La SV EET BERGDIE all HM. M:t täcktes erinra krigs:
kollegium och förvaltningen af sjöärendena, att h?
danefter ställa sig föreskriften i Kongl. brefvet de
29 Maj 1848 till behörig efterrättelse.
Rikets Ständers skrifvelse den 17 Maj 1851
angående tillägg uti Kongl. stadgan om jag
och djurfång den 13 April 1808,
innehåller, att som den, hvilken köper olofligen fär
gadt vildt och säimedelst befrämjar lagöfverträdelse
ej mindre än säljaaren är uti öfverträdelsen delaktig
Rikets Ständer armhälla, att till 16 s:n af 5 artikel
i Jagtstadgan må göras följande tillägg: Lag samm
vare om den, som under förbuden tid tillhandlar si
dylikt villebråd, hvilket icke bevisligen blifvit fäldt elle
fångadt å den tid, då sådant varit tillåtet.
Rikets Ständers skrifvelse af den 28 Maj 1851
i fråga om undersökning af grunderna fö
städernas besskattning, är af följande lydelse
I ändamäl attt söka verkliggöra den grundsats
att, i skattebördorrnas utgörande till statsverket, rätt
vis jemnlikhet ochi jemnvigt bör ega rum mellan stä
derna och landsbygggden, har hos Rikets Ständer fräge
blifvit väckt om uundersökning af säväl de från längr(
tid tillbaka alltmeera invecklade beskattningsgrunde
hvilka i afseende :å städerna gjort sig gällande, son
ä dessas beskattnning, jemförd med landsbyggdens
för utrönande, hunruvida städerna i ett med hänseend
till landsbyggden . billigt förhällande bidraga till fyl
lande af statsverlkets behof; och då Rikets Stände
anse detta ämne wara af synnerlig vigt, men icke är
i tillfälle att deräit egna de detaljundersökningar, som
för dess fullständiga utredande erfordras, få Rikets
Ständer und. anhälla om tillsättande af en kommitte,
med uppdrag att undersöka och utreda alla de för
hällanden, som böra läggas till grund för en riktig
beskattning af städernas industriidkande invänare, de-
ras egendom och den af dem idkade handel eller an-
nan rörelse, samt att afgifva utlåtande öfver sättet
att bringa städernas beskattning till ett jemförligt
förhällande med landets; hvarefter E. K. M:t töck-
tes till Rikets Ständer afläta nådig skrifvelse i detta
ämne.,
Rikets Ständers skrifvelse af den 26 Juni 1851,
angående upphörande af mätarepenningar för
stenkol, som till riket införas,
innehäller, att scm, i anseende till den i allmänhet
inom riket och säirdeles å dess vestra kust redan upp-
komna minskning: af skogarne, nödvändigheten synes
fordra, att dessa, så mycket som möjligt, sparas till
framtida byggnadisbehof, Rikets Ständer ansett det
vara angeläget attt för sädant ändamål underlätta in-
förandet af stenkool frän utrikes orter; och som här-
vid förekommer, tatt, efter det denna vara blifvit från
alla tullafgifter befriad, införseln deraf likväl ännu
röner ett hinder uti den, åtskilliga städer tillagda,
rättighet att, vidl varans införande i riket, läta den
uppmätas af stäcdernas mätare samt derför beräkna
och uppbära mättarepenningar; så och enär genom
denna till ökad kostnad, tidsutdrägt och besvär le-
dande ätgärd prriset ä berörde vara mäste stegras,
helst i de fall, ddå aflastning sker i en frän stad af-
lägsen hamn, Riikets Ständer hos K. M:t anhälla,
att, med ändrimg af i ämnet gällande stadganden,
importör vid införsel af stenkol, vare sig för eget be-
hof eller till afsalu, mätte förklaras befriad från skyl-
digheten att läta nämnda vara uppmätas af städernas
mätare; samt att i följd häraf städerna jemväl be-
frias från äliggandet att, derest sädant äskas, genom
sina mätare tillhandagä med uppmätning af stenkol, l.
som till riket införass.
Rikets Ständer: skrifvelse af den 5 Juli 1851,
angående satsanslag till upprätthållande aft
den Armeers Pensionskassa åliggande pen-
sionering,
innehåller att, i Öfverensstimmelse med det i äm-
net vid nästlidne riksdag fattade beslut, ett belopp af
högst tjugotvätu:en riksdaler ärligen må, intill dess,
den vid nästa rilsdag skeende statsreglering vidtager,
i män af behof invändas till betäckande af den ar.
måens pensionskissas brist, som under tiden möjligen
kan uppkomma cerigenom, att kassans ärliga inkom-
ster icke blifva tillräckliga till utgifternas bestri-
dandenx.
Uukets Ständers skrifvelse angående afskaffandel,
af hantl med apotheksprivilegier,
innehäller, att i anseende till de menliga följder, la
som uppkomma deraf, att privilegier för apothekare-
yrkets bedrifvande öfverlåtas genom köp och arf m.o
m., hvaraf icke sällan händt, det förvärfvandet afln
rättigheten att deetta yrke bedrifva, mindre varit be-
roende af kunskzaper och ädagalagda insigter i det-
samma, än af föörmågan att för apotheksprivilegierne
erlägga en hög, ofta öfverdrifven köpeskilling, hos
Rikets Ständer frramställning blifvit gjord om angelä-
genheten, att i dletta förhällande tillvägabringa för-
ändring, hvarvid. Rikets Stinder inhemtat, bland an-
nat, att öfver de flera, tid efter annan, till K. M:t
inkomna underdäniga hemställanden och förslag i äm-
net, Sundhetskollegium, på K. M:ts befallning, den
17 Oktober 1845 afgifvit underdånigt yttrande, deri
kollegium, på anförda skäl, ansett, att uti hvad re-
dan om apotheks-privilegiers öfverlätande är stad-
gadt, ingen förändring borde ifrågakomma, men att
collegii ledamot, generaldirektören m. m. Ekströmer,
härutinnan varit af skiljaktig mening, samt hufvud-
sakligen anfört, att om än apothekareyrket vore till en
viss grad att anse säsom ett merkantilt näringsfång,
så vore det derjemte ett vetenskapligt yrke, af den
vigt för menskligheten, att dess utöfning icke anför-
troddes ät nägom annan än den, som deri förvärfvat
och ädagalagt Ibehöriga kunskaper och skicklighet,
hvaraf äfven synntes böra följa, att den som genom
h-gre kunskaperr och större skicklighet gjort sig bäst
qvalificerad till : samma yrkes utöfning, företrädesvis
borde dertill bliifva använd, hvilket dock, sä länge
rättigheten att drifva apotheksrörelse endast genom
inköp af företräcdarens privilegium kuu.c iörvärfvas.
icke alltid lät siig verkställa, då det vore icke skick-
ligheten utan bästa tillgängen på penningar eller
största krediten och i förening dermed mängen gäng
minsta betänksamhet i kalkyl, som bestämde hvilker:
som blefve egarre af ett ledigt eller till salu utbjudet
apothek, så att staten icke blott vore beröfvad tillfäl-
let att för det allmännas bätnad företrädesvis an-
vända och genom befordran belöna och uppmuntra
den större skickligheten, utan ock mästestillatigandes
öfverläta dispositionen af detta vigtiga prerogativ ätlc
enskild mans af enskildt intresse beroende val; till
undanrödjande af hvilka olägenheter, de der icke:
bade sin grund uti någon i gällande författningar be-
stämdt medgifven rä tighet att apotheksprivilegier för-
sälja, utan snarare vore att söka uti en oriktig tyd-
ning af den oegentliga benämningen privilegium,
som rättigheten att ä viss ort idka apotheksrörelse af
alder erhållit, generaldirektören framställt ett förslag,
gående derpå ut, att, efter skedd samt af K. M:tt
gillad värdering och klassifikation utaf samtlige i ri-Ip
ket nu befintlige apothekprivilegier, 2 procent af det!
för hvarje privilegium sälunda, inom klassen, be-
stämda värde borde ärligen afskrifvas, hvarigenom
detta värde vid inträffanae köp minskades med mot-
svarande summa, intilldess, vid utgängen af 50:de
iret, privilegiet vore helt och hället hemfallet till
taten.
Som otvifvelaktigt är, att handeln med så kallade
;potheksprivilegier, hvilken handel svärligen kunnat
plifva möjlig utan genom bristerna uti nu gällande 4
tadganden, medför stora olägenheter för apotheks-
rkets behöriga utöfning, hvadan det syntes Riketslen
tänder nödigt,, att denna handel tör upphöra, äfven-
om att bestämida föreskrifter derom utfärdas, likvällsi
pä det sätt, attt nägon uppoffring för staten derige- la
om icke ifräggasättes och att någon förhöjning af
nedicinaltaxan ej heller af sädan anledning kommer
utt ega rum, sä hafva Rikets Ständer, som för sins
el, funnit det af generaldirektören Ekströmer före- up
lagna sätt för tillvågabringande af rättelse härutin- ni
n våra väl grundadt, anhällit det K. M:t mätte! sar
äckas tillse, huruvida ej, i hufvudsaklig öfserens-!s
tar Al.aA aAnnd 1. Sep MX