på anmodan eller såsom det kallas reqvisitiono, 1
hvarje ärende blifva af notarien betjenad (ty det lä-
rer väl ej behöfva närmare utvecklas till hvilka för
allmän rättssäkerhet vädliga följder det skulle leda,
om det skulle få bero på en notaries möjliga ogen-
het, partiskhet, menniskofruktan, lättja 0. s. v., att
godtyckligt, efter subjektiva hugskott, bevilja eller
vägra sitt embetsbitrade): då det säledes för mig,
som ej egde någon rättighet att säsom privat lagstif-
tare affordra de bäda inkomna personerna andra ga-
rantier, än som Stockholms Börs och Stockholms öf-
rige allmänhet och rikets öfriga inbyggare hittills an-
sett i dylika fall vara tillräckliga, var en ovilkorlig
pligt att meddela reqvirenten det äskade intyget,
hvilken i vidrigt fall med full rätt kunnat anklagas
mig för tjenstefel: då jag till en sädan vägran hvar-
ken i utländsk netarial-lagstiftning, eller i inländsk
usans, eller i det ifrågavarande ärendets, till ingen
misstanka anledning gifvande, beskaffenhet egde rin-
gaste grund, utan fastmer en sådan obehörig vägrar
derjemte skulle inneburit en grof, af inga anteceden-
tia, af intet rykte, af ingen rimlig misstanka moti-
verad förolämpning mot den intygande personens he-
der: då för öfrigt all den verkan min vägran kunnat
medföra endast biifvit den, att en annan notarie gif-
vit det äskade betyget: så lärer det väl i den äkla-
gade, af mig i enlighet med andra länders notarial-
lagar och med i Sverige gällande notarial-usans af-
gifna rekognitionsattesten, blifva platt omöjligt att
upptäcka ringaste tillstymmelse till tjenstefel, så vida
man ej skulle vilja tillerkänna en af mig sjelf före-
slagen, men ej antagen och säledes ej existerande
lag retroaktiv verkan mot mig, hvilket väl vore för
mycket orimligt, eller ätminstone ett högst besynner-
ligt arfvode för mitt arbete med bemälde lag.
(Forts. följer.)