Förbundet, otvifvelaktigt någonting lugnande
för dem som ännu hysa farhågor för Öster-
i ister. Preussens kabinett eftersträf-
a blott den andra rangplatsen inom
den som det innehade före 1848.
ka hör ock att de fordna utom-
a må få sitt förra sam-
om för Preussen egen poitik,
utom Tyskland, kan natur-
1
al 110
ligtvis icke vidare komma i fråga. Den sisie
bland PV: as ministrar, som ville detta,
hr von I witz, sitter hel stilla i sitt hus i
Erfurt, för att öfver de kämpande partie
och systemerna skrifva dialoger, som f
updergång och förderf åt både Förbundsdagen
och Ståmdsmonarkierna, på den grund att det
ng afsomnade blott har ett skenlif, som
måste försvinna
Radowi
or ibland de många
are tider, som dela
ans siareblickar in-
2, rådpl
:kpressen, om gemensamma förföl-
ct systemets motståndare, om ge-
mensamna förbud och qväfningsanstalter, om
en gemersam förbundspolis, ämnad att be-
trygga raktionen emellan Niemen och Mosel
och hälla Tyskland i undergifvenhet och hör-
amhet vid hennes ytterligare förehafvanden.
odan Tysklands Grundrättigheter, blifvit af
Isdagen formligen upphäfda öfverallt,
örbund
- hvarje spår till demokratiska institutioner
lt utplånats, på Förbundsdagens befall-
I nästa kungörelse från Förbundsdagen
väntas dess lut om Förbundspolisen, ge-
nom hvilken vederbörande med odelad till-
igt loppas i grund utrota hvarje uppstud-
sig tanke inom Tyskland. Huru vidt denna
volis konmer att utgrena sig, och hvilka sä
skilda omstolar och undantagslagar som
komiua t blifva dess handtargare, är ännu
dunkelt; men skonsamma kuuna säkerhets-
mått vlifvay ty sedan man en gånrg
satt hela sin förtröstan till polisen och va-
penmakten, går det icke an att lägga fing-
rarne eniellan, och det ena steget på våldets
bana tvingar alt taga ut det nästa ännu ling-
re, och sa alit vidare, så längt vägen räcker.
Huru mycket alle våra styrelser ännu frukta
demokraticn, röjer sig -bäst genom den oft-
vannämnda fortsättningen af förvisningar, häkt-
ningar och husvisitationer. Om denna fruk-
tan öfverträffas af någon annan plågsam pas-
sion, så är det af den förbittring och det hat
utan gräns, som egnas åt de politiska flyk-
tingarno i London. Det är bekant att de s.
k. nordiska stormakterna och till och med
a ringen hafva hos lord Palmerston
3 äng bevakning öfver de orostif-
ars fran alla länder, som nu förenat sig i
Loslon, men att den hårdnackade lorden
omöjligen kunnat förmås till någontig sådant
Och huru skulle han kunnat det, aldramins
sedan Kossuth, genom hans mellankomst be.
friad Kiutalis, väntas med lyckönsknings-
hi uu vid sin ankomst på engelsk bot
ten. ifveubet för stormakternas be
gr sk blott etegra engelska folkets sym
pater för tyktingarnes sak, I sina svar
stormakaernas framställningar har lord Pal
a
i
merston fordrat bevis på att de i London för
samlade fiyktingarne förehafva samman: värj
ningar och vådliga föreningar eraot Tyskland
makter och andra på fasta landet; den konti
nentala polisens problem är alltså nu att an
skaffa sådana bevis; och det kan alltså lät
att vi äfven i Tyskland få höra ta
värstädes, efter polisens i Paris nya
er, tillskuren sammansvärjning a
pselier.