re a an sn GA R rentarstudier, och att man så föga och så sent får ägon öftiing och vana att sätta sina tankar på paperet. Vid den älder, dä man i flere andra länder lutat sin akademiska kurs, blir man hos oss dimiterad till universitetet; då återstår ännu en flerärig urs i elementarstudier med mycken lexlästing men inga eller inga anspräk på egentlig sjelfverksamhet. Jar man dä, säsom i allmänhet kan antagas vara allet, vid 25 ärs älder tagit sin examen, då först än den, som ej genom de förberedande studierna förlorat all last, och som icke helt och hället mäste egna sig ät näringsomsorger, få begynna att på allvar sysselsätta sig med nägon vetenskap; men inhän han hunnit bräcka dess skal är den första ungdomen förbi med dess liflighet, dess begär att fresta sina srafter och att verka utät; — man drager sig tillsamhians inom sig sjelf, njuter af det kontemplätiva ifvets lugn och skyr tillbaka för beröringen med den orofana allmänheten. Här är ej stället att endersöka war orsaken till denna långsambet i eleientärbildnitigen ligger. Men dä den finnes, dä de lägre läroverken upptåsa sä många och dyrbara är af ungdomstiden, så borde de ock vara betänkta på att ej blott utbilda ynglingens receptivitet och öka hans kunskapsmäått, utan ock att framkalla och leda hans sjelfverxsamhet och produktivitet. Uppfostrans ändamäl är icke blott att meddela kunskaper, utan bör väl också ännu säsom i det gamla Grekland vara attlära den blifvande mannen att tänka redigt och attredigt uttrycka sina tankar. Men dä numera det skrifna ordet är det vigtigaste uttrycket för tanken, så borde ock öfningen att i skrift uttrycka sina tankar ingå såsom en vigtig beständsdel i den allmänna undervisningen. Visserligen meddelas också nägon öfning häri genom den så kallade kria-skrifningen; men huru knapphändig denna öfning är kan t. ex. visas deräf, att den som nedskrifver desså rader, ehuru han i fyra är bevistat ett af rikets gymnasier och afgått derifrån med fullständiga afgängsbetyg, likväl under den tiden aldrig fick skrifva nägon enda kria: Den filosofiska fakulteten har allt mer och mer blifvit ett högre elerfentarläroverk och dess kandidatexarnen den sista skolexamen. Att dä, vid 25 års älder komina ur skolan är icke just för tidigt. Emellertid har jemte den egentliga examen ätven ettprof på Kändidatens förmåga af sjelfverksamhet blifvit honöm ålagdt uti den offentliga disputation, som mäste föregå promotionen. Ursprungligen skulle examen anses bestå af två delar, det muntliga förhöret och den skriftliga afhandlingen med dess offentliga ventilation; men under det att det förra profvet alltmer blifvit hufvudsak, har det sednare till den grad nedsjunkit till en blott formalitet, ätt mänga kandidater uppträdt med graduval-disputationer På spräk, som de icke ens kunnat läsa indantill. Undersådana förhällanden har filosofie-kandidat-examen naturligtvis ej kunnat anses säsom en pröfning af den unga mannens mognad och förmåga af sjelfverksamhet, och den stolta titeln af philosophie doctor et artium lNiberalium magister har oftast ljudit såsom en ironi. Detta urartande har länge varit kändt och erkändt, men fran bar ej rätt vetat huru man skulle öfvergå till hägot bättre. Onekligen Kar dock det rätta varit att söka höja disputationerna till deras förra betydelse, säatt de skola utgöra ett prof på kandidatens förmåga att på egen hand behandla ett vetenskapligt ämne, framlägga sinå äsigter derom i skrift och försvara dem mot de inkast som deremot kunna göras. Ett strängt genomförande iaf denna uppfattning af disputätionernas betydelse skall utan fräga äterställa deras anseende, höja den filosofiska graden till en vetenskaplig myndighetsförklaring och öfverflytta på den litterära sjelfverksamheten en del af den vigt som hittills uteslutande lagts på lexläsningen och förhöret. De akademiska myndigheterna hafva beträdt denria väg, ehuru längsamt och med undseende för det rädande missbruket. TiM 1848 ärs promotion anslog H. K. H. Kronprinsen tveting premier, hvartill den filosofiska fakulteten sedermera lade ett tredje, för de bästa gradualdisputationer som af kandidaterna sjelfva författades. Kort derpå fattade filosofiska fakulteten det beslut, att till J den följande promotionen betyg skulle gifvas öfverr gradualdisputationernas såväl innebäll, i fall de af kandidaterna sjelfva voro författade, som försvar, och att dessa betyg skulle tagas med i beräkningen vidle bestämmandet af hedersrummen. De välgörande följ-13 derna af detta beslut visade sig vid detta ärs promo-v tion, dä ett ovanligt stort antal af kandidaterna hadele sjelfva författat sina disputationer och deribländ ätskilliga på ett sätt som berättigar till lofvande för7 hoppningar om deras framtida litterära verksamhet. Mången som förut af ren ovana skyggat tillbaka från Åförfattareförsök, har nu sett att det ej är alldeles omöjligt att ästadkomma något i den vägen blott 1 man en gång griper sig ån. Då vianse det högst vig-l1 ligt ätt allmänheten tager nägon -känhedom om hvad 1 tlsom föregår vid universitetet, der dess söner bildash till en verksamhet, af hvilken till en stor del statens! framtida öde kommer att böro, BHafva vi beslutat att: så vidt utrymmet medgifver meddela en öfversigt afl de gradualdispufationer till sist hållna promotion, som. af kandidaterna sjelfva blifvit författade. Att fällal ? eget omdöme om hvar och en af dessa, antingen il rloch för sig eller i jemnförelse med de andra, anset vi deremot oss icke tillständigt, då filosofiska fakulteten redän suttit till doms öfver dem. För öfrigt r vilje vi blott armärka, att änspräken på en graduåldisputation ej få vara alltför stora; det är oftast fötIfattarens första uppträdande för allmänheten och kan ; derföre ej. genast vara ett mästerverk. Dessutom då ) Itryckningskostnaden faller sig dryg nog, söker man yvanligen att inskränka sig till det minsta möjliga ark-antal och fär derigenom knappt om utrymme för någon fullständigare behandling af ett ämne., Det upplyses härefter, åttaf de 93. filogofiekandidater, som disputerat pro gradu till den sist hållna promotionen, hafva 47 sjelfva författat sina afharrdlingar. Af dessa 47 äro 19 historiska och areKeologiska; 10 klassisktfilologiska, 2 orientaliska, 5 filosofiska, 2 estetiska, 2 matematiska, 3 topografiska, 3 naturalhistoriska och 1 pedagogisk. Af dessa disputationer underkastas 4 här en kort kritik, hvarvid, i afseende å hr C. Högmans disputation zom Eric Ericsson Gyllenstjerna och Vestgötha-ällmogens uppresimg år 1502., följande sånna åsigter uttalas: Det var en bedröflig tid då begreppen fösterlahd och regering syntes utplånåde eller förnämligast representerades af bondeupproren, då det endast lemInoades ät det lägre folket att ega ett fosterland att kämpa och blöda för, under det att de ättestore männen voro hemma öfverallt dit deras enskilda fördel för ögonblicket förde dem. — Erik Eriksson, på föderget af dansk ätt, men dottersson af K. Karl Knutsson och derigenom, samt genom sitt gifte, beslägtad med Sveriges förnämsta ätter, hade vid danskarnes. infall 1502 öfvergifvit de honom anförtrodda slotten Elfsborg och Öresten ät höfvidsmän, som snart uppgäfvo dem ät fienden. Vestgötabönderne, som i följd häraf blefvo utsätta för danskarnes härjningar, tillskrefvo hans Handlingssätt feghet eller förräderi, samlåde sig och slogo honöm ihjel. Huruvida han verkligen kunnat försvara fästningen eller icke, är numera omöjligt att afgöra. Att han ej hörde till de befälhafvare, som heldre begrafva sig under sina fästnivgars ruiner, än tänka på sin egen säkerhet, är åtminstone obestridligt; äfvensom att han alltid förut visat sig tillgifven det danska partiet. Också hafva bäde Hvitfeld och svenska historieskrifvare uttalat samma äsigt om hans beteende som Vestgötaallmogen ;lhyste. Emellertid finnas äfven andra intyg om hans uppförande. Riksföreständaren och rådet utfärdade Inemligen intyg att de icke om honom förnummit anaftnat än att han var en god tro man. Vi erkänne att ärlvi ej kunne lägga så stå förklaringar, oi lsom fört. synes hafva gjort; ty mlting annat än att cj något brott blifvit ledt i bevis, irt hvilket så mycket mindre kunnat ske, som förmodlisetlgen ingen anklagare uppträdt. Tydligen äro dessa let förklaringar endast tillkomna för att ogilla allmogens TJ Än Kf mamanan Avt cam KåArl . SN Mo kad J