ildrar, min kkära Therese... voro båda afså ädel börd, attt. .. En kammarjungfru afklippte helt mal å propos hennees tillernade föreläsning med att omma och lemna sin fru en liten guldkantad biljett. Från hvem? frågade hon. Jag vet iicke, hennes nåd! svarade flickan, och aflägsnade sig, med en min, som uppväckte tantens alla misstankar. Therese bröt förseglingen och . .. tant Magdalena glömde till och med att förehålla henne det opassande i att läsa sina bref i andras närvaro. Det är några ord från Claes, sade Therese, Hopvikande biljetten, och nu för första gången rodnande vid hans namn, tack vare tantens omtänksamma nit; han hade ernat sig hit en stund, men kunde ej komma., Tant Magdalena reste sig upp ur emman med obeskrifligt majestät . . . lfall jag skulle ha varit till hinders, sade hon, så borde du tacka mig, unga qvinna, och besinna på hvad väg du är stadd, innan du helt och hållet störtar dig iförderfvet. Vänd om medan tid är... ännu kan allt tystas ner... men vid himmel och jord jag längre låter en simpel parveny leka med vårt namn och mina brorsbarns ära, om du vågar förakta mina varningar! ... Jag går, men kom ihåg hvad jag sagt!, Tant... tant! så hör mig då!e ropade Therese efter den vredgade megäran, som omsider började inge hnnne fruktan; ... tanten var redan ner i trappan. Min Gud, min Gud!s utbrast Theröse vridande händerna, har jag då verkeligen gjor! något ondt! ... Nej, och tusen gånger nej! Men jag skulle synas erkänna och ångra nå got sådant om jag af fruktan för usla an märkningar ändrade mitt uppförande och gjor