Copenhagen-house, på hvars balkong Kos-:
suth mottog och besvarade arbetaredeputatio- I
nens adress, ligger vid en mycket stor öppen
plats, som vanligen begagnas för de mänga i
offentliga täflingsspel och folklekar, hvilka se-
dan forntiden bibehållit sig bland alla klasser
i England, t. ex. bollspe: (cricket), vadlöp- i
ningar, m. m. — I svaret fästade sig Kos-
suth hufvudsakligen vid samma satser, som (
ham sökt inskärpa under sina förra tal; men f
mecd de tillägg och omvexlingar, som han så g
fintligt förstår att anbringa tör olika slags åhö-c
raree. Vi anföra en del af detta. I
M. H. Jag tackar på det hjertligaste för)x
de ädta känslor af deltagande j behagat ut-!t
trycka för mitt fäderneslands frihet och obe-!t
roende, så nära sammanhängande — enligt c
hvad j så riktigt bedömt — med friheten och
oberoendet hos andra folk på Europas fasta land. I!
Detär för mig en särskild och stor tillfredsstäl- s
lele, att veta en så talrik del af denna för-h
samling tillhöra de arbetande klasserna. Detli
är ör mig en särskild tillfredsställelse, eme-l:
dan om den man som förtjenar sitt lifsuppe-:
hälle genom redlig flit och omtanka, kan sä-c
gas tillhöra dessa klasser, så kan ingen ibland ir
er med större skäl kalla sig arbetare än jag (
sjelf. Min far efterlemnade icke någon för-l:
mögenhet åt mig; genom min egen omtanka,c
mitt eget redliga arbete, har jag sjelf förtje-
nat mitt lifsuppehälle hela min tid. Jag harl:
i denna min samhällsställning ägt första an-;
språket pi folkets förtroende; emedan folket!c
väl vet, att de som med detsamma dela likajs
lott böra bäst känna dess behof, dess lidan-l:
der. och försakelser. (Högljudda bifallsrop.)lt
Så är ock verkligen förhållandet. Derförelt
var det, som jag praktiskt egnat hela min lef- is
nad att åt folket i mitt eget land förskaffalc
och betrygga politisk och social frihet; ochlc
detta icke åt någon särskild stam, någon sär-
skild klass, utan åt hela folket. Jag har af
samma skäl egnat en mängd af år åt prakti-:
ska: föreningar, åsyftande att sprida bildningl
bland de arbetande klasserna och befrämjal
deras välstånd i öfrigt, såväl ibland den jord- i
brukande befolkningen, som den med handell!l
och slöjder sysselsatta. (Hör, hör.) Tillåten !
mig äfven att lyckönska, er till den sanna in-l;
stikt, hvarmed j, vid er uppmärksamhet pål:i
alimänna ärenden, just fästat er vid den an-l
gelägenhet, som i sjelfva verket är den vig-
tigaste, för hvilken en Engelsmans sinne och
hjerta kunna intressera sig för ögonblicket;
denna för ögonblicket så vigtiga omständig-
het är europeiska fastlandets frihet. Jag an-
märkte det inför rådsförsamlingen i Londons
City; jag upprepar det här; det gifves icke
en enda bland. edra inrikes frågor, som i när-
varande ögonblick kan i vigt jemföras med
denna utlänska fråga. Ty hvad är väl huf-
vudfrågan för brittiska rikets interesse, just
nu, på Europas fastaland? (Hör, hör.) Hvad
annat än den: Skall frihet eller envälde råda
derstädes? Kan England förblifva en likgiltig
åskådare af den annalkande striden om denna
fråga och dess slutliga utgång? Men om Eng-
land icke, utan åsidosättande af sin politiska
verldsställning, utan våda för sin egen frihet
och skada för sina egna interessen, kan för-
blifva-likgiltig: För hvilken af de begge käm-
Prade grundsatserna bör detväl då uppträda?
fånne för frihetens eller våldets? Bör det
understödja folkens rättigheter, frihet och väl-
färd, eller envåldsmakternas förtryckande an-
slag? Derom är frågan; en öfverhängande och
vigtig fråga; och detta så mycket mera, som
ingen menniska, den må hylla hvilken poli-
tisk trosbekännelse som helst, kan dölja för
sig och ännu mindre neka, att ställningen i
Frankrike, Italien, Tyskland, Österrike, Un-
gern, Polen, sjelfva Ryssland, är så onatur-
lig, så stridande mot de menskliga och na-
tionella ..interessena hos folken i alla dessa
länder, att dess fortfarande är rent af omöj-
ligt. (Hör, hör.) Ja, ingen kan dölja för sig
den öfvertygelsen, att Frankrike, Italien, Tysk-
land, Österrike och Ungern redan motse den
dag då den stora och, som jag hoppas, slut-
liga striden mellan de begge oförenliga grund-
satserna kommer att utkämpas. (Hör, hör.)
Men j hafven ganska riktigt uppfattat att Eng-
lands frihet, att den lyckliga ställning som j
ären Ööfvertygade att edra fria institutioner, er
allmänna anda skola mer och mer förkofra
i moraliskt; materiellt och politiskt hänseende:
att :allt detta står i det mest innerliga sam-
band med frihetens öfvervigt i det öfriga Eu-
ropa. (Bifall.) Kort sagdt, j hafven uttalat er
för den sanningen, som jag, under mitt vi-
stande i England, icke uraktlåtit något till-
fälle att uttrycka, nämligen att det gifves en
gemensamhet i vårt slägtes frihet, likasom ;
dess öfriga bestämmelser. Här önskade jag
blott tillägga nägra få enkla facta, såsom sär-
skilda prof på denna sanning. J förvärfven
ert-lifsuppehälte genom ert ärliga arbete. För
de: varor, j härigenom frambringen behöfven
j widsträckt afsättning, fri handel. (Hör, hör.)
Men nu är det ett factum, att afsättningen
inom: det enväldiga Ryssland, det enväldiga
sterrike, icke stiger till mer än 7 pences i
medeltal för hvar innevånare; hvaremot af-
sättningen i ett fritt land —- i Amer
kag Förenta Stater, utgör i medeltal 7 shilling
för hvar innevånare. Tolf gånger så mycket;
hvilken skillnad: Enväldet erbjuder åt er han-
det och slöjdflit en afsättning af 7 pence för
hvär innevånare, friheten en afsättning af 7 sh.
för, hvar innevånare. (Hödljudda bifallsrop.)
I er adress - yttren j, att det är på folkens
förbrödring som civilisationens hopp. beror,
jemte framgången i :fridens yrken och den
ostörda. utvecklingen af menniskans bästa egen-
skaper. Detta är ädla tänkesätt, tolkade i
ädla ord; jag tackar er för-det ni uttryckt så
vackert hvad) kännen så lifligt. J säger
SELENE RO ATT DD NESSER RE RETT VITTNE