AT bg all HAUaUL AUIISE MO 8 od TO YRe
folk, som man dock i tal och skaldestycken go:
ständigt hugsvalar med dess surgamla frihet,, nu
men det har dock i sjelfva verket passerat vis
helt nyligen midt ibland oss. fäl
.NyNE . I
Till denna nu omförmälda tolkningen afen
allmänna hnshållningens, omfång hörer äf- ing
ven att regeringen anser sig berättigad att, cft
ler den så behagar, ensam förordna om allt ifri
slags polis öfverhufvud, icke blott den större en
och generella, utan ock den lokala, då ord- låt
ningens vidmakthållande likväl företrädesvis gå!
synes vara ett åliggande och en rättighet som sk
borde tillhöra kommunerna i hvarje ort förjåte
sig, hvilket också förr varit fallet. Men här het
såsom alltid visar det sig, huru all makt, när!
den är okontrollerad af en stark motvigt från lju
de styrdas sida, sträfvar att utvidga sig, in- de
cräkta på de enskilda rättigheterna och draga lull
lt åt medelpunkten. En början härtill är urg
jord i sjelfva regeringsformen, som tillerkänt dre
onungamakten rättigheten att utnämna sti- Vi
lernas borgmästare, hvilken befattning i Eng- på,
and och till större delen i Frankrike tillsät- är
tes genom val af kommunerna sielfva och tor
hvilket der anses såsom en serdeles vigtig nu
beståndsdel i folkets rättigheter. I den sed- uti
nare tiden har man vidare sett, hurusom ut- ka
nämningen af flera tjeastemän, hvilka fordom rät
förordnades af de förvaltande verken, numera cen
förklarats tillhöra konungen, t. ex. af krono- ge
fogdarna. Såsom ett annat exempel på en jor
sådan maktutvidgning kan anföras, att kom-ski
munerna icke ens äro tilltrodda så mycken ni
fullmyndighet, att sjelfva få bestämma huru po
många näringsställen inom en stad skola fin- or
nas, utan detta skall, enligt en så nyligenka
som är 1848 utfärdad förordning, afgöras afde
;konungens befallningshafvande., oaktadt det nö
väl synes, som om hvarje orts samhälle för då
sig både borde vara nog fullmyndigt och bäst lig
tillfälle att sjelf bestämma detta utan för- ga
myndare. ste
Under allt detta går samma tendens ut på, sä
att inom embetsmannahierarkien sjelf draga hu
all makt till de högsta dignitärerna, som i på
sin tur äro godtyckligt afsättliga, samt att sig
försänka alla de underordnade till den största all
möjliga obetydlighet, såsom blott skrifvare. i:
Det färskaste beviset härpå ärregeringens ny-
ligen utfärdade föreskrift, att om landssek- af
reterare och landskamrerare, vid afgifvan- he
de af något underdånigt förslag från konun- ba
gens befallnipgshafvande till regeringen äro af oc
skiljaktig mening med landshöfdingen, så får m
deras skiljaktiga tanka icke åtfölja landshöf-lun
dingens till regeringen, som sålunda visat, te;
att den icke ens vill veta af de upplysningar, sk
de nyssnämnde embetsmännen möjligen kunna m
lemna såsom skäl för en annan tanka än den h
godtyckligt afsättliga embetsmannens. fö
Att konungen har högsta befälet öfver krigs- i ur
makten till lands och sjös är likaledes be- ni
kant, och detta tillhör naturligtvis såsom en ät
ni åvändighet den verkställande makten; men os
vertill behöfdes icke nödvändigt höra den en- nc
våldsmakt, som nu äger rum 1 bestämmandet in
af alla krigs- och disciplinärlagar inom armåen fö
och flottan, hvarpå likväl så många medbor- fö
gares rättigheter bero, serdeles sedan bevä- de
ringssystemet är infördt, och i samma mån m
som dessa disciplinärlagar afvika ifrån de van- re
liga och äro drakoniska ända derhän, att m
dödsstraff påbjudas för de obetydligaste sub- m
ordinationsförseelser äfven i fredstid och
utom sjelfva tjensten, i samma raån kunde de ta
äfven vara i behof att pröfvas och godkännas de
af representationen. m
Dessa äro, i största korthet sammanfattade, ar
regeringsmaktens attributioner, och ändå på by
långt när icke alla, ty förmynderskapet går m
ända derhän, att icke ett aktiebolag för en fa-d
briks drifvande får stiftas i Skanör eller Luleå,or
utan att stadgarna måste underställas regerin- fu
gen till sanktion (om nemligen lagen skalllfö
strängt efterföljas), och att icke en inskriftst
får sättas på något slags offentlig byggnad
eller monument, utan att konungen skall gifval d
sitt tillstånd dertill. rå
Lägg härtill, att Konungen utnämner tillloc
embetsman hvilken infödd svensk man hanlp
behagar, utan all annan inskränkning än delh
förut nämnda förbehållen i afseende på bi-lar
skopar och borgmästare, samt hvad som äre
bestämdt om de civile embetsmännens reli-li
gionsbekännelse och angående utlänningarslat
inträde i statens tjenst. Visserligen heter det:!h
Konungen göre vid befordringarna afseende på
de sökandes förtjenst och skicklighet, icke på
deras börd; men denna föreskrift innebär in-
galunda att de som utnämnas, äfven till de i
vigtigaste civila embeten, behöft dokumen-
tera skickligheten, hvarken med betyg att?
de undergått civil examen, eller att de ega or
någon praktisk rutin eller kännedom om de ti
embetens åligganden de skola bekläda, ellerno
ens hafva genomgått något universitet. Nå-k
Igra års utöfning af en garnisonstjenst eller
hofcharge gifva, så snart regeringen så beha-l.
gar, tillräckliga anspråk på företräde framförl;
de mest fullständiga bevis, vare sig om kun-ls
skaper eller tjensteutöfning, och man vet hvad
erfarenheten från de förflutna tiderna och det
I oconservativt reformerande systemet under
konung Carl Johans regering i detta fall har
att förmäla, samt hvilken uppmuntran soml4
härigenom blifvit lemnad ät de unge män,
som inträda på tjenstemannabanan utan börd !
eller förmögenhet, att vinnlägga sig om verk-I
lig duglighet!
Med detta inrymmande af en snart sagdt
oinskränkt makt I alla riktningar åt styrelsen
trodde de välmente grundlagsstiftarne sig dock
sätta en kontroll emot missbruken och usur-
pationerna deraf och lemna ett säkert instegl,
åt nationens vilja, uti svenska folkets sjelf-lj
beskattningsrätt genom rikets ständer allena
vid allmän riksdag, och i ständernas ritt att:
pröfva och bevilja alla till styrelsens gängl
nödvändiga penningeanslag. Medgifvom äf-l;
ven, att denna motvigt vore ganska stor, om
l vår ståndsrepresentation innebure ett verkligt
uttryck af folkets vilja och tänkesätt. Men
vi behöfve icke spilla många ord, för att åter-
Ikalla i minnet hvad hela Sverige vet, hurul.
Idet i detta afseende står till med våra riks-l:;
dagar, helst vid den utbildning som riksdagstak- :
tiken numera vunnit och med de medel somlc
, regeringen har, när den vill begagna dem,
Tatt maniera dessa angelägenheter genom rid-:
— om nm - -