TVÅ SYSIKON — OCH GAMLA BEKANTA ) AF FÖRFATTAREN TILL Småplock ur min Dagbok. Theresee berättade så fort hon hann för sir man, somu nu syntes helt upplöst af kärlel och immerfort tillslöt hennes mun med sina kyssar. Tant Magdalena!s upprepade han, ostackars min lilla vildrosknopp!... Claes Lindfeldt! nå det låter bättre höra sig... han kan vara rätt treflig när han vill... nej, vänd dig icke bort, Therese! ... Vappetit vient en mangeant ... har du ej hört det? ... Men, barn, hvarför antog du ej hans tillbud att besöka operan? Nu måste ju jag anse mig som en tvåfaldig orsak till ditt uteblifvande från detta nöje, ty jag sjelf får, som du vet, sällan tillfälle att :följa dig ... Och jaag har, som du vet, sällan roligt när icke du ätr med, inföll Therese, derföre sitter jag helst : hemma.x Åh, pprat! Så uteslutande får man ej bero af hvaranindras sällskap, det vore högst olyckligt för 0:oss sjelfva och orättvist mot andra mennisko.or, som också kunna ha sina anspråk på oss. — Man bör unna sin nästa så godt som sig sjelf,, och derför måste vi komma öfverens att äifven kunna ha roligt hvar för sig, någon gäng åtminstone, eljest skulle vi ju på sätt och vis draga hvarann från sällskapslifvet och kanske sluta som misantroper eller svartsjuka galningar. I alla fall bli stunder gom denwma alltid de ljufvaste.s Theresse försökte att le. Hon kände sig långt ifråån tillfredsställd, ty ehuru Sebastian öfverhopoade henne med kärleksbetygelser, tyckte haon det denna gång låg något i alla hans taleesätt som snarare bekräftade än mot3 Se NN:o 262 och 208.