Jag giek en morgon i April månad till
kyrkogården Pere-de-Chaise för att besöka
min brors graf, hvars stoft jeg låtit förflytta
till Frankrike. Det var på denna kyrkogård,
som första uppträdet i min roman tilldrog
sig, Jag träftade der under temligen besyn-
nerliga omständigheter ett fruntimmer som
min närvaro tycktes på det högsta förvåna.
Innan jag lbann tilltala henne utbrast hon uti
förebråelser öfver hvad hon kallade min ihär-
dighet att förfölja henne ech min otacksam-
het, Ehuru jag noga betraktade detta frun-
timmer, kunde jag icke påminna mig någonsin
hafva sett henne. Slutligen lemnade hon mig
med tillsägelse att ieke vidare förfölja henne,
som jag sedan någon tid skulle företagit mig.
Min uti förvirring satta inbillningskraft skulle
länge förgifves hafva sökt nyckeln till denna
gåla, om tke slumpen kommit mig till hjelp.
på jag katade ögonen på den grafsten bred-
sid hvilker jag fanpit min vackra okända lig-
ande gpfdinäd, fann Jag af inskriptionen att
den var upprest till minne af hr Uhamplouis
ech för att allt tvifvel rörande detta hemlig-
hetsfulla moln skulle försvinna, gjorde jag vid
öppnandet af en liten af det sorgklädda frun-
timret tappad portfölj den upptäckten att hon
var min välgörares enka. Min bror och min
andra far, Herr Champlouis, hade fätt sina hvi-
iorum endast på några få stegs afstånd ifrån
hvarandra. Men huru förklara att madame
Champlouis, som jag aldrig sett, påstod sig
igenkänna mig och tillika beklaga sig öfver
att vara förföljd af mig? Det var det som jag
omöjligt Wnde begripa. -
Det anda uppträdet i min roman utgjorde
förklaring på allt det mörka och gåtliga uti
det första. Det tillgick på följande sätt:
En timma efter mitt första möte med ma-
dame Champlonis befann jag mig å nyo an-
sigte mot ansigte med henne och i ett hus