Öfverensstämmelsen mellan de Nordiska
Hofven.
Under denna titel läsas i Norrlandsposten
från Gefle följande träffande reflexioner, som
förtjema att reproduceras:
Man har af halfofficiella meddelanden i ut-
ländska tidningar nyligen settreproducerad er
hotande vink om den ställning de nordisk
hofven öfverenskommit taga i den stundande
stormen, som ej långt härefter väntas bryta
lös fin Frankrike, samt att emellan dessa
hof åder den fullkomligaste öfverensstäm-
melso. Om man också lätt finner, att här
med de nordiska hofven egentligast menas
Rysshnd och Preussen, såsom de der betyda
något serdeles i politiskt hänseende, så synes
det dock som Sverge ej skulle vara alldeles
försmådt att tagas med, om icke precis på
snålskjuts., dock för säkerhets skull eller, så
att säga, till yttermera visso,. Det är me
än en gång man ur utländska tidningar fåt
käftmedom om och nyckeln till beslut af vål
förbehållsamma regering. Månne man uti der
tillkännagifna öfverensstämmelsen emellan d
nordiska hofven, ställd i sammanhang mec
ett ht emot de kraftigare uppenbarelserna ai
vestens demokrati, också har att söka nyc-
keln till åtskilligt ryskt och tillbakagående
hvarned vår regering hugnat landet? Arc
de förträffligt reaktionära nya ministrarne er
skapelse af denna öfverensstämmelse, försö
ket att medelst fördubblad beyillningsstämp
ling på tidningarna göra den offentliga diskus
sionem oåtkomlig för den större allmänheten
de i möådga fall framlysande syftningarne a
utvidga och befästa byråkratien, smekandet :
adeln och militärmakten, föraktet för den al
mänm folkviljan, hvilket så ofta uttalat sig
en mingd göranden och låtanden — är al
detta?n uppenbarelse af söfverensstämmelsen:
— Svaret lemna vi derhän, men frågan :
ju fri
Tk om så vore; men det är ej heller
väl, ätt mången tycker sig finna anledning:
att fro det. Om också många finnas, hvilk
ej se någon mönsterstat i vestern, så är doc
den öfvertygelsen mera öfvervägande att de
Tänd mindre finnes i östern, derifrån i all
tider, så långt verldshistorien går tillbak
slafveri och mörker kommit och tillintetgjo!
vestemns kultur och frihet, som immerfort må
draga sig ytterligare vesterut.
Men vi behöfve visst icke varna för rys
symprathier, reaktionen i sinnesstämningen n
än vara eller blifva aldrig såstor: knutpiskt
öchsSiberien varna tillräckligt, häntydande
hvad som kan hända ett folk, som-ej eg
den makt och sjelfständighet, som det me
fätta tillkommer.