Nya Kopparberggs, Grythytte och Heleforst vergslager samt t åtskillige större bruksegen-l! lomar inom Fahhlu län, och att dessa orters ; setydkiga: effekteer nedföras till Christinehamn, lå till Hult forsslas endast visse deromkringl velägne brukstilllverkningar; att qvantiteten afl: sffekter, som påå detta sätt kommer till Chri-l stinehamn utgörr öfver 160,000 skepp. stångoch tackjern, imen till Hult icke mer än 14 i 16,000 skepp.; att antalet fartyg, som nul Arligen besöka Chrisiinehamn, uppgår till omring 400, och vid Hult till ungeför 60; att! ill Christihehamn kommer sjöledes större delen af den spannemål, sill, salt, trävaror, m. m. som för ofvannämnde bergslagers och bruks behof erfordras, och att dessa varor, liksom effekterne från samma bruk och bergslager, för hvilka någon beröring med jernvägen icke kan annorstädess än vid Christinehamn ifrågakomma, allt fräämgent måste gå till denna stad, äfven om jernvöägen förlägges till Hult; men att till sistnämnnde plats åter sjövägen föras egentligen sådanna varor, som ifrån Götheborg och andra orterr vid Wenern skola transporteras till Örebrqro eller trakten deromkring, och hvilka varor, ii händelse jernvägen ledes till Christinehamn, kunna derifrån med samma lätthet, som fråån Hult, forslas på jernvägen till sina destinatiomsorter; att förenämnde trakter gåledes, endastt under förutsättande deraf att! Christinehamn — blifver jernvägens ena ändpunkt, kommaa i tillfälle att ifrån sädesrikal provinser, som : af jernvägen genomskäras, förse sig med isynnoerhet spanmäl, hvaraf dessa bergslager ochi bruksegendomar alltid äro i behof, särdeless under missväxtår, men att, derest jernvägern ledes till Hult, besagde orter icke utan betycdliga svårigheter och omkostnader kunna frrån nyssnämnda provinser förse sig med sina behof af åkerbrukets alster; äf vensom att man med skäl kan antaga, att personaltrafiken på jernvägen borde ökas genom dennes förande till Christinehamn, vid det förhållande att Christinehamn är beläget vid allmänna vägen, då Hult deremot ligger en mil å sidan om denna väg. Härtill kommer slutligen, att då jernvägen framdeles fortsättes till Götheborg, hvaraf naturligen följer upphörandet af all egentlig träfik på Hult (?) skulle, om Hult nu tages till ändpunkt, icke allenast vägsträckan emellan nämnde plats och hemmanet Bäck, hvarifrån, enligt det upppjorla förslaget, utgreningen åt Götheborg orde ske, göras nästan onyttig, utan äfven de säkerligen icke obetydliga kostnader, som för hamnens vid Hult försättande i ändamålsenligt skick erfordras, vara onödigtvis förspillda; men ett förmånerna af jernvägens utsträckning till Christineharan deremot alltid komme att qvarstå, med afseende åå såväl platsens egen trafik, som vägens fortsättning till Norge. Under diskussionerna vid sednaste riksdag anfördes såsom ett väsendtligt skäl för den rojekterade jernvägen, att vissa dimensioner jern, som sakmades på Götheborgs våg, skulle å jernvägen kunna från bruken i Westmanland och Nerilke föras till Götheborg. Detta eger sin riktigthet; men med den sträckning vägen nu är ifråga, Ad. v. s. till Hult eller Mariestad, kam deremot icke Stockholms våg utan omgångar komplettera sina behofaf vissa jernsorter från Wermland, hvilket åter kunde ske, om vägen lades till Christinehamn, å hvars våg finnas alla i Wermland vanliga jernsorter och dimensioner. Tillfälle bereddes derigenom äfven Wermlands bruksegare, att kunna föra sittt jern till Stockholm, då omständigheterna så fordra. ,Christineharmn eger äfven företräde framför; Hult derutii, . att vid Christinehamn finnes nästan obegrämsad tillgång på tjenlige. platser till allmänna upplag af magasiners uppföran. de, som vid Hult torde saknas; liksom Christinehamn ege den stora fördelen, att rörelsen der icke lan af enskild person monopoJiseras, såsom vid Hult. Då vi spor det rykte vara temligen allmänt, att jerwvägens törläggande till Christinehamn skulk, ifrån den föreslagna utgrefingspunkten åt Götkeborg, vara förenadt med stora lokala svårigheter, få vi upplysa, at löjtnant C. Adelsköld, som byggt en mindre jernväg för hästkraft och varit arbetschef vic jernvägsanläggningen emellan Christinehamr och Sjöändan, nyligen på anmodan verkställ undersökning huru med denna sak sig för. håller, och har bemälte herr löjtnant afgitvi den upplysning, att byggandet af denna jern vägslinea icke möter andra svårigheter, än at jernvägen blifver till Christinehamn (sige! en half) mil längre än till Hult, hvilken olägenhet, om den skall så benämnas, i all fall ojemnförligt öfverväges af Christine hamns ofvan antydda många väsendtliga före träden. Af hvad vi sålunda, i enlighet med san ning och rätta förhållandet, andragit, tord befinnas, att jernvägens förande till Christine hamn, i stället för Hult, skulle lända till ick obetydlig vinst för landet, provinsen och jerr vägsbolaget.n ;