På de af serafimerordensgillet i underdänighet anörda och af K. M:t äberopade skäl, hafra rikets tänder jemväl medgifvit: a) att ett belopp af högst tjugofemtusen (25,000) dr årligen mä, under den tid nu skeende statsregleing omfattar, från riksgäldskontoret utgå, att, i män vf behof och emot redovisningsskyldighet, användas ill betäckande af den hospitalsfondens brist, som unler tiden möjligen kan uppkomma, derigenom att fondens ärliga inkomster icke blifva tillräckliga till atgifternas bestridande; db) att hospitalsfondens skuld till allmänna magasinsfonden tvätusen tvähundranittioen (2,291) rår 30 sk. 10 rst. och för ogulden ränta till salpeterfonden retusenfyrahundratretton (3,413 rdr 16 sk., allt bko, mä få afskrifvas. Enär, i anledning af vederbörandes underdäniga ramställningar, K. M:t, på anförda skäl, icke af risets ständer äskat anslag till förbättrande af öfriga hospitalsanstalterna, hafva rikets ständer ansett det vara mindre lämpligt att deröfver sig yttra, med unlantag af hvad Danviks hospital angår, hvarom risets ständer haft tillfälle taga en närmare kännedom eh dervid funnit denna inrättnings ordnande till ett vättre skick vara af högsta behof päkalladt. För vinnande deraf skulle dock, enligt en af öfvertäthällareembetet, den 7 December förlidet är, hos . M:t gjord underdänig framställning i ämnet, er ordras en sammanlagd summa af 379,000 rdr, deraf 34,000 rår till inköp af en lägenhet å kongl. Djur gärden, samt återstoden till byggnaders uppförande derä; men då nybyggnad i närheten af hufvudstaden är betydligt dyrare, än ä andra ställen i allmänhet, samt en utgift af sistnämnda summa för att erhålla en byggnadsplats, hvilken efter ett antal är blifver disponibel utan löseskilling, förekommer alltför kostsam och dessutom det synes temligen öfverflödigt att ega 2:ne stora kurativanstalter för sinnessjuka, sö nära hvarandra, som vid Stockholm och Upsala, hvardera beräknad för ett större antal, är för närvarande ä nägotdera stället befinnes, så och med fästad upp: märksamhet jemväl ä den nytta, en större inrättning, sådan som den här ifrägavarande, belägen i närheter af Upsala, skulle tillskynda den medicinska undervisningen derstädes, få rikets ständer i underdänighe anhälla, att K. M:t täcktes taga i nädigt öfverväsande, huruvida icke, i stället att i hufvudstaden: grannskap inrätta ett nytt hospital för sinnessjuke, mera skäl vore att utvidga hospitalsinrättningen vid Upsala sä mycket, att större delen af de kurativ behandling underkastade sinnessjuke frän Stockholm och less omgifning, hvilka under nuvarande förhällanden skola inrymmas på Danviken, kunde finna plats vid inrättningen nära Upsala, hvarest tillräckligt utrymme för hospitalets utvidgning är att tillgå och byggnadskostnaderne äro ringare än i hufvudstaden, samt hospitalshjonens underhåll och värd icke torde genom den antydda förflyttningen blifva för Danviks hospi talets fonder kostsammare, än om de sinnessjuke fortfarande värdades vid Danviken; hvaremot det min dre antalet at sinnessjuke eller de obotlige, osnygge och stormande fortfarande finge ä Danviken intagas. Ukets ständers skrifvelse N:o 149, den 18 Au gusti, angående förklaring och ändring af 5 s 25 kap. rättegångsbalken, innehåller meddelande, att rikets ständer beslutat er författning, hvarigenom förklaras, dels att den i 25 kap. 5 t:n rättegängsbalken med flera dithörande för fattningar gifna föreskrift, att underrätts utslag i viss: brottmäl skola, innan de i fullbordan gå, understäl las hofrätts pröfning, hädanefter icke skall ega til lämpning i annat fall, än a:t den anklagade blifvi för ätalade brottet till saken fälld, der brottet ej gä! 4 lif, i hvilken händelse det förblifver vid hvad hit tills öfligt varit; dels ock att hvad berörda lagrum innehåller i afseende på underställning af mål, an gående hugg och slag ä stjufoch svärföräldrar, a ock oqvädinsord emot dem, upphört att vara gällande (Forts. följer