Förbundet, otvifvelaktigt någonting lugnande för dem som ännu hysa farhågor för Österi ister. Preussens kabinett eftersträfa blott den andra rangplatsen inom den som det innehade före 1848. ka hör ock att de fordna utoma må få sitt förra samom för Preussen egen poitik, utom Tyskland, kan natur1 al 110 ligtvis icke vidare komma i fråga. Den sisie bland PV: as ministrar, som ville detta, hr von I witz, sitter hel stilla i sitt hus i Erfurt, för att öfver de kämpande partie och systemerna skrifva dialoger, som f updergång och förderf åt både Förbundsdagen och Ståmdsmonarkierna, på den grund att det ng afsomnade blott har ett skenlif, som måste försvinna Radowi or ibland de många are tider, som dela ans siareblickar in2, rådpl :kpressen, om gemensamma förfölct systemets motståndare, om gemensamna förbud och qväfningsanstalter, om en gemersam förbundspolis, ämnad att betrygga raktionen emellan Niemen och Mosel och hälla Tyskland i undergifvenhet och höramhet vid hennes ytterligare förehafvanden. odan Tysklands Grundrättigheter, blifvit af Isdagen formligen upphäfda öfverallt, örbund hvarje spår till demokratiska institutioner lt utplånats, på Förbundsdagens befallI nästa kungörelse från Förbundsdagen väntas dess lut om Förbundspolisen, genom hvilken vederbörande med odelad tilligt loppas i grund utrota hvarje uppstudsig tanke inom Tyskland. Huru vidt denna volis konmer att utgrena sig, och hvilka sä skilda omstolar och undantagslagar som komiua t blifva dess handtargare, är ännu dunkelt; men skonsamma kuuna säkerhetsmått vlifvay ty sedan man en gånrg satt hela sin förtröstan till polisen och vapenmakten, går det icke an att lägga fingrarne eniellan, och det ena steget på våldets bana tvingar alt taga ut det nästa ännu lingre, och sa alit vidare, så längt vägen räcker. Huru mycket alle våra styrelser ännu frukta demokraticn, röjer sig -bäst genom den oftvannämnda fortsättningen af förvisningar, häktningar och husvisitationer. Om denna fruktan öfverträffas af någon annan plågsam passion, så är det af den förbittring och det hat utan gräns, som egnas åt de politiska flyktingarno i London. Det är bekant att de s. k. nordiska stormakterna och till och med a ringen hafva hos lord Palmerston 3 äng bevakning öfver de orostifars fran alla länder, som nu förenat sig i Loslon, men att den hårdnackade lorden omöjligen kunnat förmås till någontig sådant Och huru skulle han kunnat det, aldramins sedan Kossuth, genom hans mellankomst be. friad Kiutalis, väntas med lyckönskningshi uu vid sin ankomst på engelsk bot ten. ifveubet för stormakternas be gr sk blott etegra engelska folkets sym pater för tyktingarnes sak, I sina svar stormakaernas framställningar har lord Pal a i merston fordrat bevis på att de i London för samlade fiyktingarne förehafva samman: värj ningar och vådliga föreningar eraot Tyskland makter och andra på fasta landet; den konti nentala polisens problem är alltså nu att an skaffa sådana bevis; och det kan alltså lät att vi äfven i Tyskland få höra ta värstädes, efter polisens i Paris nya er, tillskuren sammansvärjning a pselier.