liga prof icke blott af skicklig undervisning, utan af
jven i sitt väsende och i sin uppsyn otvetydiga spä
af ett i skolan verksamt uppfostrande element. Si
dana skolor äro sällsyntheter och lägga sig hos der
besökande som ett varmt solsken qvar i själen.
Å Karin i F. Med utslaget här öfver sitt vackra
själfalla ansigte satt den medelälders unga qvinnar
vå en träsoffa och sydde; till venster om henne i fön
-Istret stodo nägra belsaminer och glänste i solskenet
joch till höger på golfvet en pulpet, på hvilken Nys
Testamentet låg uppslaget. Omkring pulpeten träng
des 18, 20 barn om äran att fä läsa en vers i testa
.J mentet. Barnen hade nemligen last öfver ett kapi
tel och stodo nu färdiga att läsa upp sin lexa för
I Karin.
Huru länge har Karin på detta sätt läst för barn?
I 12 är.
Hvad betalas för hvarje barn?
Då det lärt läsa innantill latinsk och svensk stil,
plär jag ta 2 rdr rgs; och glömma barnen sedan bort
hvad de lärt, så plägar jag ofta för samma betalning
llära dem om igen.,
Likasom urmakaren för ev lagadt ur, så svar.
alltså Karin för barnens läsning till konfirmationen
J Och detta allt för 2 rdr rgs!
Nej; äro de borta länge ifrän mig och sedan kom-
I ma igen och hatva glömt bort alltihop, så få de be-
Ttala litet till.
Karin tycker väl, att det är roligt att läsa med
barn ?,
Sedan jag var ung flicka och gick på vägen hem
från kyrkan, så tyckte jag så mycket om barn, ati
jag icke kunde hålla mig att ta dem upp af vägen
doch kyssa och klappa dem, och jag tyckte att alla
såg ut som små Guds änglar. Men sedan jag lärt
känna, huru stygga och elaka många ai dessa smö
änglar äro, så har kärleken till dem visst mycket
svalnat. Dock är det ännu en glädje att se dem,
ehuru jag bra mänga gånger blir trött att läsa med
dem.
Äfven Karin kan lära barn läsa på 9 veckor, dock
använder hon vanligen 12. Dä hon har flere barr
och mäste läsa med hvart och ett sjelf och aldrig
orukar monitörer, kan det ocksä icke gå fertare. —
Föräldrarne täflade om att få sina barn till Karin,
så väl tyckte de att hon lärde dem, och så kärleks-
fullt och ömt blefvo de hehandlade. — — — — —
Denna grannskola, den andra i socknen, förestods
af en mycket mindre begäfvad, men mera nitisk,
också cxaminerad lärare. Äfven han hade denna dag
slutat en halftimma före reglementets föreskrift. Bar-
aen der fick jag endast se på ryggen; men att döma
af skollärarens tal, var denna skola till alla delar i
dättre skick, än den förra. I skolsalen säg också or-
dentligare och mera trefligt ut. Läraren tycktes helt
och hället lefva för sin sak och anse den som den
vigtigaste af allt på jorden. Något högre kunskaps-
mätt än minimumpensum förekom dock icke. —
Kyrkoherden, de bäda skolornas inspektor, frågade
alls icke efter dem; han var dertill för mycket upp-
tagen af sin enskilda ekonomi. En ständsperson i
socknen frägade just med afseende på honom, huru det
är möjligt, att en bildad och lärd man kan nedsjunka
till något så litet ideelt, som uppenbarar sig hos
mänga skol- och församlingsföreständare; och som i
detsamma ett rödt staket passerades, visste jag intet
annat svar, än att, när rödfärgen efter ett par är
slites af, så synes träet igenom (der det är trä), och
då frägar man efter ingenting annat, än sina inkom-
ster och ett utvärtes träaktigt iakttagande af sina
pligter. Alltså är det icke bildningens och lärdomens
skuld, utan träets, hvarpä den blifvit limmad; och
som det är svärt för en församling att kunna se ige-
nom färgen, så inträffar det, att somliga församlin-
gar få bra, och andra högst usla skolinspektorer och
själsrektorer. Mycket kommer ock deraf, att pasto-
rerna och presterskapet ej sjelfva veta eller tro, huru
mycket de skada derigenom att de ej oftare besöka
skolorna, än vid de allmänna examina. De veta icke
heller, huru högt värde bäde bildade oeh obildade
inom deras församlingar sätta på tätare skolbesök.
Ingen talar om det för dem; man säger det blott på
deras rygg. Visste de det, skulle de utan tvifvel,
om ej af andra orsaker, blott för att förvärfva sig
församlingarnes välvilja, omsorgsfullare värda denna
dryga del af sin ansvarsfulla embetsutöfning.
S:s skola. Denna förestods af en prest. Man
beskyller ofta prester, som äro folkskolelärare, att de
wnse sina äligganden i folkskolan mera som bisak,
ja att de nästan vilja hålla dem under sin värdighet.
Men detta var här icke fallet; ty med samma lif och
värma, som en af den lärda skolans skickligaste tje-
nare talar om framgången af eller hindren för sina
bemödanden, talade också denne utmärkt nitiske oct
kraftfulle prestman om sin bond- och torparskola och
sina bond- och torparebarns framsteg i kunskaper och
förkofran i seder. Hvad som i synnerhet bekymrade
aonom, och hvad han ansäg som det aldrasvåraste i
sitt ansvarsfulla kall, var den simpla saken att ifrån
början lära barn att känna bokstäfverna, stafva och
läsa.
Ett eget förslag, som denne presterlige folkskole-
lärare hade och påstod vara grundadt i sin erfaren
het, var, att katekesens utanläsning skulle vara all
deles utesluten ifrån skolan, hvarest tiden med des:
förhörande alltför mycket borttogs; men på stafning
och innanläsning, samt räkna och skrifva skulle läg-
gas så mycket större vigt. — Både han och en an-
san närvarande prestman, som utmärkt väl kände till
förhållandena i Smäland och Östergöthland, pästodo,
att de herrar, som vid riksdagarne tala vidast och
oredast om folkundervisningen, på sina respektive gods
och bland sina underhafvande göra, om icke minst
lock icke mera än andra, till afbjelpande af de hin-
der, som mest ligga i vägen för en med framgång
lrifven folkskola.
Inom detta pastorat skulle 350 barn med rätts vara
i pastoratets skolor; men der funnos i sjelfva verket
icke mera än 150.
S. 4. H.
(Införes mot betalning.)
Då med anledning af den bland hundarne i huf-
vudstaden utbrutna sjukdom, som är af beskaffenhet
att för samhället kunna medföra de mest äfventyr-
liga följder och redan lärer föranledt spillning at
oo vr A