Öfverensstämmelsen mellan de Nordiska Hofven. Under denna titel läsas i Norrlandsposten från Gefle följande träffande reflexioner, som förtjema att reproduceras: Man har af halfofficiella meddelanden i utländska tidningar nyligen settreproducerad er hotande vink om den ställning de nordisk hofven öfverenskommit taga i den stundande stormen, som ej långt härefter väntas bryta lös fin Frankrike, samt att emellan dessa hof åder den fullkomligaste öfverensstämmelso. Om man också lätt finner, att här med de nordiska hofven egentligast menas Rysshnd och Preussen, såsom de der betyda något serdeles i politiskt hänseende, så synes det dock som Sverge ej skulle vara alldeles försmådt att tagas med, om icke precis på snålskjuts., dock för säkerhets skull eller, så att säga, till yttermera visso,. Det är me än en gång man ur utländska tidningar fåt käftmedom om och nyckeln till beslut af vål förbehållsamma regering. Månne man uti der tillkännagifna öfverensstämmelsen emellan d nordiska hofven, ställd i sammanhang mec ett ht emot de kraftigare uppenbarelserna ai vestens demokrati, också har att söka nyckeln till åtskilligt ryskt och tillbakagående hvarned vår regering hugnat landet? Arc de förträffligt reaktionära nya ministrarne er skapelse af denna öfverensstämmelse, försö ket att medelst fördubblad beyillningsstämp ling på tidningarna göra den offentliga diskus sionem oåtkomlig för den större allmänheten de i möådga fall framlysande syftningarne a utvidga och befästa byråkratien, smekandet : adeln och militärmakten, föraktet för den al mänm folkviljan, hvilket så ofta uttalat sig en mingd göranden och låtanden — är al detta?n uppenbarelse af söfverensstämmelsen: — Svaret lemna vi derhän, men frågan : ju fri Tk om så vore; men det är ej heller väl, ätt mången tycker sig finna anledning: att fro det. Om också många finnas, hvilk ej se någon mönsterstat i vestern, så är doc den öfvertygelsen mera öfvervägande att de Tänd mindre finnes i östern, derifrån i all tider, så långt verldshistorien går tillbak slafveri och mörker kommit och tillintetgjo! vestemns kultur och frihet, som immerfort må draga sig ytterligare vesterut. Men vi behöfve visst icke varna för rys symprathier, reaktionen i sinnesstämningen n än vara eller blifva aldrig såstor: knutpiskt öchsSiberien varna tillräckligt, häntydande hvad som kan hända ett folk, som-ej eg den makt och sjelfständighet, som det me fätta tillkommer.