LJ
plats med öfverstinnan P., hvars gamla svär-
mor ville resa hem. Vid Gustaf Adolfs torg
leranade jag vagnen och ilade hit, der jag
smög uppför trappan så tyst att den dubbelt
trolösa väkterskan ingenting anade, förrän jag
under hot af offentlig anklagelse och straff
tvang henne att fly och lemna mig nyckeln. :
Det öfriga vet du.
Therese ville tala., men kunde endast fram-
stamma ordet: För:låt!
Dig, stackars barn, har jag ingenting att
förlåtas, svarade friherrinnan, snarare tvert-.
om... Tror duatt jag är mycket elak, The-
rese ... att mitt hjerta är tomt på alla öm-
mare känslor? ... Vänta... du skall få höra!
en historia. Det var en gång en liten flicka,
ett lifligt och känslofullt barn, som med hän-
ryckning velat älska hela verlden och dock!
Bemöttes med köld af alla, till och med sina
föräldrar, hvilkas ömhet uteslutande tillhörde
hennes äldre syster och bror, som genom den
lilla ovälkomna vareisens födelse heit oförmo-
tadt beröfvades en del af den redan bestämda
örmögenheten. Dem afvighet hvarmed hon
behandlades af demi, som naturen ställt henne
närmast, smittade andra, och det stackars
barnet fick ej röna annat än förödmjukelser
och kallsinnighet. En enda visade henne
stundom deltagande och vänlighet, det var den
ljest så bortskämde och lättsinnige brodren,
4 vid honom fiste hon sig derföre med en
tillgifvenhet, som aldrig svalnat, ehuru den
ty värr ingenting kunnat uträtta.
ITennes syster dog, men i stället att detta
bort verka en förändring i föräldrarnes kins-
ar för den efterlefvande, ökades snarare de-
ga motvilja, och som hennes äsyn
inte dem om deras ocr:ittliga
nales hon slutligen helt och hal-
jet i främmande personers vard, hvilkas för-
a mot ett barn, som ej ens kunde tälas af
sina, är om icke iädelmodig dock förklar-
re. Icke sällan hirdt och orättvist misshand-
kd, alltid snäst och förbisedd, uppkom små-
ningom bitterhet i Mmennes hjerta, och hennes
väsen blef;kallt och frånstötande. Så upp-