inlerministern Saldanha gjorde honom sinld
uppvaktning, och konungen sände två i hansd
tjenst varande ungrare till honom, att helsalh
honom på hans vägnar. I Southampton harjt
lord Dudley Stuart helsat Kossuth välkommenlI
på lord Palmerstons vägnar och uttryckt den-f
nes önskan att få se Kossuth hos sig. Nn
Det tal, som Kossuth höll i rådsalen ilv
Southampton, sedan han der hade emottagit
adressen från stadsrådet, lydde som följer:
Hrr mayor och kommunalråd i staden och!
borgem Southampton! Ursäkten om jag, en
anspråikslös främling, icke förmår att på ertn
språk fullständigt uttrycka känslan af min lif-l0
liga tucksamhet för edra storartade välkomst-:
helsnimgar och för de ädelsinnade yttranden, c
6
E
E
n
hvarmied ni, herr mayor, haft den godheten
att vända er till mig (Bifallsrop). :
Ehuru jag var förberedd på detta ärofulla!s
emottagande, så utgör det för mig en särskild i
glädje att denna heder skulle tillerkännas migs
af kommunalrådet i den första engelska stad, lr
som jag fått den lyckan att besöka. Ickela
blott i dag, utan från min första ungdom.,lt
röner jag en mäktig inverkan af England pålr
mina öden. Jag har länge betraktat Eng-i
lands institutioner såsom den visdomssamling, f
den lifvets bok, hvarur jag och Europas na-jä
tioner kunde hemta lärdom och ledning.
I tre århundraden har österrikiska husetlg
mot Ungern uwuttömt all det öppna våldets!t
och de hemliga ränkornas konst; men det vart
vårt kommunalsystem, våra municipal-inrätt-c
ningar, hvilka, äfven under de svåraste an-it
strängningar, upprätthöllo en återstod af fri-t
het och konstitutionellt lif (Högljudda bifalls-!
rop). När den förderfliga politiska vansin-
nigheten att centralisera allt och att missleda
folkens begrepp om denna förmenta visdom,
begynte sprida sig öfver Europas fasta land,
och bana sig väg äfven till mitt fädernesland,
så att det nästan hörde till goda tonen och
ansågs; som ett tecken till bildning om man
bugadee sig för centralisationsteorien; då stridde
jag, i. förehing med några vänner som bi-
stodo :mig, emot denna öfver Europas förstånd
inbrytande skymning, emedan jag betraktade
och alltid kommer att betrakta det municipala
difvet såsom en politisk lycka och emedan jag
hyser den öfvertygelsen, att utan municipal-
väsendets trefnad är praktisk frihet alldeles
omöjlig, att municipalsystemets förlust endast
har ett ömkligt vederlag i den ministeriella
ansvarigheten och den parlamentariska dis-
kussionsfriheten. I England ser man de herr-
ligaste frukter af denna kommunala och mu-l!
nicipala frihet; det äger ett ärofullt verlds-l!
rykte, det äger inom sina egna gränsor enl;
frihet, hvilken icke vissnat för den giftiga
beröringen af centralisationens finger. Närl!
jag aldraförst fick läsa den nuvarande fran-l!
ska statsförfattningen, förutsåg jag, att denli
stora och :berömvärda franska nationen ännul:
har mången storm att genomgå.
Den hade icke befriat sig från det olycks-
bringande centralisationssystemet; och likväl
är det blott genom municipal-inrättningarnal.
som friheten kan trifvas. Sådan är min öf-
vertygelse. Jag hoppas att England alltid
skall förblifva samma stora ärorika och fria
land som förut; men när jag ser tillbaka i
:historien och der varseblifver hurudan den
engelska folkstammen visar sig, huru den är
den enda verkligt fria i båda hemisfererna,
och när jag söker nyckeln till denna frihe-
stens gåta, så kommer jag till den öfvertygel-
sen, att det icke ensamt är municipalinrättnin-
garne som bringa friheten till blomstring un-
der så olikartade samhällsformer — här i
England under monarkiska, i Amerika under
republikanska — utan att det är det i dessa
inrättningar uppenbarade folklynnet, som gjort
de begge afkomlingarne af den mäktiga stam-
men så stora, så ärorika och så fria. Detär
en särskild ställning hvari den engelska stam-
men befinner sig. Den befarar ingenting för
sin frihet, hvarken genom tidernas omskiften
-eller mensklig ärelystnad, med förutsättning
att den fasthåller sina statsinrättningar, med
förutsättning att folkets samhällsanda äfven
:framdeles är en borgen för uppfyllelsen afti-
dens fordringar, och med förutsättning att
sfolket:s manhga beslutsamhet alltid i rätta ö-
sgonbliicket genomdrifver denna uppfyllelse.
Att denna vaksamhet och beslutsamhet utgöra
vrundvilkoret för ert lands storhet och lycka.
inrebär, efter min åsigt, den mest tröstrika
förbkoppningen för den betryckta mensklighe-
ten; ty jag hyser den fasta öfvertygelsen, att
Englands frihet och makf stå i de närmaste
förhållanden till hela det öfriga Europas öden
och frihet.
Icke utan skäl uppblicka mina landsmän
of alla andra Europas betryckta folk till er,
såsom till en äldre broder, hvilken Försynen
ej förgäfves har förlänat den kraften att leda
mensklighetens öden. En utmärkande omstän-
dighet för er folkstam, en omständighet af icke
ringa betydelse för våra strider är den, att.
denna stams politiska tänkesätt äro spridda
kring hela verlden, och att det icke är min-
sta de!en af er ära att engelska folket tycks
ha beslutit att träda i spetsen för verlden med
sdessa tänkesätt, så fruktbara på de högsta
welsignelser.
Engelska folkets deltagande för mitt blö-
damde, kämpande, förtrampade, men icke för-
kroggade fädernesiand (Bifallsrop) är ett tec-
ken, men icke det enda, hvarigenom Eng-
land förkunnar sig vara beredt att öfvertaga
detta sköna kall att vara mensklighetens äl-
dre broder. Ehuru England icke har att
frukta något omedelbart anfall på sin frihet,
vet det dock att dess lycka och dess fram-
gångar, som bero på en ständig utveckling af
a Ach ar elkidEit Icke kunna
Nn
l
S
1
n
ö
S
1
I
!
l
f
1
i
i
j
RE a
r
EF
i