liga prof icke blott af skicklig undervisning, utan af jven i sitt väsende och i sin uppsyn otvetydiga spä af ett i skolan verksamt uppfostrande element. Si dana skolor äro sällsyntheter och lägga sig hos der besökande som ett varmt solsken qvar i själen. Å Karin i F. Med utslaget här öfver sitt vackra själfalla ansigte satt den medelälders unga qvinnar vå en träsoffa och sydde; till venster om henne i fön -Istret stodo nägra belsaminer och glänste i solskenet joch till höger på golfvet en pulpet, på hvilken Nys Testamentet låg uppslaget. Omkring pulpeten träng des 18, 20 barn om äran att fä läsa en vers i testa .J mentet. Barnen hade nemligen last öfver ett kapi tel och stodo nu färdiga att läsa upp sin lexa för I Karin. Huru länge har Karin på detta sätt läst för barn? I 12 är. Hvad betalas för hvarje barn? Då det lärt läsa innantill latinsk och svensk stil, plär jag ta 2 rdr rgs; och glömma barnen sedan bort hvad de lärt, så plägar jag ofta för samma betalning llära dem om igen., Likasom urmakaren för ev lagadt ur, så svar. alltså Karin för barnens läsning till konfirmationen J Och detta allt för 2 rdr rgs! Nej; äro de borta länge ifrän mig och sedan komI ma igen och hatva glömt bort alltihop, så få de beTtala litet till. Karin tycker väl, att det är roligt att läsa med barn ?, Sedan jag var ung flicka och gick på vägen hem från kyrkan, så tyckte jag så mycket om barn, ati jag icke kunde hålla mig att ta dem upp af vägen doch kyssa och klappa dem, och jag tyckte att alla såg ut som små Guds änglar. Men sedan jag lärt känna, huru stygga och elaka många ai dessa smö änglar äro, så har kärleken till dem visst mycket svalnat. Dock är det ännu en glädje att se dem, ehuru jag bra mänga gånger blir trött att läsa med dem. Äfven Karin kan lära barn läsa på 9 veckor, dock använder hon vanligen 12. Dä hon har flere barr och mäste läsa med hvart och ett sjelf och aldrig orukar monitörer, kan det ocksä icke gå fertare. — Föräldrarne täflade om att få sina barn till Karin, så väl tyckte de att hon lärde dem, och så kärleksfullt och ömt blefvo de hehandlade. — — — — — Denna grannskola, den andra i socknen, förestods af en mycket mindre begäfvad, men mera nitisk, också cxaminerad lärare. Äfven han hade denna dag slutat en halftimma före reglementets föreskrift. Baraen der fick jag endast se på ryggen; men att döma af skollärarens tal, var denna skola till alla delar i dättre skick, än den förra. I skolsalen säg också ordentligare och mera trefligt ut. Läraren tycktes helt och hället lefva för sin sak och anse den som den vigtigaste af allt på jorden. Något högre kunskapsmätt än minimumpensum förekom dock icke. — Kyrkoherden, de bäda skolornas inspektor, frågade alls icke efter dem; han var dertill för mycket upptagen af sin enskilda ekonomi. En ständsperson i socknen frägade just med afseende på honom, huru det är möjligt, att en bildad och lärd man kan nedsjunka till något så litet ideelt, som uppenbarar sig hos mänga skoloch församlingsföreständare; och som i detsamma ett rödt staket passerades, visste jag intet annat svar, än att, när rödfärgen efter ett par är slites af, så synes träet igenom (der det är trä), och då frägar man efter ingenting annat, än sina inkomster och ett utvärtes träaktigt iakttagande af sina pligter. Alltså är det icke bildningens och lärdomens skuld, utan träets, hvarpä den blifvit limmad; och som det är svärt för en församling att kunna se igenom färgen, så inträffar det, att somliga församlingar få bra, och andra högst usla skolinspektorer och själsrektorer. Mycket kommer ock deraf, att pastorerna och presterskapet ej sjelfva veta eller tro, huru mycket de skada derigenom att de ej oftare besöka skolorna, än vid de allmänna examina. De veta icke heller, huru högt värde bäde bildade oeh obildade inom deras församlingar sätta på tätare skolbesök. Ingen talar om det för dem; man säger det blott på deras rygg. Visste de det, skulle de utan tvifvel, om ej af andra orsaker, blott för att förvärfva sig församlingarnes välvilja, omsorgsfullare värda denna dryga del af sin ansvarsfulla embetsutöfning. S:s skola. Denna förestods af en prest. Man beskyller ofta prester, som äro folkskolelärare, att de wnse sina äligganden i folkskolan mera som bisak, ja att de nästan vilja hålla dem under sin värdighet. Men detta var här icke fallet; ty med samma lif och värma, som en af den lärda skolans skickligaste tjenare talar om framgången af eller hindren för sina bemödanden, talade också denne utmärkt nitiske oct kraftfulle prestman om sin bondoch torparskola och sina bondoch torparebarns framsteg i kunskaper och förkofran i seder. Hvad som i synnerhet bekymrade aonom, och hvad han ansäg som det aldrasvåraste i sitt ansvarsfulla kall, var den simpla saken att ifrån början lära barn att känna bokstäfverna, stafva och läsa. Ett eget förslag, som denne presterlige folkskolelärare hade och påstod vara grundadt i sin erfaren het, var, att katekesens utanläsning skulle vara all deles utesluten ifrån skolan, hvarest tiden med des: förhörande alltför mycket borttogs; men på stafning och innanläsning, samt räkna och skrifva skulle läggas så mycket större vigt. — Både han och en ansan närvarande prestman, som utmärkt väl kände till förhållandena i Smäland och Östergöthland, pästodo, att de herrar, som vid riksdagarne tala vidast och oredast om folkundervisningen, på sina respektive gods och bland sina underhafvande göra, om icke minst lock icke mera än andra, till afbjelpande af de hinder, som mest ligga i vägen för en med framgång lrifven folkskola. Inom detta pastorat skulle 350 barn med rätts vara i pastoratets skolor; men der funnos i sjelfva verket icke mera än 150. S. 4. H. (Införes mot betalning.) Då med anledning af den bland hundarne i hufvudstaden utbrutna sjukdom, som är af beskaffenhet att för samhället kunna medföra de mest äfventyrliga följder och redan lärer föranledt spillning at oo vr A