— Ibland de yttranden som förekommit tlp
landsortstidningarna i anledning af den sed-Ih
naste statsrådsutnämningen, haftse vi icke utan 2
förundran läst ett ox döme ar vår ärade kol-
iega.Östgötha-Correspondenten., rörande stats-
rädet friherre C. O. Palmstjerna, att neml.s
bemälde friherre skulle komma. att utöfva ene
konservatift reformerande verksamhet. Vilemna
allt värde åt den pietet som kan föranleda
tha-Correspondenten att v ilja säga en ar-
ighet ät friherre Palmstjerna, som länge va-
git landshöfding i Linköping. der Correspon-n
denten wtgifves och en bland dem somi denna
egenskapp fyllt sin plats. Men i afseende på
betydelseen af sjelfva uttrycket konservatift re-
formerantde, användt på friherre Palmstjerna,.
torde vi få anmoda Correspondenrtens förläg-
gare att lemna oss en liten upplysning hvad
dermed egentligen menas, med tilämpning på
den nyutnämnde statsrååsledamoten ? Är det
då icke sannt att friherre Palmstjerna underla
de förfiutna riksdagarna, och jemväl under denlna
sednaste, varit en af hofpartiets och den kon-n
gervativa riddarhusmajoritetens förnäm sta or-b
S
r
Baner, och ledare af riksdagstaktiken jemte ;
erkebiskopen af Wingård och presidenten von
Hartman:sdorft, m. fl., så att dessa trenne ko-)
ryfeer kwnnat tillsarnmans betraktas såsom ett!p
politiskt klöfverble.d? Har icke friherre Palm-s
stjerna jemväl stött i ett intimt förhållande till
sin frände gen-eraltulldirektören friherre Gyl-I:
lenhaal, som haft om hand åtskilligt af det H
inre machin-eriet; har icke friherre Palmstjerna v
i egenskap af ordförande i statsutskottet äf-Ir
vensom på riddarhuset varit en bland demlh
som försämligast bidragit att genomdrifva an-
slagen vid riksdagen, och deribland jemväll!
visat stort nit för militäranslagen och emot del,
imvändningar som från borgare- och bonde-ln
ståndens sida förekommit ? Har ej friherrel?
Palmstjerna lika väl som någon annan afrid-
Vrhosledamöterne, varit en antagonist emotl;
ex representationsreform med samfilda vall,
son kumde göra representantförsamlingen tilljz
ett uttryck af majoritetens tänkesätt i landet ? i
Om dessa frågor icke kunna annat än be-l,
svaras med ja, så hemställes till Östg. Cor- ln
respondentens redaktör, som författat och ut-I.
rgifvit Stockholms mysterier, huruvida icke dett,
treformerande elementet hos friherre Palmstjerna
stillifventyrs ännu kan ligga förborgadt inomj.
några Linköpings mysterier, hvilka det i sådan
händelse skall blifva högst intressant att få
framlagda i ljuset af vår ärade Linköpings-
7kollega; och att en sådan upplysning fordras.
det torde väl medgifvas, när man besinna
wsjelfva motsatsen emellan de båda epitheterna
k onservativ och reformerande, som här blifvit
s atte tillsammans.
Vi kunna dock väl begripa hvarifrån den
besynnerliga benämningen blifvit hemtad. Den
härleder sig från Sir Robert Peels ministör i
England. Robert Peel tillhörde nemligen en
lång tid helt och hållet det kon.servativa eller
Tory-partiet i England och hade på detta part
stor inflytelse genom sin utmärkta falang samt
ansågs såsom dess förnämste anförare. Närl!
derföre bemilde statsman med sin ljusa blick
först åtog sig att genomföra vissa koncessio-
ner såsom vilkor för att komma till styret.
och öfvertalade sitt parti att gå in derpä, så
uppstod i begynnelsen stort jubel i det lägret. !
at den anledningen att partiet då ansäg sig)
hemta en fördel af att göra den tanken förl
tillfället gällande, att det fordrades en kon-l:
servativ statsman för att genomföra behöfliga
reformer.
Men det visade sig snart, att detta var en-
dast ett talesätt, och en helt annan ton upp-
stämdes äfven när Sir Robert, med sin ljusa
och omfattande blick inseende, att engelska
folket fordrade och landet behöfde långt mera
vidsträckta statsförbättringar, egnade hela den
sista delen af sin glänsande statsmannabana
endast åt reformer i frihetens anda och i fol-
kete intresse. Då bytte Tory-partiets organer,
Morzing Post och konsorter, om språk ; dä van-
kades anathemer emot honom inom Lordernas
hus, ingen ångrade nu så mycket, som de kon-1
servative, uttrycket konservatit-reformerande.
och det. pris, som i sådan egenskap i förstone
hade bliifvit slösadt på den utmärkte mannen.
Förhållandet var i sjelfva verket, att sir Ro-
bert numrera visserligen icke var konservativ,
i den meniog som de konservative härstädes
fästa vid detta ord, utan helt och hället re-
formerande, fastän alltid på ett praktiskt och
at behofvet påkalladt sätt; ja till och med ra-
dikal, hvarföre också knappast någon på slu-
tet var så hatad som han af Tories. Och hun
han här bedömdes från personer af samm:
politiska färg, det kan man se af åtskilliga
artiklar i de förra årgångarna af Tiden.
Vi tilläga vid detta tillfälle detsamma som
vi Hera ganger förut yttrat i dylika fall, att
enting vore oss kärare, än att friherre Palm-
stjerna under sin verksamhet såsom statsråds-
ledamot skulle visa att han icke är konserva-
tiv utan. reformerande. Vi påstå endast att vi
icke hitttills kunnat varseblifva några märk-
bara bemödanden af honom i den sednar
fktningen, men väl hurusom hans hufvud-
sakliga statsmannaverksamhet gifvit anledning
att anse honom vara en motständare till re-
formerna. Det är derföre vi tagit oss frihe-
ten framställa denna interpellation, emedan man
bör undvika alla sväfvande uttryck som kunna
bidraga att underhålla illusioner.
RJ Vv
—- Med sistlidne tisdag utlopp den fataliedag, som
tgifrarem af Post- och Inrikes idningar, hr J. Car!
Hellberg, i sitt bekanta sändebref hade föreskrifvit
hr L. J. Hjerta för att afgifva utlåtande öfver den
fråga, som vid ett tillfälle under hr Hjertas frånvaro
hade blifvit framställd i Aftonbladet i en polemik med
Posttidningen, nemligen den frågan: när den enda
officiella tidning landet ege skall lära sig takt och
vatt. rättskaffenhet och urskiljning? hvarpåi svarades: