afsedda ändamäl tillräckligt att en förevarande tillställning endast inom viss tid före dess verkställighet anmäldes, som en sädan anmälan, så framt den icke kunde föranleda ett förbud emot den anmälda tillställningen, skulle till stor del vara betydelselös, hvaremot, om öfverstäthallareembetet på grund af anmälan ansäges ega rättighet att förhindra tillställninsen, någon väsendtlig skillnad icke funnes emellan det stadgande, hvilket j ansett lämpligt och det, som kun görelsen innehölle; och trodde öfrerstäthällareembetet ig, genom hvad sälunda blifvit i underdänighet an;rdt, hafva ädagalagt att de kontroller som i dess ifrägaställde kungörelse blifvit föreskrifne, blifvit vidtagne endast för att sätta öfverstäthällareembetet i tillfälle att upprätthälla lagarnes helgd samt i den allmänna ordningens, säkerbetens och helsovärdens interessen, men ingalunda för att derigenom inkräkta på den medborgerliga frihetens område. Detta ärende hafve Vi nu till nädig pröfning förehaft, och vidkommande först eder underdäniga hemställan om ändring och förklaring af öfverstäthällareembetets omhandlade kungörelse af den 16 September förlidet är, hafve Vi, med afseende åa hvad öfverstäthällareembetet, på sätt otvanberördt är, erinra! och anfört, icke funnit skäl attianledning deraf vidtaga nägon ätgärd. Beträffande äter edert underdäniga förslag om en allmän revision af befintliga päbud och stadganden i ordningseller polismal, så enär, i följd af Värt nädiga förordnande den 21 December 1819, lagmanner J. A. Carlson för närvarande är sysselsatt med ordnandet och beredandet till föredragning af de yttranden och förslag, som Väre befallningshbafvande jemte vederbörande stads styrelse, efter nädig befallning, afgifvit i afseende på nya ordningsstadgar för städerne och möjligen erforderliga jemkningar i de för deras ekonomioch polismaäl förut meddelade reglementariska föreskrifter, hafve Vi i nader funnit eder underdäniga framställning i detta hänseende nu icke föranleda annat förklarande, än att Vi framdeles, när berörde vidtomfattande och tidfordrande arbete, med utsträckning till rikets samtlige städer, hunnit fullbordas, vilje, på underdänig anmälan af ärendet, i näder pröfva om och huru en ytterligare granskning af vederbörandes underdäniga förslag mä, före mälets slutliga behandling, ega rum. De som göra sig mödan att genomläsa denna märkliga handling, skola lätt inse, att den ger anledning till och kan påfordra en allvarsam och utförlig granskning. Till en början anhålle vi nu endast att få fästa uppmirksamheten på det märkvärdigaste af allt deruti, nemligen öfverståthållareembetets förklaring. Något mera sväfvande och haltande kan man svårligen se. Öfverståthållareembetet åberopar deruti det uti 1791 års instruktion, under ett enväldigt statsskick, öfverståthållareembetet lemnade åliggande att hafva inseende öfver stadens och malmarnes styrelse, god ordning och politi, samt att öfverståthällareembetet ,.må kunna vidtaga nödiga mått och utvä: gar till förekommande af alla missbruk och orcdor samt till bibehållande af allmän säkerhet,: och detta tillämpar öfverståth.-embetet nu så. att det gör sig sjelf till högste domaren på förhand derom, huruvida förevisningar kunna enligt dess högt upplysta åsigter vara nyttiga eller skadliga. Vidare finner man 1 det före gående allmänna räsonnemanget angående polismaktens rättighet till en preventiv lagstiftning åsigter, hvilka äro så helt och hålle ryska eller österrikiska, att det med tillämp: ning deraf i den utsträckning som öfverståthållareembetet synes vilja gifva deråt, finne: nästan ingenting hvarken inom eller utom hus, som ej polisen kunde taga sig makt at förbjuda. Slutligen må äfven anmärkas, at öfverståthållareembetet i hela förklaringen om sorgsfullt undvikit att bland öfriga föremål fö förbudet uppräkna just det, som likväl utgjorde det egentliga nya tillägget i den klandrad kungörelsen, och som egentligen varit klan dradt, nemligen att ingen må kunna annon: sera en vetenskaplig föreläsning eller ett bil lande föredrags hållande ens i sina egna rum utan att först afvakta polisens tillstånd der till, hvarvid således myndigheten jemväl me sitt mått af kunskaper på förhand skall äg pröfva, om sådan föreläsning är enligt polis begreppet nyttig eller skadlig. Att detta verkligen är ett af de starkast ingrepp i enskild mans rätt, behöfver väl e vidare bevisas, helst öfverståthållareembete icke kunnat äga någon positiv befogenhet der till, utan velat grunda en sådan på aflägsns och långväga slutledningar. Och detta allt låta konungens rådgifvare pas sera och påtrycka det sin sanktion! Hära kan ses hvad slags värn den svenska natio nen äger för sin frihet uti sådane män son hrr Gripenstedt och Genberg, hvilka likväl ca tid passerat för qvasi-liberala, för att ej nämn; de öfrige herrar statsråderne, hvilkai det hän seendet aldrig just gjort några anspråk. Vi inskränka oss för ögonblicket till dess betraktelser för att ej blifva för vidlyftige, men torde återkomma till ämnet, och vilje endas till slut påpeka, att denna kungliga skrifvels emanerade före den sista statsrådsutnämningen nedan