AR ÅA ee a Da ; sifikation af ärenderna, som finnes bestämd i. Ikongl. fördelningen den 23 April 1752; ty: Jendast i förening med dem utgör landshöf-, Idingen en embetsmyndighet eller är, med ett ord, Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Sist-. nämnde författning uppräknar nio klasser af Imål, hvaruti expeditionerna skola uppsättas af ! landssekreteraren, men hvilka tillika skola an-! . noteras i landskontoret och kontrasigneras af. Jlandskamereraren, med tillägg för de första. lsex klasserna, att landskamereraren i dem : Iskall afgifva skriftliga memorialer. Bland de! låterstående tre klasserna förekomma förslaIger till sådana beställningar, hvarvid uppbörds och räknings görande äro förknippade; och derom måste landskamereraren alltså desto-. heldre yttra sig muntl. som dels annotationen och kontrasigneringen annars skulle utgöra endast en tom formalitet, dels när 1752 ärs kongl. fördelning utfärdades, det till och med genom kongl. kammarkollegii cirkulärbref d. 13 Febr. 1740 var förordnadt, att de personer, hvilka till uppbördsoch räkenskapstjenIster blefve föreslagne, skulle förut examineIras och till deras skicklighet bepröfvas af i lanrdskamereraren, som står i ansvar och eger t hafva inseende, huru de sina tjenster förrätta. I Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfarande attvid ifrågavarande kronofogdeförslags upprättande icke tillkalla landskamereraren eller! inhemta hans mening, står således i fullkomlig ) strid med författningarna, som ingalunda låta landssekreterarens och landskamererarens biträde åt landshöfdingen i embetsåtgärder bero, såsom Eders Kongl. Maj:ts nuvarande befallningshafvande i Örebro län föreställer sig, på landshöfdingens egen uppskattning af sitt behof deraf och sitt förtroende till dem, utan oförtydbart göra det till landshöfdingens ovil-. korliga pligt, att i intet mål fatta beslut utan! att hafva öfverlagt med den föredragande och: kontrasignerande tjenstemannen. Det tillhör! Idenne att bereda målet, meddela upplysningar och yttra sin mening på samma sätt som i 23 kap. 5 S rättegångsbalken i afseende på måls behandling vid domstolarne är föreskrif-: vet; först derefter äger landshöfdingen att besluta; och denna nödvändiga ordning för ärenl t 1 t j ( l dernas fullständiga och grundliga handlägg-! ning får landshöfdingen ej åsidosätta af förment brist på förtroende till dessa tjenstemän, emedan de, oberoende deraf, blifvit genom Kongl. Maj:ts nåd. förtroende utsedde till; landshöfdingens ansvarige rådgifvare. Ip Häraf följer ock obehörigheten af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i det mål, hvarom nu är fråga, hafva sökt undertrycka landskamrerarens åsigt och hindra den! att komma till Eders Kongl. Maj:ts nådiga! kännedom , genom förbudet att låta den bito-a gas expeditionen. Då det är med biträde af. landssekreterare och landskamrerare som landsg höfdingen skall upprätta underdåniga förslag; till upphördsoch räkenskapstjenster, så ärot 1 6 r r G g e k k n ock förslagshandlingarna ofullständiga, om del ej bära vittne om alla de personers mening,!c som äro berättigade att vid förslagets upprättande deltaga. Eders Kongl. Maj:ts befall-!, ningshafvande vill ej erkänna behofvet af re-!, servationers bifogande i andra mål, än deml; som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag afgöras och i besvärsväg inkomma till högre auktoritets pröfning; men det är uppenbart, att sådant måste vara af lika vigt i underställningsoch förslagsmål, emedan i dem den pröfvande och beslutande myndigheten har att emottaga förslag och yttrande, icke af landshöfdingen ensam, utan afl, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och! således lika litet får af landshöfdingen hållas i okunnighet om hvad vederbörande expeditionshafvande och kontrasignanter upplyst eller yttrat, som i de mål, hvilka blifvit genomli besvär fullföljda. Hvad Eders Kongl. Maj:ts!S befallningshafvande till försvar för sin klan-? drade åtgärd i detta afseende anfört förtjenar, för öfrigt, i kollegii tanke, ingen vederlägg-1 ning. I Slutligen och då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förmodat, att E. Kgl. M:ts I 1 öfrige befallningshafvande i dylika fall handlat på enahanda sätt, får kollegium tvertom ils underd. yttra, att det är första gången kolle-ls gium erfarit någon af E. Kgl. Maj:ts befall-! ningshafvande göra ett sådant bruk af sin beslutande rätt, som det nu öfverklagade, i strid . med hvad författningarne så tydligt innehållal, och åsyfta; hvarföre ock kollegium anser lika öfverflödigt att deröfver, på sätt Eders Kongl.ls Maj:ts befallningshafvande i Örebro län hemf ställt, höra Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de öfriga länen, som att, enligt ; besvärandens antydning, uttärda någon allmän l; föreskrift om huru i sädana fall bör förhållas; utan torde Eders Kongl. Maj:t i nåder finna tillräckligt att endast meddela Eders Kongl. Maj:ts befallnirgshafvande i Örebro län den föreställning att för framtiden ställa sig författningarnas föreskrifter i denna del, sädana de här ofvan blifvit framställda och förkla-: rade samt äfven städse tillämpade, till underd.! efterrättelse. ; Handlingarne i detta mål, tillika med protokollsutdrag innefattande en ledamots ser-v skilda yttrande, bifogas underdånigst; och harl( kammarkollegium, jemte statskontoret, angå-! ende sjelfva förslaget till ofvanberörde kronofogdebeställning under den 8 sistl. Augustil; afgifvit underd. utlåtande. Hr kammarrådet Falkman ville, såsom ytterligare bevis för riktigheten af de utaf kongl.l! kollegium uti det nu beslutade underdåniga. utlåtandet uttalade åsigter, serskildt hafva il. underdånighet anmärkt följande förhållande :l: Till kongl. kollegium öfverlemnade uti skrif-(:! velse den 29 Juli 1848 konungens befallningshafvande 1 Elfsborgs län dess samma dag til då lediga häradsskrifvaretjensten i Sundahlsl, m, fi. häraders fögderi upprättade underdånigea : förslag, hvilket icke var, i anseende till lands-: kamererarens hinder af jäf, 1 landskontoret: kontrasigneradt. Då sådant likväl borde ägal rum, blefvo handlingarne af kongl. kollegium ; till konungens befallningshafvande i bref denlj 20 Oktober återsände, med föreskrift att ser-l1 skild tillförordnad ojäfvig landskamrerare borde! !yttrande öfver förslaget afgifva. Detta skedde l S D d s e f L 1 1 l 1 q s l S 1 S 1 I l s