nake då han visade sig mig fullkomligt vär-
lig. Han förrådde ännu mycken lättsinnig-
wet, hvarifrån fadren önskade honom befriad,
nnan han tillät honom att gifta sig. Mig
sade han det väl icke, utan föregaf blott vår
mgdom; men sonen och äfven min far hade
han delgifvit denna åsigt, och den sednare
jackade honom för denna försigtighet.
James bessökte oss nu dagligen och min
särlek tilltog för hvarje dag; jag räknade mi-
vuterna till dless han kom och glömde tim-
marne då ham kommit. Min far. dertill upp-
fordrad af James far, hade på honom ett
vaksamt öga och tillät aldrig att man såg oss
tillsammans ffentligt eller att jag blef allena
med honom. Jag ansåg detta blott för en
anstindighettegel och om jag än fann det
hårdt, att blott få tala vid min älskade i mina
föräldrars eler andra vittnens närvaro, så
motsatte jag mig dock icke min fars befall-
ning, utan hindlade derefter.
Aderton nånader hade på detta sätt för-
lupit; jag va densamma för James, men icke
han för mig; det kände jag, utan att i början
tillstå det för mig sjelf, ännu mindre yppa
det för en tredje. Mina lätta antydningar till
James sjelf funno blott förebråelser eller be-
dyranden om obrottslig trohet. O, huru lätt
döljer man för sig sanningar, som medföra
döden, och huru lätt öppnar sig bröstet vid
hvarje försäkiran, som ifrån oss kan aflägsna
en tröstlös frramtid!
Min mor undgick dock icke min bedröf-
velse, lika lititet som orsaken dertiil: hon rå.
gjorde derovv med min far, som icke vi
något bättre medel ön att påskynda vårt g
termål. Mem Gud ville icke detta; ty innan
min far ha derom tila med James far,
dog denne plötsligt, träffad af slag, och t0-
nen hade nu, i sin sorg och derigenom för-
anledda många göromål, bästa förevändning
att fördröja bröllopet och inskränka sina be-
ä-