(Införes på begäran.) Utdrag af ett bref från Skåne. Det har väckt en stor sensation inom stiftet, att kyrkoherden Schönbeck hos hr Justitie-kansleren för mer än 3 är sedan anmält till ätal stiftets biskop d:r Faxe för flera at honom begångna gröfre embetsfel, och bland dem, att han utan tillätelse prestvigt en underärig. Är herr biskopen oskyldig, borde ju en offentlig upprättelse följa. I annat fall... Us der det att hr biskopen sjelf dömer vissa prester för vida mindre embetsfel till afsättning, suspension eller skrapa, torde man med skäl fräga om detta är jemnlikhet inför lagen, att hans högvördighet sjell får passera onäpst. Insändaren har sjelf läst den vördige fadrens förklaring, hvari han sillstätt sitt peccavis, men begagnat den lama ursäkten, att dermed ingen skada skett. Ins. undrar väl, om någon skada dermed skedde, att en ändamälslös sockenstämma icke hölls, hvarps suspension följde, :eller att en afvikelse yrkad af hela församlingen skett från en af Kongl. Maj:t stadfi stad kyrkoritning, hvarpå likväl skrapa följde — allt under biskop Faxes ordförandeskap. På vederbörandes begäran hade hr justitiekansleren låtit anställa åtal mot församlingens kyrkoherd2 för det han ej reserverat sig mot församlingens beslut å allmän sockenstämma att företaga nyssnämnde afvikelse, bestäende i 2:ne fönsters borttagande. Ransakningen varade väl i 2 runda är, Hvilket nit! Dermed hade dock ingen skada skett, utan tvärtom tytta. Men icke blef försaralingens pastor derför konad, utan dömdes till skrapa, hvilken kongl. hofätten naturligtvis stadfästade; måhända gör högsta lomstolen sammalunda? Oförnekligen ser det besynnerligt ut, att kyrkojerden Schönbecks anklagelse mot biskop Faxe icke lifvit föremäl för samma nit. Man gör derföre varjehanda slutsatser, som icke utfalla till höga ve-I lerbörandes fördel. Inför lagen mäste ingen skilad göras till personen. Hög eller läg, rik eller attig, ung eller gammal mäste ju underkastas straff, m han är skyldig. Inga konsiderationer få göra sig. ällande. Sä synes dock fallet här vara. Ins. vägar 1emställa detta till hr justitiekanslerns och den opariska allmänhetens eget bepröfvande. Strängare har domaremakten förfarit med anra lika högt uppsatta män, säsom med generalerna öfvenhjelm och Boje, om man skall tro hvad tidingarne berätta. Männe den vördige fadren i Lund ;rtjent mera skonsamhet än de? Men krigsartikrne äro strängare än kyrkolagen; annars fruktar is. att hans högvördighets embete sväfvat i fara. ERNER