förordade en annan person, hvilken dertill ock af Kongl. Maj:t i nåder den 8 December förordnades. Hvad kongl. kollegium uti berörde hänseende föreskrifvit, blef uti underdänig skrifvelse den 17 November allt år 1848 hos Kongl. Maj:t anmäldt, utan att kongl. kolleginm sedermera fått emottaga något nådigt förklarande derom, att dess åtgärd blifvit af Kongl. Maj:t i nåder ogillad. Den kongl. resolutionen af d. 1 dennes, kontrasignerad af statsrådet hr J. F. Fåhreus, lyder som följer: OSCAR c. Hos oss har landskamereraren i Örebro län J. O. Högström i underdånighet anfört besvär deröfver, att sedan det af Vär befallningshafvande öfver Örebro län uppgjorda underdäniga förslag till äterbesättande af den lediga kronofogdetjensten uti Vester-Nerikes fögderi blifvit för erhällande af kontrasignation till klaganden aflemnadt, utan att hans tanke i denna fräga blifvit af landshöfdingen i länet infordrad eller fätt till kansliprotokollet afgifvas, samt klaganden, af sädan anledning, uti en till Vår :befallningshafvande den 7 sistl. Mars ingifven skrift, reserverat sig mot det upprättade förslaget, under :anhällan att som i följd af Vär befallningshafvandes den 21 förutgängna Januari fattade beslut, att anteckning af skedd reservation icke finge i utgående j expeditioner göras, någon dylik anteckning icke kunnat af klaganden ä det und. memorialet verkställas, j Vär befallningshafvande mätte låta nämnde reservation få remisshandlingarne ätfölja; så har Vår befall,ningshafvande under den 10 i nyssnämnde mänad resolverat, att Vär befallningshafvandes ofvanomförmälde den 21 sistl. Januari gifna beslut skulle lända klaganden till efterrättelse, i följd hvaraf bans skrift endast komme att läggas till landskansliets handlingar; anhällande klaganden i underdänighet, det Vi, med ändring af den öfverklagade resolutionen, mätte i nåder föreskrifva huru för framtiden borde i lika beskaffade fall förhällas. .Sedan J, till följd af nådig remiss, efter det Vår befallningshafvande öfver ofvannämnde län blifvit hörd, under den 5 sistl. September afgifvit edert underd. utlåtande i ämnet, hafve Vi i nåder låtit Oss detta ärende föredragas, och dervid väl, lika med eder, ansett, att landshöfdingen vid upprättande af förslaget till kronofogdetjensten i Vester-Nerikes fögderi, bort inhemta landskamererarens mening; men då författningarne icke gifva anledning dertill, att landskamereraren eller landssekreteraren, då han i något mål är af annan mening än den, hvari landshöfdingen stadnar, eget rättighet att låta sin reservation, genom särskild skrifvelses biläggande, åtfölja den från landshöfdingen utgående expeditionen, och Vi alltså tillförene förklarat en så beskaffad reservation endast böra uti länsstyrelsens protokoll intagas, hafve Vi funnit den af landskamereraren Högström nu förda klagan öfver landshöfdingens vägran att låta Högströms såsom reservation mot förslaget till nämnde kronofogdetjenst ingifna skrifvelse förslagshandlingarne bifoga, icke förtjena afseende. Tillkännagifvande eder detta till svar och vederbörandes meddelande, befalle Vi etc. När en sådan förklaring tillförne gifvits säges icke; vi kunne icke heller bestämdt erinra oss det; men vilje påminnn oss, att något liknande fall egt rum på 1820-talet med framl. landshöfdingen Flach, och på 1830-talet med landshöfdingen von Kremer. Hvilket som i resolutionen menas vete vi ej; men det vete vi, att enhvar begriper huru olämpligt det måste vara, att på det sättet lemna åt en landshöfdings godtycke huruvida de öfver honom satte myndigheter och sjelfva regeringen skola få del eller icke af de meningar, hvilka landshöfdingeembetets begge ansvarige tjenstemän, landssekreteraren eller landskamereraren, äro både berättigade och ålagda, att vid målens behandlande afgifva. Också har sakens utgång väckt stor förundran hos dem som fått kännedom derom. Efter dessa handlingars inhemtande torde allmänheten icke finna våra anmärkningar på något sätt öfverdrifna. Vi tillstå att det väckt stor smärta hos oss, att se hr statsrådet Fåhrai namn såsom kontrasignation under en handling af sådant innehåll som den ifrågavarande, och att någon annan rådgifvare kunnat biträda densamma. Vi veta mycket väl, att det för närvarande betyder ganska ringa, om pressen protesterar emot maktinkräktningar och dessa småningom skeende försök att än på den ena än på den andra vägen tillintetgöra sjelfständigheten och skapa ett ökadt utrymme åt godtycke och allenastyrande; men det vore i allt fall en förödmjukelse, om något sådant kunde passera, utan att åtminstone hvarje offentlighetens organ, som äger något tecken till sjelfständighet, bögljudt deröfver uttryckte ett rättvist ogillande, enär åtgärden vid detta tillfälle är sådan, att den icke ens för konungen och dess rådgifvare sjelfve kan lända till ringaste upptänkliga nytta, utan blott och bart innefattar en hyllning ät förmansdespotismen. mn — Redaktionen har med dagens post från herr S. A. Hedlund emottagit, med begäran om införande i Aftonbladet, följande: