och man förklarade sig färdig att helt och hållet sluta sig till dess politik i denna fråga. Man erbjöd deet skepp och manskap. De skulle ställas vunder dess ordres. Och all detta skulle skev för Danmarks bästa, för hela Skandinaviens äära och sjelfständighet! Om ej förr, så kunna åtminstone de sednaste tilldragelsserna yppa den rätta halten af det frikostigt uttdelta smickret och af de lifliga sympathierma för en rättvis sak. Hvad man nemligen nu för denna sak, sedan anmark genom patriotism och tapperhet sjelft försvarat sig mot den hotande faran? Samma diplomati, som föregaf sig vilja understödja Danmark, som dundrade i skarpa ordalag emot frrädaren, emot Preussen och demagogerna, men för öfrigt endast sökte vinna tid, framträder nu, sedan all fara är förbi och Danmark sjelf förmår trygga sin samhällsordning, om det lemnas åt sin egen omtanka, med påståenden emot Danmark, hvilka uppenbart afse att beröfva det alla frukterna af sin. egen seger. Och här ser man denna diplomatti vänskapligen förenad just med en af de föörra fienderna, det eröfringslystna Preussen.. Men sådant skerju för monarkiens bästa, för bibehållandet af en god samhällsordning? Så säges det. När inqvisitionen lade sina offer på sträckbänken eller på bålet, sades det ju äfven, att det skedde för deras egna själars salighet. Således, för monarkiens bästa söker man att förtrycka monarker! För samhällsordningens bestånd vill man upphäfva institutioner, som tydligen visat sin förträfflighet, som uppehållit lag och. rätt samt, såsom i Danmark, lifvat folket tilll den ädlaste patriotism, till det tappraste sjcelfförsvar. Och för att bättre lyckas i dylika manövrer, bildar man i det Jand, som så vöäl omhuldas, en konskription, som tjenar de vvackra planerna, kanske utan att känna deras rätta syften! Under påfvedlömets glansperiod var kristendomen i dess hand endast ett medel till makt. Under den absolutistiska propagandan är samhällsordningen likaledes endast ett medel till makt. Såsom man vid förra perioden godtyckligt tolkade den kristna läran, så att knappast ett ordå af dess sanningar blef qvar, tolkar man ocktså nu samhällsordningen, så att knappt någon enda af dess grunder lemnas oförfalskad.. Påfvedömet llät både monarker och folk ligga vid sina föötter. Absolutismen utsträcke! RR sin fot attt förtrampa både monarker och olk. Påfvedömet brukade jesuiterna. Absolutismen brukar båce jesuiterna och röda mössan. Då man ser erkningarne af en dylik propaganda och se dem i sitt grannskap, är det på tiden att vrna för faran. Alla mindre staters monarke och folk måste akta sig för att fångas af jropagandans vackra tal. Det uttrycker alltför ofta motsatsen af hvad som dermed åsyftas. Sverige kan nu i detta hänseende hemta lärdom från sit grannrike. Må den öppna ögonen åtminstme på några af dem som här äro blinda! HM den göra dem oskadliga, som möjligtvis :edan tillhöra konskriptionen, samt afhålla andra, som kanske stå färdiga att låta enrollera sig i dess leder! Må den ur sin slummer: väcka nationalkänslan, och måÅ denna alltid förblifva Sveriges värn emot