br rt Snr an TA VV I RR a RR
att hemman, som, vid indelningens upprättande, blif-
vit till ett roteringsnummer anslagne, ofta funnes på
betydligt afständ frän hvarandra belägna, och det
således vore Önskligt, att andelar i en och samma rote
kunde v:arda förlagda i en och samma trakt; likväl
och som. K. M:t uti cirkulärbref af den 30 Maj 1826
förordnatt, att alla ansökningar säväl om utbyte af
från starmrotarne aflägsna hjelprotar, som om rote-
flyttning:ar i allmänhet, borde ske hos K. M:ts be-
fallningshafvande i länet, som, efter det säväl den
rotehällawre, med hvilken roteflyttningen vore i fräga,
som äfveen soldaten eller bätsmannen, då nägondera
nummerrn ieke vore vakant, blifvit hörde, samt veder-
börande regements- eller corpschef jemväl i ämnet ytt-
rande affgifvit, egde att, efter förekommande omstän-
digheter och gällande författningar, i anledning deraf,
meddela utslag, hvilket dock borde K. M:ts och ri-
kets kammarkollegii pröfning underställas; hvarför-
utan K. M:t, genom lemnade föreskrifter i detta af-
seende, uti nädiga bref till K. befallningshafvande
af den 2 November 1833, äfvenledes sökt att ifråga-
varande olägenheter afhjelpa, Rikets Ständer alltså
funne, att dylika väckte rotejemknings- och utbytes-
frägor, för hvilkas behandling i formväg tydlig an-
visning sälunda vore meddelad, borde förfalla. Vid
sistförflutne riksdag, då enahanda fräga, med ser-
skildt afseende på Gottland, väcktes, äberopade Ri-
kets Stinder ofvannämnde ären 1840—1841 afgifna
utlätantce, och hemställde, i anseende till hvad deruti
blifvit snfördt och enär det vore vederbörande obeta-
get att, för vinnande af rättelse utan antydda miss-
förhällanden, begagna den väg, som i sädant afseende
funnes anvisad, att yrkandet i denna del ej mätte
föranleda till nägon Rikets Ständers ätgärd.
Då emedlertid den partiela eller tillfälliga rote-
jemkning, som genom ofvan åberopade eirkulärbref
af den 30 Maj 1826 blifvit medgifven, icke synes
hafva ledt till det äsyftade målet eller den lindring
i roteringen, att närmast hvarandra belägna hemman
alltid, eller så vidt möjligt är, må utgöra en och
samma rote, hvilket ändamäl deremot snarare torde
kunna vinnas, om rotejemkningen finge mera vid-
sträckt i ett sammanhang verkställas, hvarigenom flera
möjligheter kunde beredas för flera dylika olägenhe-
tars athjelpande på en gäng, hafva Rikets Ständer
hos K. M:t nu anhällit om en sädan utsträckning af
föreskriifterne uti nyssnämnde nädiga eirkulärbref at
är 1826, att K. M:ts befallningshafvande i de län,
der bättsmän äro indelade, efter ansökning af de ro-
teringssskyldige, må låta upprätta förslag till rotarnes
sammanförande inom lämpliga distrikter; samt, sedan
vederbörande chef och de roteringsskyldige blifvit
hörde, efter förekommande omständigheter och gäl-
lande författningar, meddela utslag, för att, sedan
detta blifvit underställdt K. M:ts och rikets kammar-
kollegium och der godkändt, tjena till efterrättelse
och tilllämpas i den män, rotar blifva vakanta, eller
derföriinnan, om vederbörande sig derom förena ; hvar-
jemte Rikets Ständer underdänigst anhälla, att K.
M:t täccktes anbefalla Dess och rikets statskontor, att
läta dee i följd häraf uppkommande kostnader af under
hand warande statsmedel förskjuta, för att sedermera.
i de ärliga liqviderna emellan stats- och riksgälds-
kontoren, sistnämnde verk till ersättande päföras.
Rikets Ständers skrifvelse N:o 147 af den 20:de
Åig. angående Öresundska tullafgiften för
senska fartyg, är af följande innehåll:
He rikets ständer har framställning skett om vid-
tagance af ätgärder, för att de tullafgifter till dan-
ska konan, hvilka erläggas för svenska fartyg, per-
sedlar och handelsvaror, som försändas genom Öre-
sund, mätte, så snart omständigheterna det medgäf-
ve, fä alltid upphöra; och rikets ständer hafva icke
heller kunnat undgå att finna, det de olägenheter,
som svenska handeln genom Öresundstullen fär vid-
kännas äro af en serdeles tryckande beskaffenhet.
Bland de af dessa olägenheter, som tillskynda vär
handel största skada, förrekomma i främsta rummet
dels de betydliga, så väl direkta, som indirekta ut-
gifterma i och för genomfarter af Öresund och -Bäl-
terna,, hvilka utgifter, enligt, derom erhällna upplys-
ningar, torde kunna antagas årligen uppgå till 5 å
600,0:00 rdr riksgäldssedlar, oberäknaädt förlusterna
genom förspilld tid och fördröjd ankomst till desti-
nationsorten, jemte äfventyret för last och lif, då
Helsingör under storm mäste anlöpas, o. s. v., dels
ock dem omständigheten, att städernes på Sveriges
östra kust redan i andra orsaker grundade handels-
underlägsenhet, i täflan med dem på den vestra, allt-
mer förökas derigenom, att allt köpmansgods, som
genom sundet inkommer i rikets Östersjöhamnar, mä-
ste blifva dyrare än det, som införes till rikets ve
stra sstäder. Följderna häraf bafva, sedan de östra
städernas handel i Östersjön, genom föriusten af Fin-
Jand,, undergätt en väsändtbg minskning, ännu tyd-
ligaree framträdt, i det att handeln uti dessa städer
alltjemt aftagit, under det att den uti städerna på
vestra kusten blifvit utsträckt och ökad. Ett sådant
handelns aftagande mäste ock utöfrva skadlig äter-
verkan på afsättningen af de norra och östra provin-
sernis produkter; och då Norge, i fräga om Öresunds-
tulle, stär i lika förhällande med vära vestra kust-
städer och säledes har sin införsel billigare än Sveri-
ges östra handelsstäder, torde i detta förhällande äfven
kunna uppletas en af orsakerna till den öfverklagade
smyghandeln, utmed gränsen från Norge.
För att snart afbjelpa alla dessa dag fran dag
allt mer känbara olägenheter och för att under tiden,
innan detta vigtiga mål uppnäs, tillvägabringa de
nedssättningar i nu gällande sundstullstariff, som kun-
navrinnas, och serskildt den befrielse för svenska kustfar-
ten ffrän sundstullstvänget, hvilken synes vara med billig-
heteens fordringar öfverensstämmande, jemte en minsk-
ningg af de s.k. tullkammar-sportlarne, och fyrpeningar.
se, :säatt dessa nedsättas till belopp, som motsvara de be-
hof;, hvarför de ursprungligen blifvit beviljade, äro
yikets ständer at den tanka, att alla tjenliga mede)
böra användas, och rikets ständer få alltså, med un-
derdänig? tillkännagifvande, att de för sin del anse
afskaffandet 2f Öresundstullen vara för befrämjandet
af rikets handel utaf yttersta vigt, hos E. K. M:t i
underdänighet anhälla, att E. K. M:t täcktes, så
vidt de politiska förhällandena sådant medgifva i sam-
räd! med öfriga uti Östersjöhandeln deltagande mak-
ter,, vidtaga de åtgärder, hvilka E. E. M:t kan i nå
der: finna tjenliga för vinrande af detta ändamäl;
sarmt att, innan sådant hinner verkställas, E. K.M:
mältte söka förskaffa ät svenska handeln och sjöfar-
ten. genom Öresund de ytterligare lättnader, som utar
störande af den vänskap och den grannsämja, hvilka
med konungariket Danmark Jyckligen äro rädande,
kunna erhållas.
I Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, N:o
148 af den 13 Augusti angående hospitaler-
nas förbättring och underhåll, i
yttras efter en vidlyftig relation om förra riksdagens
betat och hvad regeringen dervid ätgjort, följande:
Rikets ständer hafva ät detta maktpåliggande ärende
epat en noggrann uppmärksamhet; och vidkommande
föst K. M:ts nädiga framställning om anslag för ny-
byggnad af Wexiö hospital, så enär, enligt hvad upp:
fy blifvit, icke allenast detta hospitals geografiske
jäge det mest lämpliga för anläggningen af er
sjukvärdsanstalt för sinnessjuka från de tre vidsträckte
jäm, hvilka ansetts böra utgöra detsammas distrikt,
utsan ock den nuvaraBde hospitalsegendomen erbjuder
em förträfflig lokal för en sädan anläggning, i anse-
enade till belägenbeten och afskildheten från andre
eggor än Lkospitalsbemmanets egna, hvilka dessutom
leemnade ett tillräckligt och vidsträckt utrymme ej
mindre för de sinnessjukes vistande i fria luften och
sysselsättande med trädgärdsarbeten, blomsterodling
va. m., än äfven till uppförande af serskilda Lyggna-
der för inrymmande af sådana sjuka, hvilka ega till-
gingar att genom högre betalning förskafta sig större
och med deras förra lefnadsvanor öfverensstämmande
beqvämligheter, hafva rikets ständer ansett en ut-
vidgning och förbättring af Wexiö hospital företrä
alesvis böra ifrägakor:ma; och dä för ästadkommandt
Isfondens egna tillgänger icke medgifve
Kafo ala2ss ädla nn d hifall til
mm rr AA Fr LA PR RN ——— a AA - AA DM HH vs RH PA —M
AA HH mf mm
AA