hude Rd SVD AR J Av MS IM GIL MATIVA Alalva nar
gon upprättelse, dels derföre att jag ej har tit:i öm-
tåliga nerver, i afseende ä min person, dels derföre
att jag funnit tit:i ansträngningar högst oskadliga,
ehuruväl jag alltid skall erkänna den goda viljan
(Ut desint vires ete..) När den verkligt förorättade
läter sig nöja, så borde den förorättande åtminstone
ej framstå och kräfva upprättelse.
Örebro den 27 Oktober 1851.
S. 4. Hedlund.
Rikets Ständers vigtigare skrifve!ser vid
sista riksdagen.
(Forts. från N:o 249.)
Rikets Ständers skrifvelse af den 5 Juli 1851,
angående inrättande af särskilda domstolar
för behandling af brottmål rörande häktade
personer, är af följande innehåll:
Vid pröfning af hos Rikets Ständer framställdt
förslag derom, att riket mätte, utan afseende på lä-
nens och häradernes nuvarande gränsor, fördelas i
vissa distrikter, af hvilka hvartdera borde utgöra dom-
kretsen för en brottmälsdomstol, till behandling af
mäl rörande häktade personer, samt att dessa dom-
stolar, bestäende af en lagfaren domare med tvä bland
fastighetsegare i stad eller på landet utsedde leda-
möter, skulle, så vidt ske kunde, alltid förläggas uti
residens- eller andra städer, hvarest distrikternes ran
sakningshäkten vore belägna, hafva Rikets Ständer
ansett en förändring i lagstiftningen för nu ifråga-
ställda ändamål destoheldre vara behöflig, som der-
förutan svärligen, åtminstone förr än i en obestämd
framtid, finge erfaras de välgörande verkningar, som
i första rummet varit afsedda med den här i landet
påbörjade fängelsereformen, hvarom förekommit, dels
att Rikets Ständer redan vid 1840 ärs riksmöte ut-
talat den åsigt, att cellfängelset egde, säsom ransak-
ningshäkte, ett ostridigt företräde framför vära garila
häkten, och jemväl anslagit betydliga medel för att
användas till uppförande af nya läns-, härads- och
stadsfängelser, inrättade efter cellsystemet, eller med
andra ord nya ransakningshäkten, ehuru samma me-
del ej på längt när voro tillräckliga för det äsyftade
ändamälet, hvadan ock byggnadsföretagen hittills huf-.
vudsakligen blifvit inskränkta tilllänshäkten, af hvilka
10 äro fullbordade och det 11:te under arbete, dels
ock att, sedan det genom E. K. M:ts nädiga förord-
ning den 20 November 1845 blifvit stadgadt, att,
utan hinder af domsagornes nuvarande indelning,
särskilda härader, efter thy som Konungen derom
förordnar, mä hafva gemensamt häkte, inrättadt för
de häktades förvarande i enrum, sä ock, i närheten
af det häkte, gemensam tingstad, hvarest ransakas
och dömas må i brottmäl, der häktad person tilltalas
för gerning, den han begätt inom nägot af de hära-
der, för hvilka häktet gemensamt är, men att ran-
sakning och dom i sädant mäl tillhörer den härads-
rätt, inom hvars domvärjo gerningen, som ätalas, är
begängen, dock sä, att nämnd äfven fär tagas frän
annat af de till samma domsaga hörande härader,
för hvilka häktet gemensamt är, justitiestatsministern,
under den 17 Februari 1847 afgifvit underdänigt för-.
slag till reglering af rikets så väl läns-, härads- och
stadsfängelser, som domsagor, enligt hvilket det skulle
komma att, utom 24 länsfängelser och ett fängelse
för Stockholms stad, erfordras 106 särskilda stads-
och häradsfängelser säsom ransakningshäkten. i
Ehuru detta förslag, sä vidt det innefattar plan;
för fängelserna, ej afvikit från de äsigter, Rikets!
Ständer tillförene i ämnet uttalat, synes det likväl
Rikets Ständer vara ostridigt, att planens genomfö-
rande på det föreslagna sättet skulle blifva för sta-;
ten alltför betungande, och att, om än samhället ville
vidkännas derför nödiga oerhörda uppoffringar, det:
afsedda ändamälet i allt fall knappast kunde vinnas,
synnerligast i anseende dertill, att, efter Rikets Stän-
ders omdöme, jurisdiktionerna likasom fängelserna!
blefve alltför mänga och inskränkta, hvarigenom vä-
sendtliga hinder skulle uppkomma ej mindre för er
näende af den med cellfängelsers inrättande äsyftade
fördel att kunna under ransakningstiden afskilja fånge
från all beröring med andra personer och yttre före-
mäl, helst dylika fängelser, för att motsvara en sä-
lan bestämmelse, erfordra en mera noggrann och i
sjljd deraf kostsammare administration, än att den-
samma lämpligen skulle kunna för de på landsbygg-
len uppförda små fängelser tillvägabringas och upp-
ätthällas, än ock för beredande af nödig skyndsam-
het uti brottmälslagskipningen.
Dä emellertid nägon fullständig förbättring i be-
örda lagskipning icke är tänkbar förr än forsling af!
ängar från det ena häktet till det andra kan, så vidt :
möjligt är, undvikas, fängarne under ransakningen
förvaras i enrum samt ransakningar med skyndsam-
het företagas och utan uppehäll fortgä, hafva Rikets
Ständer funnit en sädan förändring i dessa förbällan-
len vara af ögonblickets behof päkallad; kunnande,
efter Rikets Ständers äsigt, detta mäl snarast och sä
krast vinnas på det sätt, att behandlingen af brott-
mäl om häktade personer öfverlemnas ät domstolar,
vilkas domskretsar äro mera utsträckta än nuvarande
underdomstolarnes. Derigenom skulle ransaknings-
näktenas antal och till följd deraf jemväl kostnaden
för fängvärden förminskas, särdeles som länsfängel-
serna torde till en del motsvara behofvet af ransak-
ningshäkten, enär nägra af länen kunde utgöra er
lomskrets hvartdera, samt, derest dessa häkten alltid
kunde förläggas i städer, brottmälsransakningarnt
ämpligen skulle öfverlemnas ät samma städers dom-
stolar, och något behof af särskilda brottmälsdomsto-
ar följaktligen ej komma i fråga. Hvad Rikets Stän-
ler sålunda ansett skola blifva af välgörande infly-
ande på lagskipningen är äfven redan af statsmak
erna anvisadt genom 1845 ärs högstberörda nädiga
förordning, i det att, likasom flera härader, hvilka
var för sig utgöra en sjelfständig domskrets, ehurv
le tillsammans innefatta en domsaga, efter samme
författning, kunna hafva en gemensam domstol, di
räga är om brottmäl rörande häktade personer, si
skulle nu, med utveckling af denna i lagstiftningen
sälunda redan erkända princip, tvä eller flera dom-
sagor kunna i omförmälda hänseende läggas unde:
samma domstol.
Med anledning häraf, och som Rikets Stände:
unnit sig vara urständsatte att ingä i de undersök-
ningar, som fordras för att rätt bedöma, i hvad mår
len ena eller andra af förbemälda planer kan i eko-
nomiskt hänseende vara fördelaktigare, men företrä-
det af den grundsats, hvarpä den ena eller andra
planen sig stödjer, synes böra afgöras, få Riket:
Ständer, under åberopande af hvad bär ofvan blifvi:
anfördt, hos E. K. M:t und. anhälla, det täcktes E.
K. M:t låta undersöka, huruvida det med celifängel-
set, säsom ransakningshäkte, äsyftade ändamäl ickt
skulle säkrare och fullständigare vinnas samt mindrt
kostnader för statsverket uppkomma dymedelst, att
riket indelas i större distrikter, hvartdera omfattandt
ett helt län eller flera domsagor och försedt med ev
för distriktet gemensamt cellfängelse, vid hvilket ai
lertill särskildt förordnad domstol eller domstolen ;
den stad, der fängelset kunde vara beläget, ransaka:
och dömas borde angäende gröjre brott, begängns
inom distriktet, eller sådana, för hvilka de anklagade
blifvit i häkte inmanade, än derigenom att fördel
ningen sker i en mängd mindre distrikter med stads-
och häradsfängelser i alla landsorter, för ransaknings-
fångars förvarande, och handläggningen af omför-
mälda brottwål fortfarande bestrides af nuvarande
allmänna underdomstolar; äfvensom att Eders Kongl.
Maj:t derefter ville till rikets näst sammanträdande !
ständer afläta nädig proposition i ämnet.v
Forts. följer
osa se
RÅTTEGHNACS- och POLISSAEER.
Landtmäteriauskultanten Bolins mål emot v. no
arien Franz Sjöberg om ärerörigt ryktes utspridandet
har i dag äter förevarit. Sjöberg var icke tillstäde:
;ch skall till nästa rättegängsdag hemtas till rätten.
Smellertid afaördes ett vittne, hvars berättelse för
Sjöberg är ganska besvärande,
— Hr Raine trvakfrihatemåäl omst4t 0 I färarar