nake då han visade sig mig fullkomligt värlig. Han förrådde ännu mycken lättsinnigwet, hvarifrån fadren önskade honom befriad, nnan han tillät honom att gifta sig. Mig sade han det väl icke, utan föregaf blott vår mgdom; men sonen och äfven min far hade han delgifvit denna åsigt, och den sednare jackade honom för denna försigtighet. James bessökte oss nu dagligen och min särlek tilltog för hvarje dag; jag räknade mivuterna till dless han kom och glömde timmarne då ham kommit. Min far. dertill uppfordrad af James far, hade på honom ett vaksamt öga och tillät aldrig att man såg oss tillsammans ffentligt eller att jag blef allena med honom. Jag ansåg detta blott för en anstindighettegel och om jag än fann det hårdt, att blott få tala vid min älskade i mina föräldrars eler andra vittnens närvaro, så motsatte jag mig dock icke min fars befallning, utan hindlade derefter. Aderton nånader hade på detta sätt förlupit; jag va densamma för James, men icke han för mig; det kände jag, utan att i början tillstå det för mig sjelf, ännu mindre yppa det för en tredje. Mina lätta antydningar till James sjelf funno blott förebråelser eller bedyranden om obrottslig trohet. O, huru lätt döljer man för sig sanningar, som medföra döden, och huru lätt öppnar sig bröstet vid hvarje försäkiran, som ifrån oss kan aflägsna en tröstlös frramtid! Min mor undgick dock icke min bedröfvelse, lika lititet som orsaken dertiil: hon rå. gjorde derovv med min far, som icke vi något bättre medel ön att påskynda vårt g termål. Mem Gud ville icke detta; ty innan min far ha derom tila med James far, dog denne plötsligt, träffad af slag, och t0nen hade nu, i sin sorg och derigenom föranledda många göromål, bästa förevändning att fördröja bröllopet och inskränka sina beä