Copenhagen-house, på hvars balkong Kos-: suth mottog och besvarade arbetaredeputatioI nens adress, ligger vid en mycket stor öppen plats, som vanligen begagnas för de mänga i offentliga täflingsspel och folklekar, hvilka sedan forntiden bibehållit sig bland alla klasser i England, t. ex. bollspe: (cricket), vadlöpi ningar, m. m. — I svaret fästade sig Kossuth hufvudsakligen vid samma satser, som ( ham sökt inskärpa under sina förra tal; men f mecd de tillägg och omvexlingar, som han så g fintligt förstår att anbringa tör olika slags åhö-c raree. Vi anföra en del af detta. I M. H. Jag tackar på det hjertligaste för)x de ädta känslor af deltagande j behagat ut-!t trycka för mitt fäderneslands frihet och obe-!t roende, så nära sammanhängande — enligt c hvad j så riktigt bedömt — med friheten och oberoendet hos andra folk på Europas fasta land. I! Detär för mig en särskild och stor tillfredsstäls lele, att veta en så talrik del af denna för-h samling tillhöra de arbetande klasserna. Detli är ör mig en särskild tillfredsställelse, eme-l: dan om den man som förtjenar sitt lifsuppe-: hälle genom redlig flit och omtanka, kan sä-c gas tillhöra dessa klasser, så kan ingen ibland ir er med större skäl kalla sig arbetare än jag ( sjelf. Min far efterlemnade icke någon för-l: mögenhet åt mig; genom min egen omtanka,c mitt eget redliga arbete, har jag sjelf förtjenat mitt lifsuppehälle hela min tid. Jag harl: i denna min samhällsställning ägt första an-; språket pi folkets förtroende; emedan folket!c väl vet, att de som med detsamma dela likajs lott böra bäst känna dess behof, dess lidan-l: der. och försakelser. (Högljudda bifallsrop.)lt Så är ock verkligen förhållandet. Derförelt var det, som jag praktiskt egnat hela min lefis nad att åt folket i mitt eget land förskaffalc och betrygga politisk och social frihet; ochlc detta icke åt någon särskild stam, någon särskild klass, utan åt hela folket. Jag har af samma skäl egnat en mängd af år åt prakti-: ska: föreningar, åsyftande att sprida bildningl bland de arbetande klasserna och befrämjal deras välstånd i öfrigt, såväl ibland den jordi brukande befolkningen, som den med handell!l och slöjder sysselsatta. (Hör, hör.) Tillåten ! mig äfven att lyckönska, er till den sanna in-l; stikt, hvarmed j, vid er uppmärksamhet pål:i alimänna ärenden, just fästat er vid den an-l gelägenhet, som i sjelfva verket är den vigtigaste, för hvilken en Engelsmans sinne och hjerta kunna intressera sig för ögonblicket; denna för ögonblicket så vigtiga omständighet är europeiska fastlandets frihet. Jag anmärkte det inför rådsförsamlingen i Londons City; jag upprepar det här; det gifves icke en enda bland. edra inrikes frågor, som i närvarande ögonblick kan i vigt jemföras med denna utlänska fråga. Ty hvad är väl hufvudfrågan för brittiska rikets interesse, just nu, på Europas fastaland? (Hör, hör.) Hvad annat än den: Skall frihet eller envälde råda derstädes? Kan England förblifva en likgiltig åskådare af den annalkande striden om denna fråga och dess slutliga utgång? Men om England icke, utan åsidosättande af sin politiska verldsställning, utan våda för sin egen frihet och skada för sina egna interessen, kan förblifva-likgiltig: För hvilken af de begge kämPrade grundsatserna bör detväl då uppträda? fånne för frihetens eller våldets? Bör det understödja folkens rättigheter, frihet och välfärd, eller envåldsmakternas förtryckande anslag? Derom är frågan; en öfverhängande och vigtig fråga; och detta så mycket mera, som ingen menniska, den må hylla hvilken politisk trosbekännelse som helst, kan dölja för sig och ännu mindre neka, att ställningen i Frankrike, Italien, Tyskland, Österrike, Ungern, Polen, sjelfva Ryssland, är så onaturlig, så stridande mot de menskliga och nationella ..interessena hos folken i alla dessa länder, att dess fortfarande är rent af omöjligt. (Hör, hör.) Ja, ingen kan dölja för sig den öfvertygelsen, att Frankrike, Italien, Tyskland, Österrike och Ungern redan motse den dag då den stora och, som jag hoppas, slutliga striden mellan de begge oförenliga grundsatserna kommer att utkämpas. (Hör, hör.) Men j hafven ganska riktigt uppfattat att Englands frihet, att den lyckliga ställning som j ären Ööfvertygade att edra fria institutioner, er allmänna anda skola mer och mer förkofra i moraliskt; materiellt och politiskt hänseende: att :allt detta står i det mest innerliga samband med frihetens öfvervigt i det öfriga Europa. (Bifall.) Kort sagdt, j hafven uttalat er för den sanningen, som jag, under mitt vistande i England, icke uraktlåtit något tillfälle att uttrycka, nämligen att det gifves en gemensamhet i vårt slägtes frihet, likasom ; dess öfriga bestämmelser. Här önskade jag blott tillägga nägra få enkla facta, såsom särskilda prof på denna sanning. J förvärfven ert-lifsuppehälte genom ert ärliga arbete. För de: varor, j härigenom frambringen behöfven j widsträckt afsättning, fri handel. (Hör, hör.) Men nu är det ett factum, att afsättningen inom: det enväldiga Ryssland, det enväldiga sterrike, icke stiger till mer än 7 pences i medeltal för hvar innevånare; hvaremot afsättningen i ett fritt land —i Amer kag Förenta Stater, utgör i medeltal 7 shilling för hvar innevånare. Tolf gånger så mycket; hvilken skillnad: Enväldet erbjuder åt er handet och slöjdflit en afsättning af 7 pence för hvär innevånare, friheten en afsättning af 7 sh. för, hvar innevånare. (Hödljudda bifallsrop.) I er adress yttren j, att det är på folkens förbrödring som civilisationens hopp. beror, jemte framgången i :fridens yrken och den ostörda. utvecklingen af menniskans bästa egenskaper. Detta är ädla tänkesätt, tolkade i ädla ord; jag tackar er för-det ni uttryckt så vackert hvad) kännen så lifligt. J säger SELENE RO ATT DD NESSER RE RETT VITTNE