TVÅ SYSIKON — OCH GAMLA BEKANTA )
AF FÖRFATTAREN TILL
Småplock ur min Dagbok.
Theresee berättade så fort hon hann för sir
man, somu nu syntes helt upplöst af kärlel
och immerfort tillslöt hennes mun med sina
kyssar.
Tant Magdalena!s upprepade han, ostac-
kars min lilla vildrosknopp!... Claes Lind-
feldt! nå det låter bättre höra sig... han kan
vara rätt treflig när han vill... nej, vänd dig
icke bort, Therese! ... Vappetit vient en man-
geant ... har du ej hört det? ... Men, barn,
hvarför antog du ej hans tillbud att besöka
operan? Nu måste ju jag anse mig som en
tvåfaldig orsak till ditt uteblifvande från detta
nöje, ty jag sjelf får, som du vet, sällan till-
fälle att :följa dig ...
Och jaag har, som du vet, sällan roligt när
icke du ätr med, inföll Therese, derföre sitter
jag helst : hemma.x
Åh, pprat! Så uteslutande får man ej bero
af hvaranindras sällskap, det vore högst olyck-
ligt för 0:oss sjelfva och orättvist mot andra
mennisko.or, som också kunna ha sina anspråk
på oss. — Man bör unna sin nästa så godt som
sig sjelf,, och derför måste vi komma öfver-
ens att äifven kunna ha roligt hvar för sig,
någon gäng åtminstone, eljest skulle vi ju på
sätt och vis draga hvarann från sällskapslif-
vet och kanske sluta som misantroper eller
svartsjuka galningar. I alla fall bli stunder
gom denwma alltid de ljufvaste.s
Theresse försökte att le. Hon kände sig
långt ifråån tillfredsställd, ty ehuru Sebastian
öfverhopoade henne med kärleksbetygelser,
tyckte haon det denna gång låg något i alla
hans taleesätt som snarare bekräftade än mot-
3 Se NN:o 262 och 208.