RÄTTAGÅRGS. och POLISSAKER. — Såsom rättelse till gärdagens referat om mäle emellan grefve Horn, friherre Beckfries och källare mästaren Lundberg bör nämnas, att grefve Horn böt fäldes till 13 rdr 16 sk. bko för gatufredsbrott och trettiotvå sk. bko för ett slag med blodvite, äfvenson latt 3:ne vittnen intygat att friherre Beckfries icke vi tillfällellet utdelat nägot slag. — I anledning af hvad i gärdagsbladet förekom mer om polisförhöret angäende den misshandling som blifvit föröfvad ä en lärjunge vid Storkyrkoförsamlin gens folkskola af en till lärare derstädes antagen seminarist vid namn Öhlin, harrektorn vid samma skola hr Askegren begärt få rättad en uppgifti berättelsen, nemligen att Öhlin skulle blifvit af hr Askegren på eget beväg antagen till biträde såsom lärare, samt anfört att Öhlin, som haft mycket goda betyg, verkligen blifvit af skolstyrelsen förordnad, och intill der dag, dä den ifrägavarande händelsen inträftat, fallgjort sin befattning utan anmärkning. Äfvensä at gossens mor lefver och att han bor hemma hos henne. .— I dag hölls uti poliskammaren förhör med sko makaregesällen Erik Lindberg, tilltalad att hafva förnekat sig emottagit en liqvid. Skomakaren Rosenmiller, boende uti huset N:o 9 vid Fyrverkaregatan, hade anmält att dess lärling, Carl August Hedström, blifvit af R. skickad till Lindberg, som arbetade å skomakaremästaren Holmqvists verkstad ä Skomakaregatan N:o 30, med 16 rdr 38 sk. rgs, som R. vore L. skyldig. Lindberg hade emottagit penningarne aj gossen, men då denne begärt qvitto hade L. förnekat att hafva bekommit nägra penningar. Poliskonstaplar hade då inställt sig ä verkstaden, hvarpä Lindberg kastat 16 rdr på golfvet. Hr Holmqvist tillsade då Lindberg att aflägsna sig, emedan han icke ville ha en sädan person längre i sitt arbete. Utkommen på gatan hade Lindberg ytterligare kastat de äterstående 38 sk. å gatan. Vid förhöret i dag nekade Lindberg säväl att hafsa emottagit som att hafva kastat ifrån sig några penningar, fastän konstaplarne intygade det sednare. Målet uppsköts för inkallande af öfrige gesällerne ä verkstaden. — En ä norra korrektions-inrättningen intagen qvinna vid namn Johanna Romberg beredde sig i går f. m. tillälle att derifrån rymma. Vid afvikandet var hon klädd i kofta och kjortel af grätt vadmal, samt kängor. — I gär förekom inför rädhusrattens 3:dje afdelning det frän polisen remitterade mälet, angäende den till öfverstäthållar-embetet afgifne berättelse, rörande, af i Götheborg varande sockerbruksbolaget D. Carnegie et comp., tillverkadt socker, hvilket skulle innehälla zinkmetall för hälsan skadligt. Sockerbruksbolagets ombud grosshandlaren härstädes P. O. Winqvist, uppträdde som kärande: ombudsmannen och fiskalen i kongl. sundhets kollegium C. U. Sonden, medicine doktorn J. Liedbeck, biträdd i rättegängen af kongl. sekret. C. A. Forsselius, samt fröken C. v. Bogren, genom ombud äf kammarherren v. heradsh. trib. Cederström, säsom svarande. Kärande ombudet anhöll, efter stämningens uppläsande, att rätten mätte bevilja honom fjorton dagars anständ med käromälets närmare utvecklande, men svaranderne bestredo en sädan anmärkning, emedan le ansägo ett sädant uppskof obehöfligt, och förkla rade de sig beredde att genast isvaromälingä; dessutom yrkade friherre Cederström, ä fröken v. Bogens vägnar, att hon, som icke hade kunnat förvägras för sin läkare besvära sig öfver ett sjukdomsfall, och icke eller om sjelfva väran gjort anmälan hos nägon embetsmyndighet, borde till följe deraf helt och hället från mälet skiljas. Då ombudet för Carnegie C:o likväl fortsatte sin vägran om uppskof, emedan ban ej ännu från Götheborg bekommit i saken nödiga handlingar, men för öfrigt förklarade, att han emot svaranderne icke ansäg sig befogad föra nägon insvarstalan i brottmälsväg och icke eller, derom tillrägad, kunde redogöra för hvad han egentligen emot varanderne yrkade, så resolverade rätten att, enär tämningen i brottmälsväg inkommit, och då käranlen nu sagt sig genom sin afgifoa förklaring icke mot varander-e förde nägon dylik talan, så kunde, i det kick mälet för närvarande till rätten inkommit, denamma dermed icke taga nägon befattning, hvarföre tämningen komme att förfalla. Dock egde grossandlaren Winqvist att, om han sä funne sig befosad, i frågan uttaga ny och laga stämning, hvaremte den eller de, med utslaget missnöjde, egde att leröfver hos Hofrätten aaföra besvär. -Upsala. Den nyligen härstädes gripne och för ulmänna säkerheten högst vädlige Kempe har natten ill sistl. måndag beredt sig tillälle att rymma ur stadens häkte. Han bade söndersägat jerngallret för fönstret och derefter gräft sig under det fänggärden omgifvande planket. Det är ej första gängen dylika rymningar ur stadshäktet lyckats, och större försigtighet torde hädanefter blifva af nöden, om ej ordspråket skall sannas, att de små tjufvarne hänger man, och de stora läter man gånx. Kalmar d. 1 Nov. I dag på f. m. har till länsstyrelsen ingätt den för allmänheten säkert ytterst slädjande underrättelsen att den vildsintaste och farigaste bland de förrymda fångarne, lifstidstången Jarl Gustaf Andersson Sundberg eller Guldär,den 29 yssl. Oktober blifvit gripen.