och man förklarade sig färdig att helt och
hållet sluta sig till dess politik i denna fråga.
Man erbjöd deet skepp och manskap. De
skulle ställas vunder dess ordres. Och all
detta skulle skev för Danmarks bästa, för hela
Skandinaviens äära och sjelfständighet!
Om ej förr, så kunna åtminstone de sed-
naste tilldragelsserna yppa den rätta halten af
det frikostigt uttdelta smickret och af de lif-
liga sympathierma för en rättvis sak. Hvad
- man nemligen nu för denna sak, sedan
anmark genom patriotism och tapperhet sjelft
försvarat sig mot den hotande faran?
Samma diplomati, som föregaf sig vilja un-
derstödja Danmark, som dundrade i skarpa
ordalag emot frrädaren, emot Preussen och
demagogerna, men för öfrigt endast sökte
vinna tid, framträder nu, sedan all fara är
förbi och Danmark sjelf förmår trygga sin
samhällsordning, om det lemnas åt sin egen
omtanka, med påståenden emot Danmark,
hvilka uppenbart afse att beröfva det alla
frukterna af sin. egen seger. Och här ser man
denna diplomatti vänskapligen förenad just
med en af de föörra fienderna, det eröfrings-
lystna Preussen.. Men sådant skerju för mo-
narkiens bästa, för bibehållandet af en god
samhällsordning? Så säges det. När inqvi-
sitionen lade sina offer på sträckbänken eller
på bålet, sades det ju äfven, att det skedde
för deras egna själars salighet.
Således, för monarkiens bästa söker man
att förtrycka monarker! För samhällsordnin-
gens bestånd vill man upphäfva institutioner,
som tydligen visat sin förträfflighet, som up-
pehållit lag och. rätt samt, såsom i Danmark,
lifvat folket tilll den ädlaste patriotism, till
det tappraste sjcelfförsvar. Och för att bättre
lyckas i dylika manövrer, bildar man i det
Jand, som så vöäl omhuldas, en konskription,
som tjenar de vvackra planerna, kanske utan
att känna deras rätta syften!
Under påfvedlömets glansperiod var kristen-
domen i dess hand endast ett medel till makt.
Under den absolutistiska propagandan är sam-
hällsordningen likaledes endast ett medel till
makt. Såsom man vid förra perioden god-
tyckligt tolkade den kristna läran, så att
knappast ett ordå af dess sanningar blef qvar,
tolkar man ocktså nu samhällsordningen, så
att knappt någon enda af dess grunder lem-
nas oförfalskad..
Påfvedömet llät både monarker och folk
ligga vid sina föötter. Absolutismen utsträcke!
RR sin fot attt förtrampa både monarker och
olk.
Påfvedömet brukade jesuiterna. Absolutis-
men brukar båce jesuiterna och röda mössan.
Då man ser erkningarne af en dylik pro-
paganda och se dem i sitt grannskap, är det
på tiden att vrna för faran. Alla mindre
staters monarke och folk måste akta sig för
att fångas af jropagandans vackra tal. Det
uttrycker alltför ofta motsatsen af hvad som
dermed åsyftas.
Sverige kan nu i detta hänseende hemta
lärdom från sit grannrike. Må den öppna
ögonen åtminstme på några af dem som här
äro blinda! HM den göra dem oskadliga,
som möjligtvis :edan tillhöra konskriptionen,
samt afhålla andra, som kanske stå färdiga
att låta enrollera sig i dess leder! Må den
ur sin slummer: väcka nationalkänslan, och
måÅ denna alltid förblifva Sveriges värn emot