— Regerinngen har genom civildepartementet nyligen ffattat ett beslut af den betänkliga beskaffenhet, , i afseende på förhållandet inom länsstyrelserrna, mellan cheferna och de biträdande embkbetsmännen, att man utan serdeles öfverdriftt skulle kunna fråga, om det icke mera har kaarakteren af en rysk än af en svensk åtgäred, och att den gifver ett ganska starkt stöd åtåt den någongång förut från vår sida gjorda anmärkningen, att man på den sednare tidenn inom embetsverkens organisation varseblififver en vida starkare riktning till byråkratisk cdespotism och godtycke än tillförene, det vill säga en riktning att lägga makten mer och mer uteslutande i chefernas händer och tillintetgöra den visserligen svaga motvigt som de underordnade vid vissa behöfliga tillfällen kunde utöfva. Saken är, i största korthet berättad, den, att då konungens befallningshafvande i Örebro län skulle till regeringen afgifva förslag till återbesättande af en kronofogdetjenst (hvilka befattningar fordom ganska ändamålsenligt tillsattes af kammarkollegium, men numera af Konungen) var landskamreraren Högström skiljaktig från hr landshöfdingen m. m. Bergenschölds mening och afgaf ett serskildt yttrande; men när förslaget ingick, vägrade hr Bergenschöldl uppfylla hr Högströms begäran, att låta detta yttrande få medfölja till Konungen. HBäröfver anförde hr Högström underdåniga besvär, hvilka remitterades till kongl. kammarkollegii hörande. Detta kollegium har på ett klart och ampelt sätt i sitt utlåtande visat obefogenleten och orimligheten af hr Bergenschölds maktspråk, den våda som kunde uppstå derigenom, att på sådant sätt upplysningar kunde blifva regeringen undanhållna, och visat att sådant stridde mot stadgandet att landskamnrerare och landssekreterare äro jemte landshhöfdingen ansvarige för åtgärderne. Och likväl har regeringen på hr statsrådet Fåhrei föredlragning godkänt landshöfdingens åtgärd. Det torde knappt behöfva utvecklas hvart ett sådant prejudikat skall leda. Landshöfdingarne hafva att yttra sig till regeringen i de allravigtigaste frågor om allmänna åtgärder. Desse embetsmän hafva icke såsom ; flere andra länder, vid sin sida, några provincialråd, valde bland ortens invånare (äfven i det starkt centraliserade Frankrike finnas dock sådana såkallade departementalråd),som kunna utöfva en motvigt mot förhastade åtgärder. Dem enda kontroll på en landshöfding, som nmöjligen kan blifva tillsatt helt och hållet okunnig om hvad som tillhör hans befattnbing, ligger då hos :! s. k. embetet; och lhuru är det väl möjligt att regeringen, i de ffall der landshöfdingens utlåtande är infordradt, skall kunna bedöma dess tillförlitlighet, då den icke ens får veta, nej icke ens vårdar sig om att veta, huruvida de vid Jlandshöfdingens sida satte embetsmännen varit skiljaktige från honom eller icke, utan landshöfdingen här kommer att befinna sig ungefär i samma ställning som en turkisk pascha? Vi tillstå att denna sak förekommer oss nästan mera betänklig än något annat som vi på de sednare åren sett emanera från styrelsen, och vida mera anmärkningsvärd, än både det så kallade handbrefvet angående officerares delaktighet i reformmöten och mycket annat. Men vi förutse, att mängen af Aftonbladets läsare, vid inhemtandet af dessa anmärkningar, skall draga på axlarna och göra sig sjelt uen frågan, om vi ej begått något svårt misstag vid refereringen af målet, eller rent af oriktigt uppfattat detsamma, och anse oss al sådan anledming böra in extenso meddela och till välförtjemt uppmärksamhet rekommendera såväl kammaarcoliegii utlätande som regeringens resolution. De lyda som följer: Kongl. kammoarkollegii und. utlåtande af den 11 Sept. 18551, angående besvär öfver oformligheter vid : upprättande ef förslaget till kronofogdetjensbten i Vester-Nerikes fögderi af Öreoro län. Hos Eders Kongl. : r landskamereraren i Örebro län J. O. Högström i und. anmält att vid upprättande af und. för aterbesättande af 1ediga kronofogc te erikes fögderi Fders Konel. Maj:ts befa i ide lin dels