oo -—
ger en svanesång. Men ditt ännu romantiska lynne up
fattar icke mig så lätt. Hör derföre hvad en ryktb
skald skrifver. Jag har händelsevis råkat på ett nytta
bete af honom. Jag öfversätter här hans ord, med til
lämpningar i parenthes på oss qvinnor:
Idealet för ett menniskolif har alltid förefallit mig s:
lunda: Kärleken och poesien vid lifvets början; arbete
krig, politik, filosofi, allt det som fordrar strid, blod
svett, mod, hängifvenhet i medelåldern; (qvinnans me
delålder börjar när hon blir maka, på oss hustrur till
lämpas dessa ord sålunda: arbete, stortvätt och skurning
regering öfver pigorna, tålamod med mannen och bar
nen, allt som fordrar besvär, svett, mod och hängifven
het, när vi blifvit gifta); och slutligen, när dagen sjun
ker, när bullret tystnar (d. v. s. när barnen bli stadiga)
när skuggorna förlänga sig, när hvilan nalkas, när plig
en är uppfyld, då, ånyo poesi; men en religiös poesi, som
skiljer sig från jorden och lyfter sig till Gud, lik lärkan:
sång ofvan skyarna. Jag begriper icke poeten under an.
Ira åldrar, än dessa begge. Vid tjugo år, en ung vac
er yngling (flicka) som älskar, drömmer, och gråter un.
ler väntam på ett verksamt lif; vid åttatio år, såsom eI
ubbe (miormor) hvilken hvilar sig. Först en lyra i han
en, sedawm ett svärd eller spira och sist en helig harpa!
Först ettt fortepiano, sedan en spinnrock eller en vagga.
ch sist een psalmbok.) Skald i ungdomen, hjelte eller
konung i medelåldern, och slutligen profet — se der en
ullkomliggt inspirerad man! (Sångerska, förtjuserska i
ingdomem, sträng hushållerska och vaksam moder i me-
lelåldern, och sist sina barnbarns orakel — se der en
ullkomlig qvinna!) Denna de sista dagarnas poesi, ju
nera allvarlig, ju mera himmelsk; den renas derigenom
tt den töjer sig till det enda Väsende, som ensamt för-
jenar atti evighet besjungas, betraktas (och älskas), den
ivige sjelf!e )
Derefter ungefär har jag riktat mitt lif, och finner mig
rcklig deraf, midt uti allt det bråk, som omger en hus-
oder. Nu tänker jag: ju mera bråk, besvär och be-
ymmer, ju mera öfning och pröfning, och i följd der-
) Lamertine. Meditations poetiques avec Commentaire 1850.
(Säleedes en anachronism i citatet.)