—S Men, både mor :ch fär — ty lägriannen älskade, henne som :get. barn och hyste, trots sina fördelaktiga begepp om kämmarjunkarens sociala egenskaper, lock vissa betänkligheter när, hän anmälde sig som aktenskapskandidat — voro i sjelfva verket obenägna för partiet och skulle helst afslagit detsamma. i Therese, hade visserligen bortlagt mycket af sitt fordha så kalllade sjelfsvålds och var nu den, mest älskliga typ, af baturligt och fördomsfritt behag; men lagmanskan kände dock en aningsfull Hukian för att se,sin dotter omplanterad 1 en. jordmåfi, för hvilken hon icke trodde henne, passa, och ångrade hästan att hafva låtit benne utveckla sig i en så otvungen, ehuru hittills blott lycklig och välgörande, frihet. Hon tänkte med ångest på det tvång, de förödmjukelser som kanske förestodo hennes hjertas barn i de kretsar, den slägt der hon nu skulle inträda, och gjorde icke allenast henne, men äfven den fashionabla friaren uppmärksam på den bjerta kontrasten mellan hufvudstadens förnäma, cirklade damer och den landtliga, vid etikettens pejitesken som höm till och ned i sitt sinne elog och föraktade — så ovana Therese. Var öfvertygad, min nådiga lagmanskax, svarade den af hvarje slågs motstånd ännu mer etdade kammarjunkaren, att verlden icke i allmänhet är så inskränkt och blind för det sanna värdet, som ni synes tro. Just detta konstlösa, naturfriska väsen drog mig genast med oemotståndlig makt till min dyrkade Therse, hvars ädla egenskaper derjemte äro för mycket framträdande att icke vinna allas hjertan, och hur liten er moderliga fåfinga än må vara, måste ni dock nödvändigt erkänna, att man med beunes talanger, qvickhet och skön set ovikorligt skal tjusa och pryda hvilken krets och ställning i sällskapslifvet som helst... Å . Ligmanskan suckade och log!... Månne äfven hon kände sig smickrad? . aFrakta intes, sade å sin sida den glada, smekande Therese till den. bekymrade modren; smamma skall få se Hur Tatt och Ha: