AR ÅA ee - a Da ;
sifikation af ärenderna, som finnes bestämd i.
Ikongl. fördelningen den 23 April 1752; ty:
Jendast i förening med dem utgör landshöf-,
Idingen en embetsmyndighet eller är, med ett
ord, Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Sist-.
nämnde författning uppräknar nio klasser af
Imål, hvaruti expeditionerna skola uppsättas af !
landssekreteraren, men hvilka tillika skola an-!
. noteras i landskontoret och kontrasigneras af.
Jlandskamereraren, med tillägg för de första.
lsex klasserna, att landskamereraren i dem :
Iskall afgifva skriftliga memorialer. Bland de!
låterstående tre klasserna förekomma försla-
Iger till sådana beställningar, hvarvid uppbörds
och räknings görande äro förknippade; och
derom måste landskamereraren alltså desto-.
heldre yttra sig muntl. som dels annotationen
och kontrasigneringen annars skulle utgöra
endast en tom formalitet, dels när 1752 ärs
kongl. fördelning utfärdades, det till och med
genom kongl. kammarkollegii cirkulärbref d.
13 Febr. 1740 var förordnadt, att de perso-
ner, hvilka till uppbörds- och räkenskapstjen-
Ister blefve föreslagne, skulle förut examine-
Iras och till deras skicklighet bepröfvas af i
lanrdskamereraren, som står i ansvar och eger t
hafva inseende, huru de sina tjenster förrätta. I
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes för-
farande attvid ifrågavarande kronofogdeförslags
upprättande icke tillkalla landskamereraren eller!
inhemta hans mening, står således i fullkomlig )
strid med författningarna, som ingalunda låta
landssekreterarens och landskamererarens bi-
träde åt landshöfdingen i embetsåtgärder bero,
såsom Eders Kongl. Maj:ts nuvarande befall-
ningshafvande i Örebro län föreställer sig, på
landshöfdingens egen uppskattning af sitt be-
hof deraf och sitt förtroende till dem, utan
oförtydbart göra det till landshöfdingens ovil-.
korliga pligt, att i intet mål fatta beslut utan!
att hafva öfverlagt med den föredragande och:
kontrasignerande tjenstemannen. Det tillhör!
Idenne att bereda målet, meddela upplysnin-
gar och yttra sin mening på samma sätt som
i 23 kap. 5 S rättegångsbalken i afseende på
måls behandling vid domstolarne är föreskrif-:
vet; först derefter äger landshöfdingen att be-
sluta; och denna nödvändiga ordning för ären-
l
t
1
t
j
(
-
l
dernas fullständiga och grundliga handlägg-!
ning får landshöfdingen ej åsidosätta af för-
ment brist på förtroende till dessa tjenstemän,
emedan de, oberoende deraf, blifvit genom
Kongl. Maj:ts nåd. förtroende utsedde till;
landshöfdingens ansvarige rådgifvare. Ip
Häraf följer ock obehörigheten af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i det
mål, hvarom nu är fråga, hafva sökt under-
trycka landskamrerarens åsigt och hindra den!
att komma till Eders Kongl. Maj:ts nådiga!
kännedom , genom förbudet att låta den bito-a
gas expeditionen. Då det är med biträde af.
landssekreterare och landskamrerare som lands- g
höfdingen skall upprätta underdåniga förslag;
till upphörds- och räkenskapstjenster, så ärot
1
6
r
r
G
g
e
k
k
n
ock förslagshandlingarna ofullständiga, om del
ej bära vittne om alla de personers mening,!c
som äro berättigade att vid förslagets upp-
rättande deltaga. Eders Kongl. Maj:ts befall-!,
ningshafvande vill ej erkänna behofvet af re-!,
servationers bifogande i andra mål, än deml;
som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf-
vande genom utslag afgöras och i besvärsväg
inkomma till högre auktoritets pröfning; men
det är uppenbart, att sådant måste vara af lika
vigt i underställnings- och förslagsmål, eme-
dan i dem den pröfvande och beslutande myn-
digheten har att emottaga förslag och yttran-
de, icke af landshöfdingen ensam, utan afl,
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och!
således lika litet får af landshöfdingen hållas
i okunnighet om hvad vederbörande expedi-
tionshafvande och kontrasignanter upplyst el-
ler yttrat, som i de mål, hvilka blifvit genomli
besvär fullföljda. Hvad Eders Kongl. Maj:ts!S
befallningshafvande till försvar för sin klan-?
drade åtgärd i detta afseende anfört förtjenar,
för öfrigt, i kollegii tanke, ingen vederlägg-1
ning. I
Slutligen och då Eders Kongl. Maj:ts be-
fallningshafvande förmodat, att E. Kgl. M:ts I
1
öfrige befallningshafvande i dylika fall hand-
lat på enahanda sätt, får kollegium tvertom ils
underd. yttra, att det är första gången kolle-ls
gium erfarit någon af E. Kgl. Maj:ts befall-!
ningshafvande göra ett sådant bruk af sin be-
slutande rätt, som det nu öfverklagade, i strid .
med hvad författningarne så tydligt innehållal,
och åsyfta; hvarföre ock kollegium anser lika
öfverflödigt att deröfver, på sätt Eders Kongl.ls
Maj:ts befallningshafvande i Örebro län hem- f
ställt, höra Eders Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvande i de öfriga länen, som att, enligt ;
besvärandens antydning, uttärda någon allmän l;
föreskrift om huru i sädana fall bör förhållas;
utan torde Eders Kongl. Maj:t i nåder finna
tillräckligt att endast meddela Eders Kongl.
Maj:ts befallnirgshafvande i Örebro län den
föreställning att för framtiden ställa sig för-
fattningarnas föreskrifter i denna del, sädana
de här ofvan blifvit framställda och förkla-:
rade samt äfven städse tillämpade, till underd.!
efterrättelse. ;
Handlingarne i detta mål, tillika med pro-
tokollsutdrag innefattande en ledamots ser-v
skilda yttrande, bifogas underdånigst; och harl(
kammarkollegium, jemte statskontoret, angå-!
ende sjelfva förslaget till ofvanberörde krono-
fogdebeställning under den 8 sistl. Augustil;
afgifvit underd. utlåtande.
Hr kammarrådet Falkman ville, såsom yt-
terligare bevis för riktigheten af de utaf kongl.l!
kollegium uti det nu beslutade underdåniga.
utlåtandet uttalade åsigter, serskildt hafva il.
underdånighet anmärkt följande förhållande :l:
Till kongl. kollegium öfverlemnade uti skrif-(:!
velse den 29 Juli 1848 konungens befallnings-
hafvande 1 Elfsborgs län dess samma dag til
då lediga häradsskrifvaretjensten i Sundahlsl,
m, fi. häraders fögderi upprättade underdånigea :
förslag, hvilket icke var, i anseende till lands-:
kamererarens hinder af jäf, 1 landskontoret:
kontrasigneradt. Då sådant likväl borde ägal
rum, blefvo handlingarne af kongl. kollegium ;
till konungens befallningshafvande i bref denlj
20 Oktober återsände, med föreskrift att ser-l1
skild tillförordnad ojäfvig landskamrerare borde!
!yttrande öfver förslaget afgifva. Detta skedde
l
S
D
d
s
e
f
L
1
1
l
1
q
s
l
S
1
S
1
I
l
s