SEARLE EETTEA———0
All gyttja är naturligtvis likadan. Jag har
med gamska mycket besvär låtit upptaga en
hop deraf och lägga öfver komposten; den
hårdnar ii solen, blir gråhvit och tät, nästan
som sten.
;Men tror du att detta blir bra?.
Jo, ser du, den bildar nu liksom en oge-
nomtränglig vägg omkring komposten, och
alltsammans är då som i en ugn, der förvand-
lingsprocessen försiggår i ostördt lugn.o
Ja, det är sanut.
Om ni nu klättren upp för det här lilla
berget, så skall jag visa en annan kompost,
som med tiden blir dråplig. Jag bar just
skrifvit en liten afnandling om komposter i
allmänhet, och synnerligast om några nya äm-
nen, som jag upptäckt vara af en oberäknelig
nytta till gödning, och hvaraf denna består.
Det är då egentligen endast ett experiment,
men hvarraf jag väntar mig det bästa resultat.
Se hir; (det är postlins- och glasbitar, blan-
dade med nöthår, svinborst — som är myc-
ket fett — och gammal hattfilts Nu öfver-
strör jag det hela med benmjöl — jag har
dertill inrättat en serskild qvarn — och öf-
vergiuter komposten alltsom oftast med svag-
dricka.n
Det måste bli delikat, ehuru det dröjer
något innan det multnar. Ettannat gödnings-
ämne för jorden, som verkligen borde vara
allmännare kändt och användt, är skrällen,
gamla kiwukor, som nedsättas i åkern. Man
vinner, först att ma2r är ar med dem, och se-
dan och egentligen, samla de den öfverflödiga
syran tilll sig.
Ja, dect har du min själ rätt i. Jag vet en
gammal! Ikruka I Stockholm, som gjort mig
så mycken förtret, att jag örskade du ville
sätta ned honom i en åker. sade Arnolc
skrattande.
Åh, det var inte lönt, min bror, att för
en enda kruka så långt, så vida den ick