Kongliga Teatern.
M:ll Julie Berwald, som tiil betydande vinst
för vår lyrisiska scen numera lyckligen åter-
vunnits för c densamma, uppträdde i förgår för
första gångeen efter sin hemkomst, uti Belli-
nis opera PPuritanerna. Besättningen var äf-
ven i öfrigt;tt densamma som förra säsongen,
och utföranddet i det hela likaså. Flera af de
svåra uppgififter, som denna opera erbjuder
sångarne, lösjstes lyckligt; den svåraste, att ge-
nom den saramfälda exekutionens elegans och
energi dölja a librettens orimlighet, musikens
tomheter, qvwjvarstår olöst. Genom verkligen
artistisk preststation utmärkte sig emellertid m:ll
Berwald ochh hr Della Santa: Elviras part
lyftades lika : mycket genom den förras smak-
fulla koloratuursång samt älskvärda väsende,
som Richardds genum den sednares lifliga och
färgrika, fastt någon gång väl mycket på spet-
sen stälida uttryck. Endast i vansinnighets-
scenen skulle m:ll B:s spel vinna genom en
något säkrare hållning; i öfrigt är hennes fram-
ställning ganska förtjenstfull, och serskildt
framlyfta vi den eleganta polaccan samt den
stora arian, såsom gianspunkter deri.
Hr Strandberg sjunger sin melodi i qvar-
tetten (2:dra akten) samt cabalettan i sista fi-
nalet med en viss treflig kordialitet, som ej
förfelar ett rätt fördelaktigt intryck; för öfrigt
låter om hams musikaliska frasering ungefär
detsamma söåga sig, som om hans minspel
och gestikulzation.
Hr Walin., som i åtskilliga partier ur den
tyska operam på sednare tiden utmärkt sig
fördelaktigt, synes på det italienska gebitet
deremot blifva allt mera främmande. Detta
visar sig äfven i Puritanerne temligen omiss-
känneligt, utan att derföre förringa förtjensten
af den flit och uppmärksamhet, som icke hel-
ler här förnekar sig.
Operan gafs för fullt hus, och m:ll Ber-
wald, som vid sitt inträde helsades med stor
applåd, rönte äfven under operans fortgång
det mest lifliiga bifall, samt erhöll vid sitt fram-
ropande åtskkilliga buketter. —Uu—