afsedda ändamäl tillräckligt att en förevarande till-
ställning endast inom viss tid före dess verkställig-
het anmäldes, som en sädan anmälan, så framt den
icke kunde föranleda ett förbud emot den anmälda
tillställningen, skulle till stor del vara betydelselös,
hvaremot, om öfverstäthallareembetet på grund af an-
mälan ansäges ega rättighet att förhindra tillställnin-
sen, någon väsendtlig skillnad icke funnes emellan det
stadgande, hvilket j ansett lämpligt och det, som kun
görelsen innehölle; och trodde öfrerstäthällareembetet
ig, genom hvad sälunda blifvit i underdänighet an-
;rdt, hafva ädagalagt att de kontroller som i dess
ifrägaställde kungörelse blifvit föreskrifne, blifvit vid-
tagne endast för att sätta öfverstäthällareembetet i
tillfälle att upprätthälla lagarnes helgd samt i den
allmänna ordningens, säkerbetens och helsovärdens
interessen, men ingalunda för att derigenom inkräkta
på den medborgerliga frihetens område.
Detta ärende hafve Vi nu till nädig pröfning före-
haft, och vidkommande först eder underdäniga hem-
ställan om ändring och förklaring af öfverstäthällare-
embetets omhandlade kungörelse af den 16 Septem-
ber förlidet är, hafve Vi, med afseende åa hvad öf-
verstäthällareembetet, på sätt otvanberördt är, erinra!
och anfört, icke funnit skäl attianledning deraf vid-
taga nägon ätgärd.
Beträffande äter edert underdäniga förslag om en
allmän revision af befintliga päbud och stadganden i
ordnings- eller polismal, så enär, i följd af Värt nä-
diga förordnande den 21 December 1819, lagmanner
J. A. Carlson för närvarande är sysselsatt med ord-
nandet och beredandet till föredragning af de yttran-
den och förslag, som Väre befallningshbafvande jemte
vederbörande stads styrelse, efter nädig befallning,
afgifvit i afseende på nya ordningsstadgar för stä-
derne och möjligen erforderliga jemkningar i de för
deras ekonomi- och polismaäl förut meddelade regle-
mentariska föreskrifter, hafve Vi i nader funnit eder
underdäniga framställning i detta hänseende nu icke
föranleda annat förklarande, än att Vi framdeles, när
berörde vidtomfattande och tidfordrande arbete, med
utsträckning till rikets samtlige städer, hunnit full-
bordas, vilje, på underdänig anmälan af ärendet, i
näder pröfva om och huru en ytterligare granskning
af vederbörandes underdäniga förslag mä, före mälets
slutliga behandling, ega rum.
De som göra sig mödan att genomläsa denna
märkliga handling, skola lätt inse, att den ger
anledning till och kan påfordra en allvarsam
och utförlig granskning. Till en början an-
hålle vi nu endast att få fästa uppmirksam-
heten på det märkvärdigaste af allt deruti,
nemligen öfverståthållareembetets förklaring.
Något mera sväfvande och haltande kan man
svårligen se. Öfverståthållareembetet åbero-
par deruti det uti 1791 års instruktion, under
ett enväldigt statsskick, öfverståthållareembe-
tet lemnade åliggande att hafva inseende öf-
ver stadens och malmarnes styrelse, god ord-
ning och politi, samt att öfverståthällareembe-
tet ,.må kunna vidtaga nödiga mått och utvä:
gar till förekommande af alla missbruk och orc-
dor samt till bibehållande af allmän säkerhet,:
och detta tillämpar öfverståth.-embetet nu så.
att det gör sig sjelf till högste domaren på
förhand derom, huruvida förevisningar kunna
enligt dess högt upplysta åsigter vara nyttiga
eller skadliga. Vidare finner man 1 det före
gående allmänna räsonnemanget angående po-
lismaktens rättighet till en preventiv lagstift-
ning åsigter, hvilka äro så helt och hålle
ryska eller österrikiska, att det med tillämp:
ning deraf i den utsträckning som öfverståt-
hållareembetet synes vilja gifva deråt, finne:
nästan ingenting hvarken inom eller utom
hus, som ej polisen kunde taga sig makt at
förbjuda. Slutligen må äfven anmärkas, at
öfverståthållareembetet i hela förklaringen om
sorgsfullt undvikit att bland öfriga föremål fö
förbudet uppräkna just det, som likväl utgjorde
det egentliga nya tillägget i den klandrad
kungörelsen, och som egentligen varit klan
dradt, nemligen att ingen må kunna annon:
sera en vetenskaplig föreläsning eller ett bil
lande föredrags hållande ens i sina egna rum
utan att först afvakta polisens tillstånd der
till, hvarvid således myndigheten jemväl me
sitt mått af kunskaper på förhand skall äg
pröfva, om sådan föreläsning är enligt polis
begreppet nyttig eller skadlig.
Att detta verkligen är ett af de starkast
ingrepp i enskild mans rätt, behöfver väl e
vidare bevisas, helst öfverståthållareembete
icke kunnat äga någon positiv befogenhet der
till, utan velat grunda en sådan på aflägsns
och långväga slutledningar.
Och detta allt låta konungens rådgifvare pas
sera och påtrycka det sin sanktion! Hära
kan ses hvad slags värn den svenska natio
nen äger för sin frihet uti sådane män son
hrr Gripenstedt och Genberg, hvilka likväl ca
tid passerat för qvasi-liberala, för att ej nämn;
de öfrige herrar statsråderne, hvilkai det hän
seendet aldrig just gjort några anspråk.
Vi inskränka oss för ögonblicket till dess
betraktelser för att ej blifva för vidlyftige, men
torde återkomma till ämnet, och vilje endas
till slut påpeka, att denna kungliga skrifvels
emanerade före den sista statsrådsutnämningen
nedan