En sannskyldig landshö!
(Ur Norrlandsposten.)
Då det kunnat inträfta, nu sednast i Malmöhus
än, att landshöfdingeplatser kunnat stå obesatte i
dera månader utan att länen ändå skötas hvarken
mre eller bättre, emedan de löpande göromälen i
alla fall hafva sin gilla gäng genom embetet, kan
det med skäl frägas: hvad gör då en välbeställd lands-
böfding; och hvari ligga då hans förtjenster?
Frågan torde ej vara så lätt att fullständigt kunna
besvaras af andra än dem, som äro närmare invigda
i mysterierna; men äfven en oinvigd ser väl nägor-
lunda hvad han uträttar. Se här ungefirligen buru
det gär till, från början till slut, före befordran och
efteråt:
Sedan en vederbörligen qvalificerad ofiicer vid ett
garnisons- eller annat rangregemente blifvit något för
bedagad för att lingre med begvämlighet kunna pa-
radera, sä, om han har mäktiga relationer eller om
vederbörande önska hans plats ledig för att låta nä-
gon annan favorit avancera, befordras han till lands-
höfding, ty det har ej ofta händt att landshöfdingar
tagits ur de förvaltande verken; nägot alldeles mo-
dernt är att till landshöfdingar utnämna afskedsta-
gande statsråd. Att hans juridiska, kamerala och
ekonomiska kunskaper i det vanliga, förstnämnda fal-
let icke bevärdiga honom till eiler göra honom lämp-
lig för en sädan plats, betyder, såsom man säger,
aminus,, ty den Gud gifver ett embetn, honom gif-
ver han ock förstind,, beter det, och det går an sä-
ledes, emedan ået nog alltid är någon, som ,hjelper
konom genom grinden. Så utrustad, af naturen
med nedtyngande är och af den föregäende samhälls-
ställningen med förmäga att — pä sin höjd kommen-
dera en liten trupp, sätltes mannen till länsherre,
i konungens stad och ställe eller hvad allt de der
srannläterna heta. Att dets. k. sembetets, lands-
sekreteraren och landskamreraren, få under sädane
rörhållanden draga bördan af göromålen är naturligt,
och göromälen förlora säkerligen icke derpa.
Men naturligtvis skall väl landshöfdingen själf göra
nägot? — Ja visst! Han är närvarande på embets-
ummets under en stund fram m
nelsa krafter och tid det tilluta;
m han är mycket lärd, korrigera
naer och tecknar sitt namn under dem alla, så vida
van ej är borta under riksdagen och på ett ryck )
i momanger räddar fäderneslundet, eller
eljest ör franvarande från residenset, då ej en gäng
åns namn är behöfligt, utan affärerna gå i embe
tets, namn. Vidare presiderar stundom i pröf.
ningskommitte rkegång i
ser näs gsmönstringar, för att in
m oc a i atnjutande af hyllait
sar, som ieke kunna förvägras hans embete, ehuru de
cech uteslufarde personen tage
uf dem. IF 3 i hushällningssäll
skap, så är landsböfdingen vanligen sjelfssritv
rande deruati, häller smankomster — icke cf
rceglementets föreskrift, utan efter egen beqvä
.cke egentligen för att i ekonomiska afscenden
I net, utan för ait få tillfälle
sranna tal om huru
Kan man mer begär
20
i konungens sta.
j appt nos. Men likv
och driftig landsh
Med de
tror n
-
Ne
uti en ni
och bör göra mer för
kun anses bör
kan ästadkomn k
länets iudustrielia Nf, som I
hafva manga medel att upp
kan, om icke med sin kassa, dock med unseendet a
sitt embete, ställa sig i spetsen för allmännyttiga eko
I nomiska företag, med ett vänligt ord uppmuntra en
; skilda industriella bemödanden, i stället för att, så