ildrar, min kkära Therese... voro båda afså
ädel börd, attt. ..
En kammarjungfru afklippte helt mal å
propos hennees tillernade föreläsning med att
omma och lemna sin fru en liten guldkan-
tad biljett.
Från hvem? frågade hon.
Jag vet iicke, hennes nåd! svarade flic-
kan, och aflägsnade sig, med en min, som
uppväckte tantens alla misstankar.
Therese bröt förseglingen och . .. tant Mag-
dalena glömde till och med att förehålla henne
det opassande i att läsa sina bref i andras
närvaro.
Det är några ord från Claes, sade The-
rese, Hopvikande biljetten, och nu för första
gången rodnande vid hans namn, tack vare
tantens omtänksamma nit; han hade ernat
sig hit en stund, men kunde ej komma.,
Tant Magdalena reste sig upp ur emman
med obeskrifligt majestät . . . lfall jag skulle
ha varit till hinders, sade hon, så borde du
tacka mig, unga qvinna, och besinna på hvad
väg du är stadd, innan du helt och hållet stör-
tar dig iförderfvet. Vänd om medan tid är...
ännu kan allt tystas ner... men vid him-
mel och jord jag längre låter en simpel par-
veny leka med vårt namn och mina brors-
barns ära, om du vågar förakta mina varnin-
gar! ... Jag går, men kom ihåg hvad jag
sagt!,
Tant... tant! så hör mig då!e ropade
Therese efter den vredgade megäran, som om-
sider började inge hnnne fruktan; ... tanten
var redan ner i trappan.
Min Gud, min Gud!s utbrast Theröse vri-
dande händerna, har jag då verkeligen gjor!
något ondt! ... Nej, och tusen gånger nej!
Men jag skulle synas erkänna och ångra nå
got sådant om jag af fruktan för usla an
märkningar ändrade mitt uppförande och gjor