Dette ull aecss acckn 19 SIStiIIdUuc JUN adlig lld YLeDUv oc
underdänighet annfört: att, hvad först anginge den a
eder framställdaa frägan rörande befogenheten i all-
mänhet att föresskrifva utverkande af särskildt tillstånd
såsom vilkor för rättigheten att företaga handlingar,
som icke i sig sjelfve äro oloflige eller förbjudne,
vore rättigheten hos den offentliga myndigheten ista-
ten att förbjuda och med stra!! belägga sädane hand-
lingar, hvilka, om ock i och för sig icke innefattande
brottslighet, likväl kunde föranleda rättskränkningar
eller oordningar, äfvensom polismaktens behörighet
att i detta afseende utfärda stadganden samt bestämmsö
vilkoren för sådane företag, hvilka genom sin inver-
kan på sedligheten, ordningen och helsotillständet icke
kunde helt och :hället få bero af det enskildta god-
tycket, i öfverståthällareembetets tanka, en så all
mänt godkänd sats, att nägot vidare svar i detta hän-
seende evligt emmbetets sigt icke vore erforderligt;
att, beträffande de af eder framställde anmärkningar
emot öfverstäthäillareembetets behörighet att berörde
polismyndighet mtöfva, den för öfverstathällaren den 25
Augusti 1791 utfärdade nädiga instruktion innehölle,
uti 8 1, att öfverstäthällaren tillkommer att hafva
inseenue öfver stadens och malmarnes else, god
ordning och polti, samt i S 17, att öfv stathällarer
må kunna vidtara nödige mätt och utvägar till före
kommande af alla missbruk och oredor samt till bi-l-
behällande af det allmännas säkerhet; hvadan och dö
säledes med uppdraget att inom hufvudstaden utöfva
tillsyn öfver sannt handhafva god ordninz och polis,
vore, jemlikt äbyeropade instruktion, förenad behörig-
het för öfverstätthällareembetet att vidtaga de polis-
åtgärder, som till ordniagens vidmakthällande och
oordningars föreekommande erfordrades, samt denna
ät öfverstäthällaareembetet uppdragna myndighet skulle
blifva fullkomliggt kraftlös, om icke dermed vore före-
nad rättighet attt i förekommande fall, och så vida
inträng icke gjordes i Vår lagstiftningsrätt, meddela
förbud emot handlingar som kunde föranleda oordnin-
gar, samt utförda föreskrift om vilkoren för sädane
företag, som stde under polismaktens uppsigt, äfven
som att stadga viten för öfverträdelse af nämnde för
bud och föreskifter, öfverstithällareembetet ansäge
det vara gifvetatt till de polisätgärder, som enligt
instruktionen vae åt nämnda embete uppdragne, äf-
ven mäste härföras utfärdande af stadganden i så-
dane ämnen, Sm de, hvilka nu vore i fråga; att,
hvad de i den ifrågavarande kungörelse, omförmälde
särskilda företag vidkomme, nägon allmän föreskrift
om hvad de, som ville inom hufvudstaden anställa
oftentliga lustbarheter och andra allmänna tillställ
niogar, hade attt för tillständs vinnande iakttaga, till-
förene icke funnits meddelad, utom hvad anginge ut-
ländska skädespelare, lindansarc, taskspelare, konst-
beridare, med flere dylike personer, i afseende ä
hvilka genom kongl. cirkulärbrefvet till Väre samtlige
befallningshafvande den 16 December 1836 blifvit
stadgadt, att dock icke må af Väre befallningshaf-
vande tillätas att gifva representationer, sä vida de
ej dertill kunde förete Värt särskilta nädiga tillständ,
eller ock uttrycklig tillätelse, antingen att till sädana
representationers gifvande i riket inkomma eller attl
hos vederbörande auktoritet på hvarje ställe få sig
derom anmäla, hvaremot i anledning af svenske un-
dersåters under:däniga ansökningar om tillatelse til!
offentliga tillställningar och förevisningar härstädes,
Vi i näder hänwist de sökande att anmäla sig hos
öfverstätbällareeembetet, på hvilket embete det an-
komme, att så vida hinder af författningar eller andra
omständigheter icke mötte, det begärda tillständet
meddela, hvadan öfverstäthällareembetet ock hittills
uppå de i dylika afseenden inkomne ansökningar,
hvilka icke erfrdrat Vår nädiga pröfning, meddelat
beslut, hvari ndring kunnat i vanlig ordning hos
Oss sökas; äbcopande öfverstäthållareembetet härvid.
icke allenast brörde hänvisningar till embetet, hvilka
blifvit af Oss jnäder meddelade ät dem, som gjort
underdänige asökningar i ofvannämnde hänseende,
utan äfven der praxis, hvilken under en längre tic
opätaldt fått ega rum, såsom ytterligare bevis att öf-
verstäthällareembetet genom utfärdande af allmänna
föreskrifter rörsande ae tillställningar, som dess ifrä-
gavarande kun:görelse afsuge, icke hade öfverträdt
gränsen för sin behörighet; samt att, hvad slutligen
rörde de af edcer, emot innehället och lämpligheten
af de uti merbserörde kungörelse meddelade stadgan-
den, framställdle anmärkningar, hvilka hufvudsakli-
gen grundade sig på äsigten att samma stadgan-
den, serdeles dlen om afbidande af öfverstäthällare-
embetets tillåtelse, innefattande en obehöflig sträng-
het, öfverstätbbällareembetet ansige sig böra här-
vid i underdinighet andraga, hurusom en all-å
män klagan i hufvudstaden försports deröfver, ati
offentliga nöje och förlustelser under de sednare
tjugu ären tillagit i ovanlig mängd och sälunda be-
tydligt ökat lo:kelserna, serdeles för den mindre be-
medlada klassen, att öfverskrida vederqviekelsens
gränser, äfvensom det blifvit anmärkt, att en del at
dessa nöjen föranledde sedeslöshet och håglöshet för
arbete, samt derigenom icke sällan gafve upphof till
fattigdom och elände; och då öfverstäthallareembetet
jeke kunde undgå att erkänna befogenheten af denna
klagan, hvarä dessutom stadsnämnden fästat embetets
uppmärksamhet samt, ehuru det icke tillkomme öfver-
stäthällareembetet att, medelst utöfvande af ett obe-
hörigt förmynderskap, vidtaga, i alla fall troligen
fruktlösa försik att undanrödja alla anledningarne
dertill, likväl unnit sig vara af oeftergiflig pligtupp-
kalladt att tille det ieke dessa tillställningar undan-
droges den oftatliga myndighetens kontroll eller finge
ega rum unde sädane fört anden, som gjorde dem
i och för sig olagliga, för samhällets ordning och
säkerhet vädlisa, eller för den allmänna helsovärden
menliga, hyarörutan det aluge öfverstathällareembe-
tet att vaka deröfver att icke de som med dessa till-
ställningar hade befattningar och deraf skördade vinst,
undandroge sig erläggandetaf de afgifter derför, som,
enligt gällande stadganden, borde till kronan eller
allmänna inrättningar utga, hade öfverstathallareem-
betet, på dessa , och för att sättas i tillfälle att
utöfva denna af dess embets pakallade uppsigt,
ansett nägot annat tillfyllestg e medel icke fia-
nas, än att föreskrifva att de tillställningar, som vore
beräknade på allmänhetens deitagande och afsedde
att af den betalas, borde på förhand anmi ho:
öfverstäthällareembetet och dess tillstånd afvaktas; för-
mälande öfverstathällareembetet, att med berörde fö-
reskrift ingahud: tis att göra meddelandet a!
tillåtelse til ide allmänna tillställninga
beroende af godtycke, utan att deremot i de flesta
fall bifall till omfi ptag hvarken kunde el
jer borde vägras, men att förhällanden likväl kund
inträffa, som gjorde d tillställningar antinger
olagliga ell att det skulle inne-
fatta ett uligt
den myn å r anförtrode
styrelsen ötv i yudet i hu? den, om ickt
samma mynd le, förhin-
årade acssa ti
embetets tanke,
på det sätt att I
uppsigt hölles alt
emot vida större
till företagen
iulet icke Öfverskredes, hvar-
v skulle uppstå, och
ledni Å
rv ef den ul
dessa oc
remilet för
hvilket til e