nude Ar 2 FO EU VALE U CHR UUCIE UTUOLREDO!
samt tvertom, erhåller 50 procents rabatt
afgiften
Korrespondens-artiklar.
Berlin den 6 Oktober 1851.
(Slut fr. gärdagsbl.)
I stället för att underNitta den inre röre
a i. Sen, göra den igengrundade Oder-floden åt
e å farbar, befrämja bättre väganläggningar, nec
rbo- sätta postportot och lätta fabrikanternas beh.
— jat större kapital och bättre machiner, tänkt
G, nu mera blott på skyddstullar. Redan ifrå
1840, då man begynte bråka med korpor:
rdttions- och skråväsendets återupplifvande, hac
25anfallen emot näringsfriheten begynt; den hb
ngiskyllade man för en del näringsgrenars aft;
nande. Men ända till år 1848 hade ingentin
TE Iblifvit afgjordt.
val! Vid revolutionen detta år visade sig a
lålstörsta delen af det konstitutionella partic
hörde till prohibitisterna, medan det demc
er) Ikratiska partiet var handelsfrihetens såväl sor
all annan frihets försvarare. Men sedan för:
demokraterna och derefter de konstitutionell
blifvit fördrifna genom reaktionen, stod denn
ensam qvar, och i afseende på handelsfrågo
alldeles rådvill. En stor del af junkerpartie
hyllar handelsfriheten, derföre att fri ut- oc!
införsel är förmånlig för de stora godsägarne
handelsministern von der Heidt var åter er
afgjord prohibitist, och det öfriga reaktionär?
ån pre understödde hans yrkande på tullför-
. Ihöjningar.
—) På tullkongressen i Kassel uppträdde von
I Ider Heidt med förslag till sådana på alla slagå
väfnader af bomull, silke, ull, o.s.v. Men nu
väckte riddargodsägarne i Pommern och Prenus:
sen, jemte köpmännen vid Östersjön, en så!
dan storm af klagomål och föreställningar;
— latt, i trots af de sydtyska staternas trägna
; Junderstöd för tullförhöjningarne, ingenting i
den vägen kunde genomdritvas. Enligt tull-
föreningsakten måste samtliga föreningsstater;
na vara ense om de förändringar, som skola
ilske i tulltaxan; och nu, såsom ofta förut,
framsköts det lilla Braunschweig att lägga in
- Isitt veto; mot detta strandade då hela pro:
hibitifplanen. Under tiden hade likväl Öster-
a rikes politik vunnit makt öfver kabinettet i
g Potsdam; för Preussen återstod intet annat
- val, än emellan ett krig för Tysklands frihet
pleller undergifvenhet för det ryskt-österrikiska
1 öfverväldet, Huru det valde är bekant: nord-
hi tyska unionen gafs till spillo, preussiska trop-
Iparne drogos tillbaka från Hamburg, Hessen
och Baden, den gamla förbundsdagen åter-
ställdes och Preussen kastade sig i armarne
j på den österrikiska reaktionen, för att, som
det hoppades, snart se revolutionen fullstän-
digt utrotad.
Detta verk håller man nu på att utföra i
Frankfurt; men för att fullkomligt slå Tysk,
lands nationella interessen under sig, gjorde
sterrike ett mästergrepp, som skulle med
ens undanrödja Preussens öfvervigt i norra
Tyskland. Österrikes prohibitifsystem — så
hade österrikiska handelsministern von Bruck
tänkt ut saken — skulle förändras till ett
mildare, ehuru alltjemnt med höga tullsatser,
och nu föreslog furst Schwarzenberg i Dres:
den ett rÖsterrikiskt-Tyskt Handelsförbundo,
åberopande härvid sjelfva Tyska Förbunds- !
akten. Märkvärdigt nog gick Preussen äfven!
in på detta förslag, band händerna på sig ger
nom bifallet, och märkte ej snaran, huru nära
och åskådlig den också var. Men så snart
detta blef kändt i Berlin skallade ett rop af
bestörtning och harm öfver den kortsynta po-
litiken. Icke blott pressen, utan en mängd
allmänna möten ådagalade ovedersägligt, atti
den stund Preussen utbyter den af Preussen
stiftade Tullföreningen mot ett Österrikiskt-
Tyskt Handelsförbund har det för alltid för-
lorat sista återstoden af sitt anseende. Natio-
nens blickar skulle efter den dagen icke mera
vända sig åt Berlin, utan åt Wien; på Wiei
berodde sedan äfven Nord-Tysklands välmakt
eller vanmakt; Österrikes öfvervigt vore då en
gång för alla afgjord; vid Donau komme ty:
ska folkets öde att bestämmas, och Preus-
sen blefve på sin höjd kejsarens förste kron-
vasall, V
Fabrikantpartiet och handelsministern läto!
dessa betänkligheter ej bekomma sig det rain-t
sta; men det gammal-preussiska Partiet komc
nu i rörelse, och sjelfva hr von Manteuffel
blef motsträfvig. Frihandelspartiet yrkade att g
Preussen väl måtte förena sig, men icke medl
Österrike, utan med sSkatteföreningen,, d. v.k
s. med Hannover och Oldenburg; härigenomifi
skulle den redan bestående Preussiska Tullför-!e
eningen sträcka sig ända till Nordsiön, och sålk:
väl Bremen, Hamburg och Libeck, som Mech-då
lenburg och Holstein skulle snart ingå i för-lta
eningen, hvarigenom helt andra förmånervi
voro att vinna, än dem Österrike hade attsc
erbjuda. ic
Den så kallade Skatteföreningen, som redan le
iger rum emellan Hannover, Oldenburg ochni
Lippe-Detmold, beror på handelsfrihet, ochat
alla de öfriga nyss uppräknade staterna i norrab:
Tyskland hylla samma system. Handelsfri-tr.
hetspartiet i Preussen yrkade i följd häraf, da
tt Preussen måtte nedsätta sina redan gjorda de
ullförhöjningar, och, återgåtnde till den förut gä
gällande grunden af 10 0, skyddstull, räcka)
randen till en förening med ifrågavarandelhv
vordtyska stater. ij de
När man nu, alldeles oförberedt och oför-pa
aodadt, förnam alt: Preussen bade den,7 sist. Ti
september slutat en handelstraktat med IHan- till
over, blef ett stort jubel ibland alla handels-sta
rihetens vänner, men hvilket snart åter tvst- trv
)
j