icke till mensklighetens bästa, tillväxt vidunderligt uti inflytande under det sednaste århundradet. (Hör.) På den tredje sidan var Österrike, icke det vidlyftiga välde som det är nu, utan Habsburgska husets arfland, denna herrskareitts, i hvilken icke en enda furste, om häfderna annars tala sanning, varit någon vän af politisk frihet. En -af dem, det är sannt, Josef Il, var vän af trosfrihet och af böndernas frigifning. Men äfven han, den bäste inom österrikiska dynastien, motsatte sig ifrigt hvarje uttvidgning i undersåtarnes politiska rättigheter. Sådan var vår ställning, med Turkiet, Rysssland och Habsburgska väldet rundt omkring oss. Men utom detta fanns en omständighert i sjelfva vårt samhällsskick, hvilken alltid! betraktats som ett väsendtligt hinder mot nationell storhet. nemligen att folket saknade medborgerliga rättigheter. I trots af alla dessa svårigheter, bibehöllo Magyarerna icke blot sin nationalanda, utan äfven sina nationela institutioner. (Hör, hör.) Har jag icke rätt då att säga, att hos ett sådant folk finnas frin till en framtid, och att en sådan nation förtjenar att vara sjelfständig? (Högljudda bifallsrop.) Den ursprungliga ungerska stammen var allmänneligen i besittning af medborgerlig rätt. Ungerns samhällsskick var aristokratiskt; men med aristokratisk befogenhet var meningen i Ungern något olika, mot hvad härmed förstås i England. I Ungern innebär adelskapet icke nödvändigt rikedom och makt, utan antyder blott en genom -börden uppkommen samhiillsställning; utmärkande att en adelsmans samtliga ättlingar äfven äro adelsmän. Men hvad var följden hiraf? Nationer, likasom individer, äro underkastade många omskiften; och afkomlingarne. af.de,v äldsta ungerska ädlingarne, af de rika och mäktiga, förblefvo icke rika och mäktiga, utan förökades och spriddes så, att de förblandades med folket och blefvo fattigare än de sjelfägande bönderna, emedan de hade den fåfängan att icke vilja arbeta, — likasom arbetet icke vore menniskans högsta ära. (Högljudt bifall). Vi finna sålunda denna fattiga adel icke blott i samma belägenhet som folkmässan i allmänhet, utan i en verkligt mera behöfvande, emedan den saknade samma arbetsdrift. Men ett utmärkande drag: bland hela den ungerska aristokratien var, att den icke hyste samma ovilja, som Medeltidens öfriga anstokratier, och äfven Englands. fordna aristokrati, mot..de politiska -rättigheternas yttefligate dtsträckning. Jag. sade. Englands fordna aristokrati, ty. jag medgifver. att den följande förstått , att gå tidens anspråk till mötes, att lemna folket del i de politiska rätfigheterna, och att sjelf underkasta sig en del af de allmänna bördorna. Den har ock njutit sin belöning derför; ty Englands aristokrati har bestått orubbad medan andra länders kringströtts af stormen. I Ungern åter hade adeln slutligen blifvit så spridd ibland det öfriga folket, att den måst frångå sin arbetsskygga fåfänga och med egna händer odla jorden, idka slöjder och handel Jag måste härvid tillägga, att fastän vår gamla statsförfattning alltjemt vägrade ofrälsemännen en rös i de allmänna rådplägningarne, så funno de bland vår rika och fattiga aristokrati ständig storsinnade och modiga män, som voro be: redda att bistå dem och föra ordet för fäder nesland och menniskorätt. (Bifall.) Tillfällc härtill ägde de genom två bland våra sam: hällsinstitutioner, Den ena var hvad jag skulle kunna kalla Ungerns parlament; den andrö utgjordes af landets municipala inrättningar Dessa voro ännu mer än parlamentet skyddsväm för folkets rätt; emedan styrelsen endast genom dem kunde meddela befallningar ål St rcvi uth amhatemän. Detvarett slags provinClialiuvren 4 we f adalemän. som bodde i orten, och mängenstädes kunde utgöra 25till 30 000, af hvilka hvar och: er ägde rösträtt vid valet af de magistrater, som utgjorde landets enda verkställande makt. Ön. skade styrelsen att få någon, af sina befall. ningar verkställd, så måste det ske genom nå gon municipalembetsman; men denne ägd icke någon omedelbar beröring med styrelsen som. åter i följd häraf måste sända -sin befallning ttill landsortsmötet. Dessa möten vorc likväl beffogade att rädpläga öfver styrelsens befallningsar; och mer än en gång inträffade, att dessa icke öfversändes till magistraterna att verkställas, utan att en protest deremot skickades till regeringen. På sädant sätt bildade dessa municipaliteter, dessa landsortsråd, en stärk bom emot styrelsens intrång; och intet land har haft mera behof af en säådan bom än Ungern, emedan, såsom jag redan anmärkt, huset Habsburg icke under tre århundraden ägt en enda hufvudman som var vän af politisk frihet; och IHabsburgska huse har regerat i Ungern 300 år, icke till följd a någon eröfring, utan genom nationens fria val; icke utan. vilkor, utan genom traktater, bvilkas hmfvyudpunkt var, att när konungen inläts till makten i ordning efter arfsföljden, skulle ham styra Ungern enligt dettas egna statsinrättrningar och egna lagar. Högtidligen gick han edpå att så göra, och bad Allmakten välsigna sig och sin stam så visst, som han blefve sin edtrogen. Tretton konungar hafva vi haft af denna a Grefvinnanr, våtertög Alphåe, ni har med