a Nå, min kära Sofia, kan du dä säga mig, huru mycket 3 Xx 4 iär? — Dä ä 122 sk.; inte rätt dä? Jo rigtigt; mmen kan du också säga, huru mycket 7x9 är? — Nej ..... nej då kan jag inte. An 3x7? — Nej; nejj. Men 4Xx9? — Jo, si dää 36 sk. Än 4x8? — Dä ä 2 ) plåtar. Kan du addäition ocksä? Säg mig då, huru mycket 5 och 7 göra tilllsammans ? — Dä gör 12 sk. Men 5 och 73 tillsammanlagda? — Dä kan jag ej säga. Kan du draga 5 ifrån 7 och säga, huru mycket,l som äterstär? — Dä kan jag ej säga, ty jag är icke rigtigt fullständig i räkma. Till denna cofullständighet hörde också, att Sofia aldrig kommitt in på division oeh troligen aldrig kommer dit, så läänge hon lefver, efter hennes skolgäng redan var sluttad. Nu kommo vi till skrifva, som den lilla Sofia2 också pästod sig kunna. I en backe, , medan hästen hvilade, inrättades fotsacken till skrrifbord och Sofia skulle med blyerts penna skrifva sitt namn i dagboken. Hon skref i en rad, brantare än backen, hvari hästen pustade: Såfiga Willhelmina Perdoster, Det stora S i Sofia erkände hon sig bafva glömt bort och skref i stället en stor åtta. I bok — jag medförde nemligen 2:ne tryckta predikningar, der ena med svensk och den andra med latinsk stil — läste hon den med svensk stil bra, men den me latinsk stil utan öfning. Hon sade sig ieke heller rigtigt kunna latin. I katekesen ramlade Sofia upp styckena med samma likgiltighet och blandade dem tillsammans med samma tanklöhet, som i allmänhet är fallet, oaktadt hon utom sin: 5 skolterminer gätt 2 är i nattvardsskola för komminister H. Jag irägade henne t. ex. stycket i lilla katekesen: Huru kan vattnet en så kraftig verkan åstadkomma? och hon svarade: Vattnet verkar det visserligen icke, utan orden, som här stå: för eder utgifven och utgjutet till syndernas förlåtelse, hvilka ord jemte det lekamliga ätandet och drickandet äro det väsendtliga i detta sacrament, ty den som tro sätter till dessa ord han hafver hvad de innehälla och lofva, och detta görer till min äminnelse.v Folkskolan ä L., den första som besöktes, var denna dag tom, iemedan skolläraren hade rätt att gifva barnen en dasg i veckan lof, och detta inträffade jus nu. Här gjorrdes den första, sedermera på de flesta ställen föranleeda anmärkning, att blott 2:., af deinskrifna barnenn dagligen besöka skolan och att säledes !, är frännvarande, dels med, dels utan tillständ. deis med, delss utan giltig orsak. Historia och geografi förekomnmmo icke, ännu mindre naturlära, geometri och lineearteckning. Jag frägade ställets, nära skolhuset boemde och för skolan sig mycket intresserande pastor: hvaruti han ansäg skillnaden mellan den gamla och nya folkskolan ligga? och till svar uppslogs kyrkoboken af 1773, hvaraf inhemtades, att j denna försanlipg, som på den tiden hade omkring 1000 invånar., voro det nämnda äret 30 öfver 40 är, och 3 öfver 0 är, som ej kunde läsa ett ord i bok, men väl kunce litet utantill. Han ansäg nemligen, att folket allnännare, om icke bättre, tvingades att lära läsa; ebwu han lemnade oafgjordt, om ej denna fördel kunnat vinnas utan den nya folkskolans anläggning. Hwad Carl Englund redan anmärkt, at seder och gudisfruktan, och allmänt välständ icke gå i jemnbredd mned folkskolorna, bestyrktes ytterligare af några betydelssefulla anekdoter, hvilka den giadlynte!. och i dessa sttycken skarpsinnige pastorn berättade. En bonde i B3. — det var på 1770-talet — kom en dag, efter dett en ny förordning utkommit, att alla skulle lära lässa, till sin kyrkoherde och på tillfrågan: hvad nytt? svrarade han: det hörs så mycket ondt aj och läsa med... En annan bonde på samma tid, hvilken icke alls kunde läsa, men ändå var en hederlig och bra man, svarade sin pastor, kyrkoherden HH. i H., då denne frägade honom: huru kommer det till, att ni, fader N. N., är en sä duktig karl och ej kan läsa ett orcd:s då ä så mycke läsa i våra dagar, men tiderna äro ej bättre för det; i min ungdom var det högst få, som kunde läsa, då kostade likväl en tunna råg icke mer, än 12 daler, nu kostar hon lika många plåtar... Hvad skulle denne bonde sagt, om han lefvat nu.! — Skolläraren ambulerade, och här, som öfver alltt, hvarest ett lika förhällande eger rum, drages derigenom ännu längre ut på tiden med barnens läsa, j ssynnerhet som föräldrarne ej fräga efter dem så myekcet, som förut. Skolmästaren skall nu göra allt, och folket, som betalar till honom, skall nägen valuta ha för sina pengar; och valutan — det är rättigheten att vara sorglösa om sina barns bäde undervisning och uppfostran. Allt detta rfor jag redan första dagen, och alla de följande (agarne hafva högst litet utvidgat, men deremot krafeligen bestyrkt denna första dags erfaenheter. Derföre är det min öfvertygelse, att om läsaren ville lära känna ämnet för undersökningen i dessa blad, så behöfver han icke mera, än att, hvar ban vistas, blott gifva sig ut på landet omkring sitt hem och tala vid folket och tala vid barnen, så skal! ban öfrer burfvud få böra detsamma och göra samma ertarenbeter,, som skildrats i ufvanstående rader. Tylk tankarne om detta ämne äro så lit delade. I så t fall öfverensstämma herrars, börders och presters om-f dömen ganski:a noga. : D a f ) mm .-— OO—O— ce oO Följande dlagen lärde jag känna litet af den kant, som mårga aaf presterskapet sä:ta emot skolmästrarne, för att bälla . dem på behörigt afständ. Der fullt förtroende, ssakkännedom, andekraft och kärlek äro rädande hos en pastor: äro alla södana försigtighets-; mätt öfrerflöcdiga. — Ar skolmästaren inbilsk, trotsig i elter enfaldig, som här påstods vara fallet, så är an-), åegkratten tjenligaste medlet till upprätthållande at den nödiga aktning, hvari pastor, säsom skolans in: spektor, bör stå; är han äter sädan han bör vara, så( finns ju ingen anledning att mot honem iakttaga ettl3 afmätt och kantigt väsende. Den bitterhet, som, ge-l, nom detta uppförande ä presterskapets sida, ingjutesl!s i skollärarnes bjertan, verkar menligt på uppfyllan-, det af deras pligter, gör dem mer eller mindre til tvängsmachiner, hvilka väl med den mekaniska lani kastermetodens biträde kunna lära folkets barn atj. läsa i bok och katkesen, men sem alls icke fråge ; efter dem, sedan iexläsningsoch förhöringstimmarne x upphört. — Af 96 barn, som funnos i denna skols!xr inskrifna, voro 62 närvarande. Här som i den förra, I i L. funnos inga undervisningsmaterialier: ingen glob, lf ingen karta, inga plancher för bibliska historiens., meddelande; endast den vanliga vexelundervisningstabell-kursen samt nägra böcker, grifflar och stentafjor, — — — — — a ;Samma dag hesöktes skolan i F., der skotlärareol. var så älskad att barnen gräto, om de ej fingo gå il1 skola, Särskilda mätt och steg voro äfven vidtagne ja för barnens irefnad i skolan. Mgaron till ett af del, största herregodsen i socknen hade nemligen redar 1849 skänkt 2 keppland jord till skolan, med vilkor, att hvarje barn skulle få så stor del af en mindrel; trädgärdssänjg, att det deruppå kunde sätta ett frukt . träd och plamtera nägrr potater, bönor eller blommor. I 4 Barnen ympoa sjelfra sina träd, för hvilket ända någon känneedom i t kötsel fordrades af lö kandidaten titill denna skola; vårda och ansa sär på hvilken titrädet stär; och när de lemna skolan hyarje barn taga sitt träd med sig, och erhäller yt ji terligare, dåå frukt från trädet, omplanteradt vid fal. drens elter miodrens stuga, första gängen uppvisas, a ; den barnkåre och oegennyttige herrgärdsegaren, som stiftat inrättningen, 24 sk. rgs som belöning. Dess-. utom har samme ädle man skänkt krattor, spadar ock 1 vattenkannor till skolan. Äfven besöker han ofte . skolan och äter till och med med barnen. I vin-l; so, berätiade en bonde, va di (barnen) på herrn ceh fick kaffe och doppa i och dansa; och ban (godsegsarenY i red (harnen) 0 28 Lamnl!