktadttrenne vitt-
nen iintygade densammas riktighet. Hr polismästa-
ren SSträle förkunnade Andersson, att det brott, hvar-
för man vore tilltalad, svärligen kunde försonas med
annavt än fästningsstraff, helst hemfriden blifvit störd.
Målet remitterades till domstol, och förbjöds säväl
Anders Johan Andersson, som Anders Andersson, att
lemma staden, emedan polismästaren vore öfvertygad,
att sedan flere vittnen blifvit på ed afhörde, strängt
straff komme att drabba dem för deras vildsinta
framfart.
— Poliskommissarien Levander, för hvilken det
blifvit anmält att till följe af slagsmäl en större folk:
saming sistl. mändag uppstätt först äå Vesterlångga-
tan ch derefter ä Prestgatan, hade i dag lätit till
polikammaren uppkalla inspektoren vid Norrtull,
Elias Aberg under yrkande om ansvar för det han å
gata öfverfallit boktryckaren Eduard Sjöberg.
Såväl Sjöberg som Åberg inställde sig, och berät-
tade Sjöberg, att dä han sistl. mändag passerat Ve-
sterlänggatan hade han träffet Åberg med hvilken
han förut varit bekant, men ögonblickligen derpä gaf
Åberg under yttrande: du ska läta bli att skälla pål;
mig i Söndagsbladet, Sjöberg ett slag i ansigtet.
S. made då för att förekomma folksamling skyndsamt;
begilfvit sig uppför tyska brinken och uppmanat A.
att ii händelse han hade nägot att: tala vid honom in-
finna sig å hans tidningsbyrå N:o 27 Prestgatan.
Åberg hade helt lugnt gätt med, men sedan Sjöberg
inkommit i sin förstuga tilldelades honom af Å. 2:ne
slag med en käpp som dock endast träffade hatten.
I följd af oväsendet hade Sjöbergs boktryckeriperso-
nal skyndat ned, och då äfven faktoren Rosenberg som
fattut Äberg i kragen blifvit hotad med käpprapp,
had: Rosenberg tagit käppen ifrån Aberg och
dermed gifvit honom ätskilliga rapp äfvensom nägra
kindpustar, hvarefter Åberg uppgått å tryckeriet.
Sjöberg förklarade att han icke yrkade nägot ansvar
ä Å., emedan det sätt, hvarpå denne gätt tillväga,
alltid i allmänna opinionen skulle straffa honom
tillräckligt; men ville hafva anmärkt i protokollet,
att Sjöberg för sin del vid tillfället förbjöd sina ar-
betare att piska upp den i deras väld varande freds-
störaren, hvarigenom det bäst visade sig på hvilker
sida förfarandet varit skamlöst.
Åberg erkände att han, derföre att Sjöberg uti sir
tidning på sednare tider anfallit honom, uti vredes-
mod och sinnesuppbrusning förföljt och slagit Sjöberg.
Faktor Rosenkerg erkände äfven, säsom han ytt-
rade sig, att han manglat om gustig herrn medl.
käppen, men endast på ryggen. Som hr Sjöberg af-
stod frän ansvar för de i portgängen utdelade slag
och hr Åberg äfven icke yrkade ansvar ä faktor Ro-
senberg, sä dömdes Åberg endast att böta för gatu-
fredsbrottet och ett slag 13 rdr 40 sk. bko, eller mot-
svarande fängelse vid vatten och bröd. Aberg erlade
dock genast böterne.
— Med f. d. strumpfabrikören Hans Hoffstedt, häk-
tad och tilltalad för det djerfva inbrottet uti Dagbla-
dets tryckerikontor, börjades i dag polisförhör.
Hoffstedt tillspord om sina lefnadsberättelser upp-
gaf: att han vore född är 1796 och vid 7 ärs älder
anländt hit till staden. År 1829 hade han blifvit
borgare och 1830 tillträdt befattningen som entre-
prenör vid kongl. teatern. Att han äfven tjenatsom
gardist vid andra lifgardet förtegs, men erkände på
hr polismästarens fräga att han 1840 i 3:ne mäna-
der sutit häktad för edsörebrott, men genom Kongl.
Maj:ts näd blifvit ställd ä fri fot.
Derefter började Hoffstedt ett längt tal om anled-
ningen till det brott hvarföre han nu vore tilltalad.
Sedan alla menniskor satt sig emot honom, ja bildat
ett tiden igenom lönnmördande mördareband, så
ansäg han sig äfven böra hämnas. Mänga hade köpt
hans egendom Lugnet, men sedermora begätt det
nidingsdädet att återkalla köpslutet. Då mennisko-
slägtet så bemött honom, ansäg han sig äga rättighet
att dela med bättre lottade menniskor.
Hr polismästaren frågade nu H., hvem som ut:
gjorde det förmenta mördarebandet, hvarpå H. sva-
råde: Jo, det är samma band, som korsfäste vär
Herre Jesus Christus och uppbrände tyrannerne,. —
På ifråga hvarifrån han erhällit dyrkarne, svarade
H.: Jo, jag säg en dag från mitt fönster en person
sitta i Danviksbergen, och dä han säg mig misstänkt
ut, tog jag en pistol i handen och begaf mig till
honom; men han flydde och lemnade i sticket dyr-
karne, som jag haft för afsigt att aflemna till krono-
länsmannen Mellin.
Dolken hade han förfärdigat åt sig för att, i hän-
delse han upptäcktes, sticka i sitt bjerta för att und-
gå vanäran, men i anseende till det myckna folket
som omringade honom hade han blifvit hindrad frän
sitt beslut.
Angäende sjelfva inbrottet berättade IT. att han icke
gätt till tryckerikontoret i akt och mening att stjäla,
utan för att inlemna den i hans ficka anträffade an-
nomsen. Då dörren varit stängd hade han tänkt kan
vara godt här som nägon an stans, och den andre
af de medhafde dyrkarne hade genast passat till
dörrläset. Att hafva ur pulpeten tillgripit den spe-
cie riksdaler som hos honom vid visitationen anträf-
fades, förnekade H. oaktadt faktor Ask förklarade sig
kunna med ed fästa att samma specie rdr legat i
pulpeten. H. pästod att han i flere är haft specie
rdrn i sin värjo.
Hr doktor Blachet har intygat att Hoffstedt icke är
rubbad till sina sinnen, fastän egande en fix id on
att alla menniskor vilja honom ondt, hvarföre flere an
ledningar förekomma att H. äfven verkställt den in
brottsstöld som natten mellan den 26 och 27 sistl. Scp-
tember föröfvade i charte sigillatekentoret. Kapter
Plank vid förhöret närvarande förklarade att en afde
hos H. anträftade borrar precist passade uti de ä kon-
torsdörren borrade häl äfvensom att 2:ne dyrkar pas-
sade till läset.
Hoffstedt tillspord att förklara sig häröfver invände
genast helt häftigt ja kapten Plank kunde ha köpt
min egendom, som uppgjordt var,, men nekade för
inbrottet oaktadt flere chartor blifvit anträffade i hans
bostad.
Hoftstedts hushällerska, underofficersenkan Catha-
rina Carlstedt, bade aldrig hvarken sett eller hört H.
omtala, att han innehade nägra dyrkar eller någo!
stulet gods, men väl H. som oftast varit grubblande
och orolig öfver den svaga utsigten för sin utkomst.
Försöket att afhända sig lifvet erkände H., äfvensom
att han dervid begagnat den hvass-slipade fjäder, som
han dolt i stöfvelskaftet, så att densamma omöjligen
vid visitationen kunde upptäckas.
Målet uppsköts tills om lördag, och äterfördes Hoff-
stedt i häkte.
rear EEE
HANDELS-UNDERRATTELSER.
Medelkurs , noterad å Stockholms Börs d. 25 Nov.
London 44 rdr 47 fp. — Hamburg 498 B 5 rst. — Pa-
ris 23 f. — Amsterdam 421 B. — Lidbeck 405 B 6 rst. —
Petersburg 90 f 6 rst. — Köpenhamn 64 8 4 rst.
Totalbelopp: 44101; H. Bko 56,739; Francs 47,095
Holl. Courant 163: Libskt Courant 401;; Rubel 596
