En sannskyldig landshö! (Ur Norrlandsposten.) Då det kunnat inträfta, nu sednast i Malmöhus än, att landshöfdingeplatser kunnat stå obesatte i dera månader utan att länen ändå skötas hvarken mre eller bättre, emedan de löpande göromälen i alla fall hafva sin gilla gäng genom embetet, kan det med skäl frägas: hvad gör då en välbeställd landsböfding; och hvari ligga då hans förtjenster? Frågan torde ej vara så lätt att fullständigt kunna besvaras af andra än dem, som äro närmare invigda i mysterierna; men äfven en oinvigd ser väl nägorlunda hvad han uträttar. Se här ungefirligen buru det gär till, från början till slut, före befordran och efteråt: Sedan en vederbörligen qvalificerad ofiicer vid ett garnisonseller annat rangregemente blifvit något för bedagad för att lingre med begvämlighet kunna paradera, sä, om han har mäktiga relationer eller om vederbörande önska hans plats ledig för att låta nägon annan favorit avancera, befordras han till landshöfding, ty det har ej ofta händt att landshöfdingar tagits ur de förvaltande verken; nägot alldeles modernt är att till landshöfdingar utnämna afskedstagande statsråd. Att hans juridiska, kamerala och ekonomiska kunskaper i det vanliga, förstnämnda fallet icke bevärdiga honom till eiler göra honom lämplig för en sädan plats, betyder, såsom man säger, aminus,, ty den Gud gifver ett embetn, honom gifver han ock förstind,, beter det, och det går an säledes, emedan ået nog alltid är någon, som ,hjelper konom genom grinden. Så utrustad, af naturen med nedtyngande är och af den föregäende samhällsställningen med förmäga att — pä sin höjd kommendera en liten trupp, sätltes mannen till länsherre, i konungens stad och ställe eller hvad allt de der srannläterna heta. Att dets. k. sembetets, landssekreteraren och landskamreraren, få under sädane rörhållanden draga bördan af göromålen är naturligt, och göromälen förlora säkerligen icke derpa. Men naturligtvis skall väl landshöfdingen själf göra nägot? — Ja visst! Han är närvarande på embetsummets under en stund fram m nelsa krafter och tid det tilluta; m han är mycket lärd, korrigera naer och tecknar sitt namn under dem alla, så vida van ej är borta under riksdagen och på ett ryck ) i momanger räddar fäderneslundet, eller eljest ör franvarande från residenset, då ej en gäng åns namn är behöfligt, utan affärerna gå i embe tets, namn. Vidare presiderar stundom i pröf. ningskommitte rkegång i ser näs gsmönstringar, för att in m oc a i atnjutande af hyllait sar, som ieke kunna förvägras hans embete, ehuru de cech uteslufarde personen tage uf dem. IF 3 i hushällningssäll skap, så är landsböfdingen vanligen sjelfssritv rande deruati, häller smankomster — icke cf rceglementets föreskrift, utan efter egen beqvä .cke egentligen för att i ekonomiska afscenden I net, utan för ait få tillfälle sranna tal om huru Kan man mer begär 20 i konungens sta. j appt nos. Men likv och driftig landsh Med de tror n Ne uti en ni och bör göra mer för kun anses bör kan ästadkomn k länets iudustrielia Nf, som I hafva manga medel att upp kan, om icke med sin kassa, dock med unseendet a sitt embete, ställa sig i spetsen för allmännyttiga eko I nomiska företag, med ett vänligt ord uppmuntra en ; skilda industriella bemödanden, i stället för att, så