citera, torde tillåtas att tills vidare anse såson något otillförlitliga. Vidare framställes Kin kel såsom en ogudaktig menniska, som skyl les för pantheism, phätskhet mot kyrkan) gyckel öfver själens odödli ghet, rå materialism och till bevis härpå citeras några verser, son verkligen synas bestyrka att Kinkel är en ul. trarationalist; men detta hindrar dock icke at han kan vara en modig patriot. . Derefter aftrycker Tiden samma artikel i Östgötha Correspondenten i an!edning af fri. herre Palmstjernas utnämning, som förut varit afiryckt i Morgonbladet. Vi undra hvad vår ärade kollega i Linköping till slutet skall säga om den heder scm sålunda vederfares honom, att gång efter annan blifva åberopad såsom auktoritet i de konservativa bladen? Härefter följer en liten upptuktelse åt kammarjunkaren Pontin, i anledning af hvad han under sin resa skrifvit om Italien, nemligen att der nu råder xicke blott despotism, utan fullt tyranni, samma tyranni som under Roms imperatorer, som Venedigs inqvisitorer, som Sforza och Borgia i samma land utöfvat; att brefskrifvaren med egna ögon sett huru förfärligt tyranniet trycker detta olyckliga land, bebodt af ett folk i tårar, 0. s. v. : Denna teckning har så bekymrat hr Palmblad, att han tagit till sitt stora kautsjustycke,. för att försöka sudda ut eller åtminstone sudda öfver densamma. Man måste först, menar han, från de citerade uppgifterna subtrahera den goda kammarjunkarens kända hyperboler och egenartade uppfattningar, — ja, utan tvifvel, när kammarjunkaren, som ej är så durchdrifven i sin konst, som hr P., vid tillfällen då han varit öfverlemnad åt en oförvillad känsla, låter denna tala. — Ett stycke längre ned tillägges: Tidens utg. reser hvarken på jernvägar eller med främmande ångbåtar. — men vet ändå något litet om sakernas tillstånd utrikes; han betraktar tingen sådana de äro (jo det må Gud veta) och ej med fär gade glasögon,. Slutligen håller Tiden, efter en framställning ! af sin åsigt om Italien, följande bevekliga tal till hr Pontin: Han är skyldig den sak, hvilken vi hittills gemenv:samt försvarat jemte sin egen tidnings heder, en förklaring, huruvida hans obetänksamt och omotiveradt framkastade ord äro precist så menade som hr Hjerta uppfattat dem, eller ock miste han desavouera hvad :under hans fränvaro blifvit sagdt i hans blad angiende de Gladstoneska brefven. Det ena passar ej i stycke med det andra, säsom ock A.B. ganska riktigt anmärkt: må hr Pontin besinna att hans vice-redak. tör satt ett obegränsadt förtroende till Mac Ferlane och hvad de franska partitidningarna uppgifvit, och utan all förskoning gätt löst på Gladstone. Så har icke Tiden gjort; den har lugnt vägt skälen mot och med, och hufvudsakligast litat på det bäst underrättade och mest opartiska bland vittnena. — Det stär -: Morgonbladets utg. fritt att föredraga Prestgatan framför Florens, potatistäppor framför vinkullarna, Sveri:8es vargoch björnklimat framför Hesperiens himmel och sol, en flödande Stockholms-rännsten eller ett svenskt gyttjigt groddike framför Arno, Rhöne, ja vore det än sjelfva den stolta, bergbekrönta Rhen; :säådant må gerna för oss passera, vi smäle blott der-a vid; sädant hör till dessa små genialiska förflugen-!n -heter, :som äro fullkomligen oskadliga och kanske förDn ändras i morgon; men när vär gode vän i M.B. yt-le frar sig om politiska ämnen, bör han betänka, att här ej är fråga om lekande infall, paradoxer och per4U :sonliga tyeken, utan här gäller ået att yttra sig med D :sans, oväld och kännedom om förhällanderna och svä-!u righeterna ä ömse sidor.s Nn Den sista artikeln i Tiden kallas: rättelse of d t begånget misstag, och börjar med dennaln intressanta strof: När ett misstag af oss beSj gås, anse vi såsom en pligt att detsamma h: nerkänae och rätta.. Misstaget bestod i denle, vid ett föregående tillfälle i sistl. Juli månad ; i Tiden införda, i Aftonbladet till vederläggfö ting upptagna uppgiften derom, att professor pe, Thomander skulle hafva gifvit en middag för!p. regementspastor Almqvist under den sedna-ltic res vistande i Götheborg efter flykten härifrån. tv Men hvarföre har då Tiden dröjt ända tills nu yt sq , visstagets vederläggande,? Jo han kunde lin med )n. 208 a 2 SEA cin 1: namnlös vederläggning i Afton-f; ej lita på en lj la bladet dade de före en vän, satt skrifva de . os . ou nne svarade atthanjph derom till Götheborg; av 1 a: Då en lo ; ,intet besked om saken kunde jen hölls da ny förfrågan hos en annan pe för fullt ke Äändtligen det svar, som Tiden anser . ag sautentiskt. att ryktet varit fullkomligt og. Db: dadt, eller att ingen sådan middag ägt rum. ju Hvem måste icke nu erkänna, att Tiden pålde gamla dagar begynnt blifva riktigt samvete. me grann, då dess utgifvare gjort sig så myc et ej besvär att gå öfver ån efter vatten för att få oc tillfälle att återtaga det falska ryktet? Ocksålap förklarar han, att ehuru saken är af föga vigtlföj roch ryktet icke hade någonting graverande Ifa) för doktor Thomanders (meningen var vällsn ändå att kunna sätta en liten klick på denlhe sednare, goda herr professor Palmblad, eller til åtminstone att göra honom litet förargelse?) lj: avilja vi dock frivilligt och ouppfordrade nuleg lemna denna förklaring, och derigenomp (märk lm väl) i vår ringa mån lemna våra confratres ye ett litet föredöme. en Detta är nu verkligen bra honnett, om det de också dröjt något länge på tiden; hemställes är endast om det ej hade varit genare och vigare att icke införa kalomnien, innan hr P. vis först hade skrifvit till vännen i Götheborg, då ny underrättelsen om ryktets falskhet hade kunnat raq erhållas genast. Nog förstår väl en så klipsk lså person som hr Palmblad, hvilken dessutom ilky fullmyndig skolmästarton vi 1) lära alla andra I de tidningsutgifvare mores på sitt vis, att detlgå skulle vara obehagligt för domprosten Thotol mander att se den ifrågavarande grundlösa!de; anekdoten spridd kring land och rike, ätt han ge just i det ögonblick då Almqvist rymt, bede; lastad med stark misstanka för försök till: delme ohyggligaste brott, skulle hafva, naturligtAti vis ovetande härom, tillställt ett kalas för till den -sednare,hvilket i allt fall ger begrepp fje