—S
Men, både mor :ch fär — ty lägriannen
älskade, henne som :get. barn och hyste, trots
sina fördelaktiga begepp om kämmarjunkarens
sociala egenskaper, lock vissa betänkligheter
när, hän anmälde sig som aktenskapskandidat
— voro i sjelfva verket obenägna för partiet
och skulle helst afslagit detsamma. i
Therese, hade visserligen bortlagt mycket
af sitt fordha så kalllade sjelfsvålds och var
nu den, mest älskliga typ, af baturligt och för-
domsfritt behag; men lagmanskan kände dock
en aningsfull Hukian för att se,sin dotter om-
planterad 1 en. jordmåfi, för hvilken hon icke
trodde henne, passa, och ångrade hästan att
hafva låtit benne utveckla sig i en så otvun-
gen, ehuru hittills blott lycklig och välgö-
rande, frihet. Hon tänkte med ångest på det
tvång, de förödmjukelser som kanske före-
stodo hennes hjertas barn i de kretsar, den
slägt der hon nu skulle inträda, och gjorde
icke allenast henne, men äfven den fashion-
abla friaren uppmärksam på den bjerta kon-
trasten mellan hufvudstadens förnäma, cirk-
lade damer och den landtliga, vid etikettens
pejitesken som höm till och ned i sitt sinne
elog och föraktade — så ovana Therese.
Var öfvertygad, min nådiga lagmanskax,
svarade den af hvarje slågs motstånd ännu
mer etdade kammarjunkaren, att verlden icke
i allmänhet är så inskränkt och blind för det
sanna värdet, som ni synes tro. Just detta
konstlösa, naturfriska väsen drog mig genast
med oemotståndlig makt till min dyrkade
Therse, hvars ädla egenskaper derjemte äro
för mycket framträdande att icke vinna allas
hjertan, och hur liten er moderliga fåfinga
än må vara, måste ni dock nödvändigt erkänna,
att man med beunes talanger, qvickhet och
skön set ovikorligt skal tjusa och pryda hvil-
ken krets och ställning i sällskapslifvet som
helst... Å -
. Ligmanskan suckade och log!... Månne
äfven hon kände sig smickrad?
. aFrakta intes, sade å sin sida den glada,
smekande Therese till den. bekymrade mo-
dren; smamma skall få se Hur Tatt och Ha: