La SV EET BERGDIE all HM. M:t täcktes erinra krigs: kollegium och förvaltningen af sjöärendena, att h? danefter ställa sig föreskriften i Kongl. brefvet de 29 Maj 1848 till behörig efterrättelse. Rikets Ständers skrifvelse den 17 Maj 1851 angående tillägg uti Kongl. stadgan om jag och djurfång den 13 April 1808, innehåller, att som den, hvilken köper olofligen fär gadt vildt och säimedelst befrämjar lagöfverträdelse ej mindre än säljaaren är uti öfverträdelsen delaktig Rikets Ständer armhälla, att till 16 s:n af 5 artikel i Jagtstadgan må göras följande tillägg: Lag samm vare om den, som under förbuden tid tillhandlar si dylikt villebråd, hvilket icke bevisligen blifvit fäldt elle fångadt å den tid, då sådant varit tillåtet. Rikets Ständers skrifvelse af den 28 Maj 1851 i fråga om undersökning af grunderna fö städernas besskattning, är af följande lydelse I ändamäl attt söka verkliggöra den grundsats att, i skattebördorrnas utgörande till statsverket, rätt vis jemnlikhet ochi jemnvigt bör ega rum mellan stä derna och landsbygggden, har hos Rikets Ständer fräge blifvit väckt om uundersökning af säväl de från längr( tid tillbaka alltmeera invecklade beskattningsgrunde hvilka i afseende :å städerna gjort sig gällande, son ä dessas beskattnning, jemförd med landsbyggdens för utrönande, hunruvida städerna i ett med hänseend till landsbyggden . billigt förhällande bidraga till fyl lande af statsverlkets behof; och då Rikets Stände anse detta ämne wara af synnerlig vigt, men icke är i tillfälle att deräit egna de detaljundersökningar, som för dess fullständiga utredande erfordras, få Rikets Ständer und. anhälla om tillsättande af en kommitte, med uppdrag att undersöka och utreda alla de för hällanden, som böra läggas till grund för en riktig beskattning af städernas industriidkande invänare, deras egendom och den af dem idkade handel eller annan rörelse, samt att afgifva utlåtande öfver sättet att bringa städernas beskattning till ett jemförligt förhällande med landets; hvarefter E. K. M:t töcktes till Rikets Ständer afläta nådig skrifvelse i detta ämne., Rikets Ständers skrifvelse af den 26 Juni 1851, angående upphörande af mätarepenningar för stenkol, som till riket införas, innehäller, att scm, i anseende till den i allmänhet inom riket och säirdeles å dess vestra kust redan uppkomna minskning: af skogarne, nödvändigheten synes fordra, att dessa, så mycket som möjligt, sparas till framtida byggnadisbehof, Rikets Ständer ansett det vara angeläget attt för sädant ändamål underlätta införandet af stenkool frän utrikes orter; och som härvid förekommer, tatt, efter det denna vara blifvit från alla tullafgifter befriad, införseln deraf likväl ännu röner ett hinder uti den, åtskilliga städer tillagda, rättighet att, vidl varans införande i riket, läta den uppmätas af stäcdernas mätare samt derför beräkna och uppbära mättarepenningar; så och enär genom denna till ökad kostnad, tidsutdrägt och besvär ledande ätgärd prriset ä berörde vara mäste stegras, helst i de fall, ddå aflastning sker i en frän stad aflägsen hamn, Riikets Ständer hos K. M:t anhälla, att, med ändrimg af i ämnet gällande stadganden, importör vid införsel af stenkol, vare sig för eget behof eller till afsalu, mätte förklaras befriad från skyldigheten att läta nämnda vara uppmätas af städernas mätare; samt att i följd häraf städerna jemväl befrias från äliggandet att, derest sädant äskas, genom sina mätare tillhandagä med uppmätning af stenkol, l. som till riket införass. Rikets Ständer: skrifvelse af den 5 Juli 1851, angående satsanslag till upprätthållande aft den Armeers Pensionskassa åliggande pensionering, innehåller att, i Öfverensstimmelse med det i ämnet vid nästlidne riksdag fattade beslut, ett belopp af högst tjugotvätu:en riksdaler ärligen må, intill dess, den vid nästa rilsdag skeende statsreglering vidtager, i män af behof invändas till betäckande af den ar. måens pensionskissas brist, som under tiden möjligen kan uppkomma cerigenom, att kassans ärliga inkomster icke blifva tillräckliga till utgifternas bestridandenx. Uukets Ständers skrifvelse angående afskaffandel, af hantl med apotheksprivilegier, innehäller, att i anseende till de menliga följder, la som uppkomma deraf, att privilegier för apothekareyrkets bedrifvande öfverlåtas genom köp och arf m.o m., hvaraf icke sällan händt, det förvärfvandet afln rättigheten att deetta yrke bedrifva, mindre varit beroende af kunskzaper och ädagalagda insigter i detsamma, än af föörmågan att för apotheksprivilegierne erlägga en hög, ofta öfverdrifven köpeskilling, hos Rikets Ständer frramställning blifvit gjord om angelägenheten, att i dletta förhällande tillvägabringa förändring, hvarvid. Rikets Stinder inhemtat, bland annat, att öfver de flera, tid efter annan, till K. M:t inkomna underdäniga hemställanden och förslag i ämnet, Sundhetskollegium, på K. M:ts befallning, den 17 Oktober 1845 afgifvit underdånigt yttrande, deri kollegium, på anförda skäl, ansett, att uti hvad redan om apotheks-privilegiers öfverlätande är stadgadt, ingen förändring borde ifrågakomma, men att collegii ledamot, generaldirektören m. m. Ekströmer, härutinnan varit af skiljaktig mening, samt hufvudsakligen anfört, att om än apothekareyrket vore till en viss grad att anse säsom ett merkantilt näringsfång, så vore det derjemte ett vetenskapligt yrke, af den vigt för menskligheten, att dess utöfning icke anförtroddes ät nägom annan än den, som deri förvärfvat och ädagalagt Ibehöriga kunskaper och skicklighet, hvaraf äfven synntes böra följa, att den som genom h-gre kunskaperr och större skicklighet gjort sig bäst qvalificerad till : samma yrkes utöfning, företrädesvis borde dertill bliifva använd, hvilket dock, sä länge rättigheten att drifva apotheksrörelse endast genom inköp af företräcdarens privilegium kuu.c iörvärfvas. icke alltid lät siig verkställa, då det vore icke skickligheten utan bästa tillgängen på penningar eller största krediten och i förening dermed mängen gäng minsta betänksamhet i kalkyl, som bestämde hvilker: som blefve egarre af ett ledigt eller till salu utbjudet apothek, så att staten icke blott vore beröfvad tillfället att för det allmännas bätnad företrädesvis använda och genom befordran belöna och uppmuntra den större skickligheten, utan ock mästestillatigandes öfverläta dispositionen af detta vigtiga prerogativ ätlc enskild mans af enskildt intresse beroende val; till undanrödjande af hvilka olägenheter, de der icke: bade sin grund uti någon i gällande författningar bestämdt medgifven rä tighet att apotheksprivilegier försälja, utan snarare vore att söka uti en oriktig tydning af den oegentliga benämningen privilegium, som rättigheten att ä viss ort idka apotheksrörelse af alder erhållit, generaldirektören framställt ett förslag, gående derpå ut, att, efter skedd samt af K. M:tt gillad värdering och klassifikation utaf samtlige i ri-Ip ket nu befintlige apothekprivilegier, 2 procent af det! för hvarje privilegium sälunda, inom klassen, bestämda värde borde ärligen afskrifvas, hvarigenom detta värde vid inträffanae köp minskades med motsvarande summa, intilldess, vid utgängen af 50:de iret, privilegiet vore helt och hället hemfallet till taten. Som otvifvelaktigt är, att handeln med så kallade ;potheksprivilegier, hvilken handel svärligen kunnat plifva möjlig utan genom bristerna uti nu gällande 4 tadganden, medför stora olägenheter för apotheksrkets behöriga utöfning, hvadan det syntes Riketslen tänder nödigt,, att denna handel tör upphöra, äfvenom att bestämida föreskrifter derom utfärdas, likvällsi pä det sätt, attt nägon uppoffring för staten derigela om icke ifräggasättes och att någon förhöjning af nedicinaltaxan ej heller af sädan anledning kommer utt ega rum, sä hafva Rikets Ständer, som för sins el, funnit det af generaldirektören Ekströmer föreup lagna sätt för tillvågabringande af rättelse härutinni n våra väl grundadt, anhällit det K. M:t mätte! sar äckas tillse, huruvida ej, i hufvudsaklig öfserens-!s tar Al.aA aAnnd 1. Sep MX