FORTET At UIMAGAT SVS ULD VLH Ul Lala VIN VI ppt till folket. Om den nye handelsministern Casabianca kan ingenting annat sägas, än att han är folkrepresentant och Bonapartist af renaste vatten. i Fortoul, sjöministern, har, såsom en korrespondent! uttrycker sig, för sin utnämning förmodligen att! tacka sin skicklighet att segla med den vind som bläser; han lär nemligen förut hafva varit intim vän med Pierre Leroux, Jean Renaud och Lamennais. Eljest hänner man hos honom ingen merit som kunnat för honom bana vägen till hans nya embete. Lacrosse, minister för allmänna arbeten, har varit vice presidtnt i nationalförsamlingen; han visade sig i Rue-des-Nyramides-föreningen vara en förklarad an-. hängare af vallagen. Krigsministern Leroy de Saint-Arnaud har förut varit anstäld i Mgerien, hvarest han, enligt pästående af 1a Correzspondance Generale, det enda blad som tager sig föör att prisa de nya ministrarne, med framgäng kämpsat mot Kabylerna. Charles Giraud var äfven undervisnings-minister i det provisorriska kabinett, som skötte affärerna, då Michelet bllef utesluten ur College de France. Denna åtgärd wtgick naturligtvis närmast från Giraud säsom undervisningsminister, hvilken ock vid denna ätgärds försvarande från tribunen utvecklade en icke sä obetydlig vältalighet. La Patrie och Le Moniteur Parisien, Elystes förklarade organer, våga icke loforda det nya kabinettets ledamöter, utan förklara endast i allmänna ordalag att den yna ministeren består af välsinnade män. Le Messager de V Assemblee, den konservativa majoritetens organ, säger: Republikens president har ändtligen gifvit franska nationen en minister. Man läser och läser om igen. Den officiella Monitören innehåller verkligen inga tryckfel. Kejsar Napoleons brorson har sjelf läst korrekturet. Herrar Corbin, Blondel och Fortoul äro verkligen justitie-, finansoch sjöministrar. Skall man skratta eller blifva förargad? Då man tänker på de nya ministrarne, så skrattar man ; då man tänker på Frankrike, blifver man uppbragt. ;Hvad? 1789 års Frankrike, de 13 restaurationsårens Frankrike, den adentonåriga Juli-regeringens fria och intelligenta Frankrike; — Frankrike, som till ministrar haft en Necker, en de Serres, en de Villele, en Chateaubriand, en Martignac, en Casimir Perier, en Soult, en Thiers, en Guizot, detta samma Frankrike ser nu i spetsen för sig hr Blondel och hr Corbin! ,Hvem är då denne hr Corbin? Hvem är denne hr Blondel? Hvilka äro då dessa statsmän, som icke ens finnas i Paris och icke heller så snart torde komma dit, efter som två af deras embetsbröder sköta deras portföljer? Ingen menniska vet det! Hafva de fått del af verkställande maktens programm? Eller hafva de mottagit sina befatlningar utan att veta, hvad man fordrade af dem? Man vet icke! Den vigtiga mannen i kabinettet, dess hufvud är hr Giraud. Visserligen kan hr Giraud betyda niågot, om man jemför honom med sina kamirater; men om man betänker, att hr Giraud vear den obetydligaste ledamoten i ett betydelselöst interimistiskt kabinett, så baxnar man öfver att nu få se honom i spetsen för en definitiv ministår.v Permanensutskottet, som sammanträdt för att taga kännedom om den nya ministerens bildande, mottog tyst underrättelsen härom. Den ansåg det nya kabinettet icke vara värdt någon diskussion. General Bedeau uppläste såsom ordförande namnen på presidenten Bonapartes tjenare. Är det allvar?, frågade en hr de Mortemart. Efter denna fråga, inföll hr Dufougerais, vxäro både situationen och ministeren bedömda. Ingenting, återstår således, hr ordförande, mer än att upphäfva sessionen. Så skedde också. Ingen vidare diskussion förekom. Då utskottets ledamöter utgingo, sade en af dem till en annan: Det är ju endast en brefbärare-minister; den har endast blifvit sammansatt för att framlemna ett bref (det väntade budskapet). Det är möjligt,, svarade den andre, men i alla fall är brefvet icke frankeradt! Emellertid har det nya kabinettet uppväckt ett visst misstroende, helst flera af ministrarne äro kända för ganska starka bonapartistiska sympatier. En korrespondent i LIndependance Belge yttrar: Allt antyder en tilltagande antagonism melJan republikens president och lagstiftande församlingens majoritet. Sjelfva L Union börjar i dag röra på stormklockan och jag skulle nästan vilja förespå ett förestående utrotningskrig mellan de båda statsmakterna, om icke kriget nu vore ändå omöjligare än freden! På börsen har den nya ministerens utnämning blifvit så godt som utan verkan. Femprocentsfonderna stego först ungefär 20 centimer ocih föllo derefter åter omkring 30 centimer. ((Jemför nedan.) Flera minister-kombinationer, dels och isynnerhet med Billault, dels med Augustin Giraud, dels äfven med andrafpersoneri spetsen, hade förut misslyckats. Derefter uppgjorde man äter en ny kombination med Ducos i spetsen; men äfven Ducos ville icke gå in på de vilkor som republikens president fordrade, utan drog sig tillbaka. I ;Moniteur Algerien för den 20 Oktober berättas, att general Cuny undertryckt de oroligheter, som förekommit bland några Kabylstammar i Dellysbergen i östra delen af Algerien. Kommeenderande generalen öfver det i belägringstilllstånd försatta Nictvre-departementet, Pellion, Ihar utfärdat en ganska häftig proklamation tilll innevånarne i Nevers. Han förkunnar attt belägringstillståndet blifvit proklameradt för att beskydda hederligt folk, och för att med största stränghet näpsa orostiftarne. Den dag är kommen, heter det, då terrorismen måste stå på andra sidan; de måste darra, som ailtid fört folkets namn och intresse på tungan, men hvilka det sanna folket förnekar såsom en hop aflösdrifvare, röfvare och mordbrännare. De sednaste oroligheterna i Cherdepartementet, som företallit under den liiberalaste regering, tadlar generalen på det skiarpaste och hoppas, att alla hederliga invåmare i Cher-departementet skola understödja honom på det kraftigaste. I sammnanhaneg -härmed berättas att åter isen