das; att allenast en mindre del af de anslagna und-
sättningsmedlen bör utlemnas utan äterbetalningsskyl-
dighet; att sagde medel för öfrigt, emot derför ställd
säkerhet, böra användas till räntefria län med bestämd
äterbetaluingstid, samt att sökta understöd i första
rummet böra tillgodokomma de kommuner, som till-
förbinda sig använda desamma på ett sätt, hvarige-
aom fattiga och arbetslösa personer kunna erhålla
sysselsättning och tillfälle att genom eget arbete för-
tjena sitt uppehälle; och hafva Rikets Ständeralltsä, med
bifall till kongl. propositionen, funnit skäligt besluta:
1:o att Kgl. Maj:t, för behöfvandes undsättning vid
inträffande missväxt eller eljest felslagen skörd, fort
farande äger att disponera:
a) att dels uti Rikets Ständers bank, dels uti riks
gäldskontoret innestående behällning af ej mindre
1830 ärs kreditiv-medel, än de till dylik undsättning
redan anvisade, hittills influtna tullafgifter för ut-
ländsk spanmäl, jemte hvad som kan inflyta genom
återbetalningar ä meddelade undsättningslän;
bd) de tullafgifter för utländsk spanmäl, som intill
innevarande ärs slut ytterligare kunna ingä; och
ec) de dylika medel, som från och med början af
år 1852 och så länge de i sädant hänseende då gäl-
lande tullbestämmelser blifva oförändrade, komma att
inflyta;
2:0o att Riket: Ständer dessutom, vid fastställandet
af den kreditiv-summa, som till rikets försvar eller
andra angelägna föremål under innevarande riksdag
kommer att på riksgäldskontoret anvisas, skola taga
i beräkning hvad utaf denna summa kan, utöfver of-
vanberörda tillgängar, intill Rikets äStänders nästa
sammankomst, behöfva användas förnu ifrågavarande
indamäl;
3:0 att, af de till Kgl. Maj:ts nädiga disposition
ställda undsättningsmedel, en summa af högst Fem-
io tusen riksdaler mä, under tiden intill nästkom-
mande riksdag, få begagnas till undsättningar, utar
iterbetalningsskyldighet, ät sädana behöfvande, som
icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete eller
i ständ att af egna tillgångar ätergälda de undsätt-
oingsanslag, hvilka dem tilldelas; börande dock dy-
lika understöd företrädesvis tillgodokomma de kom-
muner, som tillförbinda sig attså använda desamma,
att för dithörande fattiga och arbetslösa personer dei -
igenom beredas sysselsättning och möjlighet att me-
delst eget arbete förtjena sitt uppehälle;
4:0 att här ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt
må användas endast till räntefria läneunderstid med
bestämda betalningsterminer och emot vederbörande
större eller mindre menigheters gemensamma ansva-
vighet eller annan af Kongl. Maj:t godkänd säkerhet;
5:0o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfäl-
en för de behöfvande böra beredas att erhälla sys
selsättning och förtjenst vid allmänna arbetstöretag;
samt
6:0 att de för undsättningar vid missväxter eller
felslagna skördar afsedda medel må, till den del de
icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till
riksgäldskontoret öfverlemnas, emot skyldighet för
detta verk att det sälunda emottagna beloppet, vid
skeende reqvisition för dermed afsedda ändamål Kgl.
M:t tillhandahälla.
Vidkommande den till Rikets Ständers afgörande
af Kongl. Maj:t öfverlemnade fräga om afskrifning ai
den serskilda kreditiv-summa ä 1,000,000 rår, som
under riksdagen ären 1828, 1829 och 1830 anvisade:
för spanmälsundsättningar i missväxtår, och hvilket
kreditivs hela belopp, efter deraf skedda ut- och äter-
betalningar, till följd af Rikets Ständers föreskrift vid
1840 och 1841 ärens riksdag, blifvit fördt inom li-
oien i riksgäldskontorets räkenskaper; så hafva Ri
kets Ständer ansett en fortfarande balansering at
samma fordran vara utan allt ändamäl och derföre
förordnat att denna kreditiv-fordrans, med En mil-
lion riksdaler, inom linien upptagna belopp skall w
riksgäldskontorets räkenskaper helt och hället afföras.
Rikets Ständers skrifvelse, af d. 16 April 1851,
angående förändringar i afseende på inrikes
brefvexlingen.
I ändamäl att befrämja en lättad inrikes brefvyex-
ling jemte förenkling i så väl uppbörden af postver-
kets intrader som de härvid erforderliga kontroller,
hade med åberopadt stöd af andra länders under sed-
nare tider vunna erfarenhet, hos rikets ständer blif-
vit framställda ätskilliga förslag, hufvudsakligen samr-
manstämmande deruti, att, till ernående af berörda
m. fl. fördelar, utan att sämedelst för framtiden
beröfva postverket tillräcklig inkomst, portoafgiften
för alla bref af samma vigt, hvilka emellan orter
inom riket försändas, skulle jemkas till lika belopp
samt erläggas med että brefvens baksida fästadt ser-
skildt slags stämpladt papper, genom hvilka förän-
dringar äfven möjligt bletve att vid postvägarne, der
sädant lämpligen ske kunde, med obetydlig kostnad
inrätta nya mottagningsställen för bref, hvarest pen-
ningeuppbörd ej komme att ega rum.
Vid pröfning af de i ämnet sälunda gjorda fram-
ställningar hafva rikets ständer, ehuru bestämmandet
af ett lägt medelporto, lika för hvarje bref om samma
lodtal till alla orter inom riket, utan afseende på af-
ständet dem emellan, samt införandet i sammanhang
dermed af brefmärken, hvarmed postporto finge be-
talas, troligen skulle icke allenast föranleda en ökad
brefvexling, utan äfven ästadkomma en nyttig för-
enkling i uppbörden och redovisningen af postmedlen
samt i öfrigt fördelaktigt inverka på industriens och
handelns utveckling, likväl derjemte mäst fästa upp-
märksamhet uppå den sannolika minskning i post-
intraderne, som af en dylik förändrings införande
skulle, ätminstone till en början, blifva en följd; och
då, i saknad af fullt tillförlitliga beräkningar, ej hel-
ler kunnat, uteslutande med ledning af förhällandena
i andra länder, på förhand antagas, att denna minsk-
ning i postintraderne icke komme att medföra en
alltför betydlig uppoffring för statsverket, hafva ri-
kets ständer, med anledning af ofvan omförmälda
förslag, för närvarande endast i underdänighet an-
hällit, det K. M:t täcktes i näder anbefalla poststy-
relsen att låta upprätta, på tillförlitliga beräkningar
grundadt förslag till införande af ett, i nu antydda
syftning, förändradt system i afseende ä postväsen-
det, samt att nädig proposition i ämnet derefter mätte
till rikets ständer vid nästa riksmöte blifva aflåten.
Rikets Ständers skrifvelse, af d. 26 April 1851,
angående prägling af silfvermynt å 4 sk. bko,
innehäller en begäran, att, jemte bibehällande af
det redan präglade kopparmyntet å 4 sk. banko, mynt
å enahanda valör mä utpräglas af 12-lödigt silfver
med det remedium i finhet och vigt, K. M:t kan
finna godt i näder bestämma, samt att K. M:t täck-
tes förordna, det fränsidan ä ifrägavarande silfver-
mynt må af valören ensamt upptagas.
Rikets Ständers skrifvelse, af d. 26 April 1851,
angående åtgärder för en förbättrad själa-
vård i hufvudstaden,
innehäller anhällan, att K. M:t täcktes anbefalla de
undersökningar och ätgärder, som för en förbättrad
själavärd i hufvudstaden kunna finnas erforderliga,
samt att K. M:t dervid täcktes taga i nädigt öfver-
vägande, om icke för detta ändamäl företrädesvis bör
afses:
1:o att allmänna kyrkovisitationer hällas i hufvud-
staden, liksom i öfriga svenska församlingar;
2:0 att det ordinarie presterskapets lön bestämmes
genom konventioner;
3:0 att de extra ordinarie presterna erhälla ett skä-
ligt arfvode, så att derigenom tillfälle och äliggande
kunde gifvas det yngre presterskapet att i vidsträck-
tare män, än som nu är fallet, deltaga i församlin-
garnes andliga värd;
4:0 att pastorerne i möjligaste mätto befrias från
de för deras egentliga kall främmande göromål;
5:0 att barnens undervisning äfven under den tid,
som förflyter emellan utgängen frän folkskolan och
nattvardsberedelsen, må blifva en offentlig angelä-
genhet;
6:0 att husförhören, enligt deras ursprungliga be-
stimmelse, må hällas, icke i sakristian, utan i hu-
Isen, och förhörsrotarnes antal ökas;
7:0 att flyttningsförhör med tjenstehjon allmänt an-
I befallas; och
Om at mn detlanocttidarna förindrac till närmare ka