fton ännu voro begge välbehällna.
— Frän Öregrund skrifves den 28: Den 235 dennes
nkom här på banken skepparen N. P. Sjöberg, slu-
en Carolina, från Kallviken destinerad-tåll Stock-
iolm med strömming och smör, och anmälde att han
len 16 dennes söder om Norrskären 1 häärdt väder
örlorat däckslasten, omkring 60 tunnor stitrömming.
amma dag inkom här i hamnen skeppareen Strand-
erg, gal. Venus, från Sundsvall till Stocktholm, in-
ehafvande ved och bjelkar, i marvatten för att lossa
ch pumpa läns.
— Förl. lördags morgon föll från en rå på den
rän Gefle utgående briggen Juno, itrakten af Björn,
onstapeln Nymalm i sjön och omkom.
Uti Gefle beskrifves stormen på följande sätt:
Natten till den 29 Okt. kl. 1 började härstädes en
storm af sydost och ostlig med tjock snöyrra och is-
bark, som, om den inträffat under en kallare och
snörikare ärstid, ej i minsta män stätt efter (29) Ja-
nuari-stormen förlidet är. De mänga personer, hvilka,
iksom vi, de rasande vindarne till trots, begifvit sig
it till brobänksändan, skola säkert aldrig glömma an-
olicken af den till vildhet upprörda hafsbugsten, hvars
kummande störtvägor läto en och hvar meed bäfvan
ch fasa sluta till deras olyckliga belägemhet, som:
oro lemnade till redlösa rof för. sjön och. brännin-
sarne derutanföre. Hvad på sjelfva landbaclken kunde:
erfaras var den ovanliga vattenhöjden, som middags-
tiden den 29 stod nära 5 fot högre än eljest vid
jemnt vattenlag. I följd deraf hade redar på mor-
gonen de tre hushäll, som bebo en öster i staden och
nägot afskildt från alla öfriga belägen gård, med
förskräekelse märkt sig vara rent af kringflutne, samt
lätit på bät transportera sig derifrän. På Näringen
blef en med bräder lastad båt vräkt mot land; på
södra brobänkssidan stod en brädstapel till hälften:
under vatten; flera bätar kastades upp pålind; skep-
pet Primus lösrycktes och lade sig tvärs öfver än.
Men utom dessa olägenheter har man ock stt beklaga
verkliga olyckor och förluster. De, hvilka man hit-
ills känner, äro följande: På skeppet Sofia från Gefle,
kapten A. Wollin, som i tisdags afgick härifrån och
vä e. m. lade sig till ankars på Gråbergsdjupet,
sprang kl. 6 på onsdagsmorgonen babordis ketting,
hvarigenom det kom i drift och dref ned rå refvet
atanför Bönans fyrtorn, 50 famnar ifrån lammd. Kl. 7
på morgonen kapades masterna, och dereftcer läg far-
tyget temligen stilla på refvet, men ingem kunde, i
anseende til! stormen, komma frän fartyget till land
eller tvärtom. Men på e. m. bedarrade stormen nä-
got och vinden gick på nordost, då af plankor för-
färdigades en flotta (båtar funnos icke, emedan den
större slupen hade krossats vid den ena mastens falk
och den mindre blifvit borttagen af stormen), hvarpä
i ätskilliga omgångar besättningen kom i land. Kap-
ten W:s fru, sem redan gätt ombord för att resa med
sin man, fick i dess ställe dela hans öde och på nä-
gra bräder läta vräka sig till lands! I thoorsdags, se-
dan vinden redan stillat, börjades berganadet af in-
ventarier; i går arbetades med lossningen af lasten;
ty fartyget har mist botten och är således i fullkomligt
vrak, — En skeppare Ramgren, förande sslupen Pro-
beraren, hemma i Nyland, som vid Limön intagit
kalk och inkom i Bönahamnen den 28 på e. m.,
drefs under stormen på land, sä attslupen nu, sedan
vattnet fallit, står så godt som torr; derigenom att
fartyget stär nedbäddadt i sanden, har det dock ej
tagit nägon skada, och torde, sedan lastenlossats och
vattnet höjer sig, kunna äter komma flott. — Skador
ä andra skepp äro: a) briggen Neptunus, kapten Ör-
ling, har drifvit upp på Sörgrundet och mistat roder
samt en del af kölen; äfven har det mäst lossa la-
sten för att komma af grund och lägga sig å varfvet
för att reparera; b) skeppet Johanna, kappten Nord-
qvist, har mistat bogspröt och fockmast samt fätt
hela styrbordssidan ramponerad genom skceppet Wil-
helmina (kapten Norman), som kom i drifft och för-
bogs om Johanna; Wilhelmina fick aktersspegeln och
hytten på däck förstörde samt krysstångem afbräckt;
ec) norska briggen Picaro, kapten Jenssen, dref på
grund utanför Sörgrunden och wtötte härdt pä, så att
den mäst lossa lasten och uppgå till varfs för att re-
parera. En menniska har ock omkommit, nemligen
fyrvaktaren vid Bönan, säsom man tror under försök
att gå från fyrtornet öfver till byn. Liket var till
fredagsmiddagen ej äterfunnet. ÅA fyrvornet vid Bö-
nan lärer ingen skada skett. ä
An
— Då Aftonbladet nyligen tog sig friheten
framställa några anmärkningar i anledning af
en artikel i Östgötha Correspondenten, hvari
yttrades den förmodan, att konseljens verk-
samhet eller riktning, efter friherre C. Oi
Palmstjernas inträde derstädes, skulle kormma
att blifva af en konservatift reformerande be-
skaffenhet, och tillät sig fråga hvrad som
egentligen menades med denna benämning,
hoppades vi knappast att omedelbart derefter:
erhålla ett biträde till hvad vi yttrat, från sjelfva.
Morgonbladets sida. Sistnämnde blad fann
emellertid Östgötha Correspondentens artikel
så smaklig, att det reproducerade densamma.
När nu Morgonbladet, som bekant är, upp-
trädt såsom en motståndare till den reforme-
rande och liberala pressen härstädes,, så torde
Östgötha Correspondenten häraf yytterligare
finna, huru äfventyrligt det är attbeggagna så-
dana sväfvande uttryck som det ifrågzavarande,,
hvilka i sjelfva verket tjena till ingenting an-
nat, än att underhålla illusioner och förvil-
lande föreställningar.
Öfverhufvud torde orsaken till det feno-
menet, att publicister af liberal och reforme-
rande tendens ännu kunna hafva framför sig
en tanka på någonting, som kan kallas kon-
servatift reformerande här i Sverge, härleda
sig deraf, att en och annan icke synes hafva
gjort sig reda för, dels huruvida detta uttryck
1 sig sjelf har någon betydelse, dels också.
hvad det är som först och främst hos oss
tränger till reformer. Den förra frågan anse
vi för närvarande mindre nödigt att serskildt
besvara, då den, såsom nyss är nämndt, in-
nefattar en sammansättning af tvenne hvarandra
rakt motsatta begrepp; men åen sednare synes
så mycket angelägnare att få så utredd, att
några tvetydigheter i det afseendet icke mera
må återstå.
En sådan utredning är också ingalunda
svår, emedan de faktiska materialierna dertill
i öfverflöd ligga för handen. Hela vår inre
historia sedan år 1809 har nemligen efterhand
allt mer och mer bidragit att ådagalägga, att
de garantier, som grundlagsstiftarne sannolikt
åsyftat att genom regeringsformens föreskrif-
ter på papperet gifva folket emot regerings-
maktens godtfinnande, äro så svaga, att det
beror ensamt på regenten sjelf och mans kon-
selj, huruvida de skola erhålla någson bety-
delse, eller endast utgöra ett sken occh en om-
klädnad, inom hvilken de styrandie allena
besluta och hålla folket i omyndigghet, om
icke beqvämare, åtminstone mindre :äfventyr-
ligt, än sådant kan ske under en erlkänd en-
våldsstyrelse.
I detta afseende visar sig förhållandet ena-
handa, antingen man betraktar styrelsemaktens
förhållande inom sig, eller statsmakternas för-
hållande sins emellan, eller förhållandet mel-
lan representationen och nationen. Låtom oss
kasta en hastig återblick på dessa afdelnin-
gar hvar för sig.
Grundlaoen säver visserligen. attt konun-