våld. I söndags afton hade han, i sällskap med fabriksarbetaren Anders Andersson och artilleristen Rolander, under gåendet förbi huset JM 133 vid Nya Vägen, först på gatan öfverfallit i huset boende slagtaredrängen Svensson med hugg och slag, i hvilken väldsbragd Anders Andersson äfven varit behjelplig. Svensson hade derefter skyndat in genom porten, som han efter sig igenläst; men Anders Johan Andersson var ej sen att äfven uppsparka porten, och inkommen å gärden, blef Svensson ånyo misshandlad och slagen. Andersson nekade till angifvelsen, oaktadttrenne vittnen iintygade densammas riktighet. Hr polismästaren SSträle förkunnade Andersson, att det brott, hvarför man vore tilltalad, svärligen kunde försonas med annavt än fästningsstraff, helst hemfriden blifvit störd. Målet remitterades till domstol, och förbjöds säväl Anders Johan Andersson, som Anders Andersson, att lemma staden, emedan polismästaren vore öfvertygad, att sedan flere vittnen blifvit på ed afhörde, strängt straff komme att drabba dem för deras vildsinta framfart. — Poliskommissarien Levander, för hvilken det blifvit anmält att till följe af slagsmäl en större folk: saming sistl. mändag uppstätt först äå Vesterlånggatan ch derefter ä Prestgatan, hade i dag lätit till polikammaren uppkalla inspektoren vid Norrtull, Elias Aberg under yrkande om ansvar för det han å gata öfverfallit boktryckaren Eduard Sjöberg. Såväl Sjöberg som Åberg inställde sig, och berättade Sjöberg, att dä han sistl. mändag passerat Vesterlänggatan hade han träffet Åberg med hvilken han förut varit bekant, men ögonblickligen derpä gaf Åberg under yttrande: du ska läta bli att skälla pål; mig i Söndagsbladet, Sjöberg ett slag i ansigtet. S. made då för att förekomma folksamling skyndsamt; begilfvit sig uppför tyska brinken och uppmanat A. att ii händelse han hade nägot att: tala vid honom infinna sig å hans tidningsbyrå N:o 27 Prestgatan. Åberg hade helt lugnt gätt med, men sedan Sjöberg inkommit i sin förstuga tilldelades honom af Å. 2:ne slag med en käpp som dock endast träffade hatten. I följd af oväsendet hade Sjöbergs boktryckeripersonal skyndat ned, och då äfven faktoren Rosenberg som fattut Äberg i kragen blifvit hotad med käpprapp, had: Rosenberg tagit käppen ifrån Aberg och dermed gifvit honom ätskilliga rapp äfvensom nägra kindpustar, hvarefter Åberg uppgått å tryckeriet. Sjöberg förklarade att han icke yrkade nägot ansvar ä Å., emedan det sätt, hvarpå denne gätt tillväga, alltid i allmänna opinionen skulle straffa honom tillräckligt; men ville hafva anmärkt i protokollet, att Sjöberg för sin del vid tillfället förbjöd sina arbetare att piska upp den i deras väld varande fredsstöraren, hvarigenom det bäst visade sig på hvilker sida förfarandet varit skamlöst. Åberg erkände att han, derföre att Sjöberg uti sir tidning på sednare tider anfallit honom, uti vredesmod och sinnesuppbrusning förföljt och slagit Sjöberg. Faktor Rosenkerg erkände äfven, säsom han yttrade sig, att han manglat om gustig herrn medl. käppen, men endast på ryggen. Som hr Sjöberg afstod frän ansvar för de i portgängen utdelade slag och hr Åberg äfven icke yrkade ansvar ä faktor Rosenberg, sä dömdes Åberg endast att böta för gatufredsbrottet och ett slag 13 rdr 40 sk. bko, eller motsvarande fängelse vid vatten och bröd. Aberg erlade dock genast böterne. — Med f. d. strumpfabrikören Hans Hoffstedt, häktad och tilltalad för det djerfva inbrottet uti Dagbladets tryckerikontor, börjades i dag polisförhör. Hoffstedt tillspord om sina lefnadsberättelser uppgaf: att han vore född är 1796 och vid 7 ärs älder anländt hit till staden. År 1829 hade han blifvit borgare och 1830 tillträdt befattningen som entreprenör vid kongl. teatern. Att han äfven tjenatsom gardist vid andra lifgardet förtegs, men erkände på hr polismästarens fräga att han 1840 i 3:ne mänader sutit häktad för edsörebrott, men genom Kongl. Maj:ts näd blifvit ställd ä fri fot. Derefter började Hoffstedt ett längt tal om anledningen till det brott hvarföre han nu vore tilltalad. Sedan alla menniskor satt sig emot honom, ja bildat ett tiden igenom lönnmördande mördareband, så ansäg han sig äfven böra hämnas. Mänga hade köpt hans egendom Lugnet, men sedermora begätt det nidingsdädet att återkalla köpslutet. Då menniskoslägtet så bemött honom, ansäg han sig äga rättighet att dela med bättre lottade menniskor. Hr polismästaren frågade nu H., hvem som ut: gjorde det förmenta mördarebandet, hvarpå H. svaråde: Jo, det är samma band, som korsfäste vär Herre Jesus Christus och uppbrände tyrannerne,. — På ifråga hvarifrån han erhällit dyrkarne, svarade H.: Jo, jag säg en dag från mitt fönster en person sitta i Danviksbergen, och dä han säg mig misstänkt ut, tog jag en pistol i handen och begaf mig till honom; men han flydde och lemnade i sticket dyrkarne, som jag haft för afsigt att aflemna till kronolänsmannen Mellin. Dolken hade han förfärdigat åt sig för att, i händelse han upptäcktes, sticka i sitt bjerta för att undgå vanäran, men i anseende till det myckna folket som omringade honom hade han blifvit hindrad frän sitt beslut. Angäende sjelfva inbrottet berättade IT. att han icke gätt till tryckerikontoret i akt och mening att stjäla, utan för att inlemna den i hans ficka anträffade annomsen. Då dörren varit stängd hade han tänkt kan vara godt här som nägon an stans, och den andre af de medhafde dyrkarne hade genast passat till dörrläset. Att hafva ur pulpeten tillgripit den specie riksdaler som hos honom vid visitationen anträffades, förnekade H. oaktadt faktor Ask förklarade sig kunna med ed fästa att samma specie rdr legat i pulpeten. H. pästod att han i flere är haft specie rdrn i sin värjo. Hr doktor Blachet har intygat att Hoffstedt icke är rubbad till sina sinnen, fastän egande en fix id on att alla menniskor vilja honom ondt, hvarföre flere an ledningar förekomma att H. äfven verkställt den in brottsstöld som natten mellan den 26 och 27 sistl. Scptember föröfvade i charte sigillatekentoret. Kapter Plank vid förhöret närvarande förklarade att en afde hos H. anträftade borrar precist passade uti de ä kontorsdörren borrade häl äfvensom att 2:ne dyrkar passade till läset. Hoffstedt tillspord att förklara sig häröfver invände genast helt häftigt ja kapten Plank kunde ha köpt min egendom, som uppgjordt var,, men nekade för inbrottet oaktadt flere chartor blifvit anträffade i hans bostad. Hoftstedts hushällerska, underofficersenkan Catharina Carlstedt, bade aldrig hvarken sett eller hört H. omtala, att han innehade nägra dyrkar eller någo! stulet gods, men väl H. som oftast varit grubblande och orolig öfver den svaga utsigten för sin utkomst. Försöket att afhända sig lifvet erkände H., äfvensom att han dervid begagnat den hvass-slipade fjäder, som han dolt i stöfvelskaftet, så att densamma omöjligen vid visitationen kunde upptäckas. Målet uppsköts tills om lördag, och äterfördes Hoffstedt i häkte. rear EEE HANDELS-UNDERRATTELSER. Medelkurs , noterad å Stockholms Börs d. 25 Nov. London 44 rdr 47 fp. — Hamburg 498 B 5 rst. — Paris 23 f. — Amsterdam 421 B. — Lidbeck 405 B 6 rst. — Petersburg 90 f 6 rst. — Köpenhamn 64 8 4 rst. Totalbelopp: 44101; H. Bko 56,739; Francs 47,095 Holl. Courant 163: Libskt Courant 401;; Rubel 596