skulle visas mig här. Jag förbereddes ytter-
ligare derpå genom hvad jag nyss förut såg
utanföre, der de arbetande klasserna voro för-
samlade till tusental, utan annan anledning än
sin önskan att uttrycka engelska folkets till-
gifvenhet för frihetens grundsatser; det var
en syn, full af hopp och tröst och lysande
framtid för mitt eget land (Högljudt bifall).
Efter att hafva varit vittne till en dylik me-
ningsytttring, må det tillåtas mig fråga hvilka
de verlldens förtryckare äro, som icke märka
att enggelska folkets röst måste bana sig väg
lika vissst som kanonernas? Ja, det är mitt
hopp, att det manliga sinnet, den manliga
krafteni, de högt uttalade önskningarne hos
Englamds folk skola gifva signalen till verl-
dens pånyttfödelse (Högljudt bifall).
Det var det mest ärofulla ögonblick i min
lefnad men tillika en stund af smärtsamma
minnen, då jag mottog den adress hvaruti ni,
hrr lordmayor, aldermen och common councils
behagat på så högtidligt vis betyga mig att
ni gifvit akt på Ungerns strider för frihet och
sjelfstämdighet och hvari ni förklarat ert del-
tagandee för den ädla sak jag sökt försvara.
Det är blott på denna sak ni kunnat syfta;
jag skall inse min pligt att här åsidosätta all
personlig ärelystnad, om jag ägde eller någon-
sin ägt någon sådan, och att, på sätt jag nu
ärnar, genast yttra mig blott öfver hvad jagi
anser såsom det väsendtliga af detta uppträde
(Hör, hör).
Min åsigt är, att staden Londons repre-lj
sentation icke kunnat ägna denna hedersbety- 1
gelse åt en menniska, utan åt en grundsats
(Högljudt bifall). Enligt denna äsigt börl;
jag icke mindre taga i betraktande orten der
den uttalats än sjelfva meningen med demon-
strationen. — Jag befinner mig i London, !
i Englands hufvudstad ... Nej, i verldensl:
(Högljudda bifallsrop). Det är icke något!
smicker, utan en allvarlig sanning att Lon-
don är verldens hufvudstad; emedan detl:
icke gifves någon ort, någon stad på jordens:
yta, som står i så fast och nära samband med nh
hela den öfriga verlden som London. Det
gifves knappast något land, hvars lugn eller
oro, hvars nutid eller framtid icke motsvaras
af något intresse i London. London äri det
hänseendet för verlden hvad hjertat är för
menniskokroppen, att det måste erfara hvarje
hinder i cirkulationen, äfven på de mest af-
lägsna punkter derifrån. Häraf äfven oundvik-
ligheten för Londons medborgare att oupp-
hörligt gifva akt på hvad som sker i andra
länder, och häraf är det då äfven förklarligt
att j med intresse följt Ungerns öden. Måtte
detta intresse, denna sympati icke blifva frukt-
lösa! J ägen makten att räcka den betrycktal!
menskligheten en hjelpsam hand öfverallt; :
räcken den då! (Högljudt bifall.)
Minm öfvertygelse är att den tid ingått då en i
fullkomlig förändring måste äga rum i de
diplomatiska förhandlingarne. Ända tills nu
har diplomatiens väsende varit hemlighet,
och häri låg envåldsmaktens öfvervigt. (Hör.)
Hvarföre skulle ej utrikes ärender så väl som
inrikes kunna underkastas allmänna tänke-
sättets vaksamhet? (Hör, hör.) Det är knap-
past begripligt huru hemligheten i underhand-
lingar stater emellan kunnat rotfästa sig, vare
sig England elter i den öfriga verlden. (Hör,
hör.) När frågan är om användandet af en
nations tillgångar, anser man sig i konstitu-
tionella sambällen förbunden, att deröfver
höra dem som sammanskjuta dessa allmänna
medel; men hvarföre underkastas icke behand-
lingen af diplomatiska ärenden öfverallt sam-
ma kontroll? Så, som dessa angelägenheter
nu behandlas, vet folket ingenting derom, förr
än räkningen skall betalas; underhandlingen
har skett, och folket får smälta följderna.
(Bifall och munterhet.) Vi veta ala att Ryss-
lands eröfringslystnad är Europas onda ge-
njus; men hvarigenom har väl denna makt
vunnit sitt stora välde? Månne genom si9a
vapen? Nej; Rysslands krigsstyrka är icke sa
stor som åtskilliga andra europeiska staters.
Och ämdå har det blifvit nära nog allsmäk-
tigt; äindå har det vext till den högsta våda
för frilheten; och hvarigenom? Genom sin
diplomati. Mot diplomatiens hemliga ränkor
hp ves intet säkrare värn än offentligheten: än
ån alllmänt vakna uppmärksamheten — just
en så lan som man träffar i England. (Hög-
Jjudt bifall.) .
Likas om inom samma familj, samma kom-
mun, sam ma land, de inbördes angelägenhe-
terna icke .kunna vårdas rätt efter två mot-
satta systemer; likaså är förhållandet med
samhällenas ömsesidiga angelägenheter. När
derföre två stridiga systemer uppstått för att
leda verldens öden, så måste ett af dem slut-
ligen vika. Frihet och envälde kunna icke
bestå tillsammans; aldraminst är detta möj-
ligt i vår tid, med den utveckling uti intel-
lektuelllt och moraliskt hänseende, som den
civiliserade verlden numera uppnått. (Hör,
hör.) Statsförfattningar kunna inrättas olika
i olika länder, allt efter olika folkslags be-
hof, önskningar och vanor; men om mate-
rielt välstånd, om varaktig belåtenhet skola
trifvas under de skiljaktiga statsformerna, så
måste frihet vara deras grundval. (Bifall.)
.J ägen en på sådan grund hvilande samhälls-
ordning här; Förenta Staterna äga en på samma
sätt grundlagd, oaktadt begge dessa samhäl-
Jens skiljaktiga former. i
Den andra stora samhällsgrundsats, som jag
äfven här finner tillämpad lika lyckligt som
frilretens, är ordning: ett ord, som jag knappt
kan uttala utan rörelse af harm, när jag
-— AA - - - -
MM p—-—
ATT ; 4 pe me —
— —