Kongliga Teatern. M:ll Julie Berwald, som tiil betydande vinst för vår lyrisiska scen numera lyckligen återvunnits för c densamma, uppträdde i förgår för första gångeen efter sin hemkomst, uti Bellinis opera PPuritanerna. Besättningen var äfven i öfrigt;tt densamma som förra säsongen, och utföranddet i det hela likaså. Flera af de svåra uppgififter, som denna opera erbjuder sångarne, lösjstes lyckligt; den svåraste, att genom den saramfälda exekutionens elegans och energi dölja a librettens orimlighet, musikens tomheter, qvwjvarstår olöst. Genom verkligen artistisk preststation utmärkte sig emellertid m:ll Berwald ochh hr Della Santa: Elviras part lyftades lika : mycket genom den förras smakfulla koloratuursång samt älskvärda väsende, som Richardds genum den sednares lifliga och färgrika, fastt någon gång väl mycket på spetsen stälida uttryck. Endast i vansinnighetsscenen skulle m:ll B:s spel vinna genom en något säkrare hållning; i öfrigt är hennes framställning ganska förtjenstfull, och serskildt framlyfta vi den eleganta polaccan samt den stora arian, såsom gianspunkter deri. Hr Strandberg sjunger sin melodi i qvartetten (2:dra akten) samt cabalettan i sista finalet med en viss treflig kordialitet, som ej förfelar ett rätt fördelaktigt intryck; för öfrigt låter om hams musikaliska frasering ungefär detsamma söåga sig, som om hans minspel och gestikulzation. Hr Walin., som i åtskilliga partier ur den tyska operam på sednare tiden utmärkt sig fördelaktigt, synes på det italienska gebitet deremot blifva allt mera främmande. Detta visar sig äfven i Puritanerne temligen omisskänneligt, utan att derföre förringa förtjensten af den flit och uppmärksamhet, som icke heller här förnekar sig. Operan gafs för fullt hus, och m:ll Berwald, som vid sitt inträde helsades med stor applåd, rönte äfven under operans fortgång det mest lifliiga bifall, samt erhöll vid sitt framropande åtskkilliga buketter. —Uu—